måndag 15 april 2013

ETISKA ASPEKTER PÅ PEDAGOGISK DOKUMENTATION

#fskChatt på Twitter kommer nu på torsdag att handla om etiska aspekter på pedagogisk dokumentation. Inför detta har jag blivit ombedd att skriva ett blogginlägg där jag lyfter just detta.



Behovet av en gemensam förståelse för vad pedagogisk dokumentation är

Debatten om pedagogisk dokumentation leder ofta till en polemik kring för eller emot pedagogisk dokumentation. Eftersom Skolverket redan har gjort ett ställningstagande i den frågan så lämnar vi den därhän. Den kritik som riktas mot pedagogisk dokumentation som fenomen är, enligt min uppfattning, oftast felriktad. Kritiken borde istället riktas mot hur pedagogisk dokumentation tillämpas. Det visar inte minst utvärderingen av Lpfö som gjordes 2008, där man kunde se att trots att 50% av kommunerna satsat på utbildningar i pedagogisk dokumentation så hade bedömningen av enskilda barn ökat. Så om vi överhuvudtaget ska kunna föra ett resonemang kring de etiska aspekterna av pedagogisk dokumentation måste vi utgå ifrån att vi pratar om samma sak, eftersom det verkar finnas en utbredd missuppfattning av vad pedagogisk dokumentation är och hur det ska tillämpas.

Den spretiga förståelse av vad pedagogisk dokumentation är leder debatten in på villospår som får dyrbara konsekvenser för de barn som passerar genom förskolan under tiden. Detta anser jag är alldeles för kostsam. Därför har jag skapat en förklaringsmodell av vad pedagogisk dokumentation är, utifrån den litteratur som skrivits inom området. Förklaringsmodellen är tänkt att bidra till att pedagoger får fatt i vad pedagogisk dokumentation är och kunna värdera sin tillämpning av det. Modellen ska förstås som en stegvis definition av pedagogisk dokumentation där man inte kan säga sig tillämpa pedagogisk dokumentation förrän man uppfyllt alla steg i modellen. Jag kommer här att presentera en förkortad version av modellen.



Förklaringsmodell - Vad är pedagogisk dokumentation?

Steg 1: Pedagogisk dokumentation är ett hantverk där man med hjälp av olika dokumentationsformer försöker fånga det som sker i verksamheten. I förskolan förekommer dokumentation med papper och penna, diktafon, digitalkamera och filmkamera. Numera används även lärplattor som dokumentationsverktyg i allt större utsträckning, vilken rymmer alla de tidigare nämna verktygen i ett. Man behöver ständigt utveckla sin skicklighet på hantverket och vilket verktyg man ska välja måste alltid relateras till vilket syfte man har när man gör dokumentationen. Barnen har också rätt till att få utveckla sin skicklighet på dokumentationsverktygen, eftersom de ska vara delaktiga i och ha inflytande över dokumenterandet enligt Lpfö.

Steg 2: Pedagogisk dokumentation är en kommunikation, d v s dokumentationerna innehåller information som kan säga oss någonting om barnen, om oss själva och om verksamheten. Tillämpningen bygger alltså på att man som pedagog inte redan anser sig veta allt om barn, sig själv och verksamheten, utan att man ständigt är nyfiken på att upptäcka och lära sig nytt.

Steg 3: Pedagogisk dokumentation är ett kollektivt arbetsverktyg. Det innebär att man behöver ha en grupp barn som kontinuerligt är med och reflekterar över dokumentationen och vars reflektioner är det som man bedriver det fortsatta arbetet utifrån. Det innebär också att man behöver minst en kollegial reflektionspartner och inplanerad tid för reflektion över dokumentation.

Steg 4: Pedagogisk dokumentation är en transformativ kraft/aktiv agent. Det man får syn på i reflektion ska därmed vara en utlösande faktor för förändring av verksamheten och mig själv. Dokumentationen i sig ska också vara tillgänglig för barnen så att den kan sätta igång lärandeprocesser hos barnen utan att det sker på pedagogens initiativ.

Har man förstått den här tillämpningen av pedagogisk dokumentation så har man också förstått dess demokratiska värde. Lärandet ska utgå ifrån det som är meningsfullt för barnen och inte utifrån det pedagogen anser att barnen behöver lära sig. Våra reflektioner över dokumentationerna ska ske utan värdering och bedömning av barnen, utan det vi ska värdera och bedöma är de förutsättningar för utveckling och lärande som vi pedagoger har skapat. Där har vi också fångat några av de grundläggande etiska aspekterna på pedagogisk dokumentation.



Fler etiska aspekter på pedagogisk dokumentation

Om vi nu utgår ifrån att pedagogisk dokumentation tillämpas på ett sådant sätt att det inte är barnen som värderas och bedöms kan vi istället rikta blicken mot en annan viktig etisk aspekt av pedagogisk dokumentation, nämligen den att det man säger och gör dokumenteras av någon för att sparas. Hur känner vi själva inför att bli fotgraferade? Hur skulle vi känna det själva om någon klev in i rummet och började skriva/spela in/filma det vi säger och gör? Om detta dessutom spelas upp för både oss själva men även för andra; hur känner vi då? Om vi utöver detta tänker oss att några andra lyssnar av det jag sagt och gjort utan att jag själv är med och dessutom pratar om det jag sagt och gjort med någon annan; ja då kanske vi börjar fundera över hur vi själva handhar det vi dokumenterar i förskolan. Frågar vi barnet om lov innan vi dokumenterar? Har barnet någon chans att ändra sig då dokumentationen redan är gjord? Får barnen vara delaktiga i att dokumentera? Involverar vi barnen i dessa dilemman?



Avslutningsvis...

...så vill jag lyfta att vi ännu inte kan se och förutspå vad det blir för människor av de generationer vars person och prestation ständigt granskas och värderas. Därför kan vi inte strunta i att se till att alla som är med och dokumenterar i förskolan har en väl förankrad kunskap om vad det är man ska dokumentera, värdera och bedöma så att detta inte kränker och förminskar det enskilda barnet. Pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt som bygger på demokratiska värden och utgår ifrån att alla människor är kompetenta att tillföra något i det sammanhang där man ingår.


/Martina L



tisdag 9 april 2013

MISSADE SMASH-LÄGEN

En dag började några barn prata om lök vid lunchen. Det var en lökbit i maten som satte igång samtalet. Ett vardagligt samtal kring matbordet, som så många gånger förr. Matbordet har visat sig vara ett bra tillfälle för vardagliga samtal. Pedagogens närvaro, ansikten vända mot varandra och tid; avgörande aspekter för att kunna fånga och skapa förskolepedagogik.




Vi pedagoger gör hela tiden val när det gäller vad vi lyfter och väljer att göra förskolepedagogik av. Många gånger har jag sett vardagliga "smash-lägen", liknande det med samtalet om lök, som pedagoger har missat. Ämnen och tankar som barnen är uppfyllda av just där och just då som man kan arbeta vidare kring med läroplansmålen som vägledande. Ämnen och tankar som man kan göra både längre och kortare projekt av. Men pedagogen ser inte, hör inte, för denne är uppfylld av någonting annat. Uppfylld av vaddå? Ja, det kan vara mycket. Kanske av att planera att plantera in saker som man vill att barnen ska intressera sig för. Ett klockrent exempel är när vi i ett arbetslag där jag ingick hade planterat in "guldpåsen" för att uppmuntra barnen till att våga och vilja berätta för varandra. Guldpåsen var ett stående inslag i samlingen. En dag, innan samlingen, var två barn fullkomligt uppslukade av de A5-kuvert som en förälder skänkt till förskolan. Av dessa kuvert skapade barnen "sagokuvert"; d v s de tillverkade alla möjliga attribut typ korgar och filtar mm som de fyllde kuverten med. När samlingen började bubblade dessa barn av berättarlust och berättarmod. Energi och inspiration som hade kunnat få smitta av sig till andra och göra berättandet meningsfullt. Men nä, det var inte deras tur idag för ett annat barn satt med guldpåsen fylld med saker hemifrån att berätta om. En av de saker jag ser när jag blickar tillbaka på mina år i förskolan är pedagogen som försöker slå knut på sig själva för att få in så många moment i det vardagliga som möjligt. Samtidigt ser jag pedagogen som missar smash-lägena som barnen ger, bara man verkligen lyssnar på vad de säger och gör.

Kanske du känner igen dig i min berättelse. Kanske du också upptäcker missade smash-lägen nu i efterhand. Vad var det som gjorde att du inte såg, inte hörde? Vi kan aldrig göra gjorda misstag ogjorda. Men genom medveten reflektion så kan vi lära oss av gjorda misstag. Det tycker jag är underbart och befriande. Jag har många många exempel på när jag varit en pedagog som jag skulle kunna skämmas över. Jag har varit mer lojal mot mig själv och mina kollegor än mot barnen. Men jag väljer att inte skämmas. Jag väljer att lära mig och ta tag i min förändring.

Idag har jag inte samma förutsättningar för att ta vara på smash-lägen, men då och då ser jag dem...

Om du har mod så får du gärna dela med dig av dina missade smash-lägen och hur du har gjort dem till lärdomar.

/Martina L