Alla stora har en gång
varit barn. (Men det är inte många av dem som kommer ihåg det.)
Så börjar boken “Lille Prinsen” av Antoine de Saint-Exupéry.
Det var där den fångade mina tankar om varför vi inte ser på
saker ur andra perspektiv. Tillåter oss själva att vara i kreativiteten och
fantasin tillsammans oavsett om vi är barn eller vuxna. Människors olika bilder
ger livet något att förhålla oss till.
I mitt yrke som förskollärare använde jag ofta delar av boken
för att diskutera och skapa inre bilder tillsammans med barnen. Jag märkte
snabbt att de andra pedagogerna blev nyfikna och vi arbetade vidare med delar
av boken både på personalmöten och föräldramöten. Värdegrundsarbetet fick fart
genom skönlitteraturen.
Fantasi delas ofta in i barns och vuxnas fantasi. Där vuxnas
fantasi värderas högre och kan tolkas som kreativitet. Där det som är viktigt räknas i siffror.
Statistik och betyg, men ingen frågar om vem man egentligen är och vad man
tänker.
Alla stora älskar
siffror. När du talar med dem om en ny vän, så frågar de aldrig om det som är
viktigt. De säger aldrig: ”Hurdan klang har hans röst? Vad vill han helst leka?
Samlar han fjärilar?” – De frågar: ”Hur gammal är han? Hur mänga bröder har
han? Hur mycket väger han? Hur mycket förtjänar hans far?” Först efter att ha
fått reda på allt det där tror de. Att de känner honom.”
Idag är jag förskolechef och använder mig fortfarande av
citat ur boken som underlag för värdegrundsfrågor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar