NÅGRA ORD KAN RÄCKA LÅNGT...

Det här med att hinna läsa för att lära. Frågan dök upp på vår nätverksträff idag. Jag känner igen mig. Funderar själv på om jag ska läsa jobbrelaterad litteratur i sommar istället för deckarserien jag längtar efter att ta mig igenom. Kanske det blir en mix av båda. Det brukar vara en bra lösning.

Det är härligt att få grotta ner sig i något. Känslan när man läser något som får poletten att trilla ner eller kastar nytt ljus över något man redan trodde att man sett ur alla vinklar är underbar! Men när man är i perioder då detta inte hinner hända då är det bra att tänka på att det ibland räcker med några få ord. En fördel med få ord är att de lättare ryms i den egna hårddisken - minnet. I alla fall när det gäller mig. Kort o koncist erbjuder möjlighet att minnas.

Så idag vill jag slå ett slag för häftet Formulera (finns att beställa på www.reggioemilia.se). Några ögonkast i den nu på morgonen fick flera pusselbitar att falla på plats för mig.

Den gav mig orden som jag behöver just nu, för att känna tilltro och ge mig mod att våga. Jag skickar dem till dig också, ifall du behöver :)

 

 

 

 

/Martina L

LETA EFTER KUNSKAPSSYNEN

Under de senaste två åren har jag mött enormt många förskoleverksamheter, men också en del fritids- och förskoleklassverksamheter, via mina olika uppdrag. Det sägs att pedagoger inom förskolan är snabba på att ta till sig förändringar och nya direktiv och ett visst mått av sanning ligger det nog i det. Men det jag tycker mig se är att det man är snabb på är att börja "göra" annorlunda. Att börja "tänka" annorlunda är desto svårare. Jag ska ta matematiken som exempel.

Ingen inom branschen lär ha missat att vi fått ett förtydligat och förstärkt uppdrag när det gäller matematik. I grund och botten handlar det om att man vill komma till rätta med elevers sjunkande resultat när det gäller matematik, vilket med dagens utbildningssystem spiller över även på förskolan. Det som ofta händer i förskolan och som jag har sett otaliga exempel på är att pedagogerna genast börjar göra matematik snarare än att man först börjar tänka och tala matematik inom kollegiet. Vad är matematik? Vilken matematisk kunskap är värdefull? Hur tillägnar man sig denna kunskap om man är 1 år? Om man är 5 år?

När det gäller matematik börjar man t ex genast hålla på med siffror, almanackor, cirklar, kvadrater, rektanglar och trianglar - d v s väldigt abstrakt matematik. Trots att vår erfarenhet säger oss att små barn lär sig genom upplevelser och erfarenheter, med sina kroppar och sina sinnen, så börjar vi i en helt annan ände så fort det handlar om mer mer faktabaserade lärandeområden än de mer socialt orienterade som vi traditionellt är vana vid att ägna oss åt. Varför blir det så? Varför antar vi att det är enklare för små barn att börja lära sig om cirklar och kvadrater innan de lär sig om klot och kuber, trots att de omges av bollar och klossar? Eller för att ta ett annat klassiskt förskoleexempel: Varför antar vi att det är enklare för små barn att lära sig att använda grundfärgerna först, trots att de lever i en lika nyanserad värld som oss vuxna? Jo, för att allt pedagogisk praktik bottnar i vilken kunskapssyn man har och om man aldrig medvetandegörs om detta så kommer man heller aldrig att kunna börja göra annorlunda i sin pedagogiska praktik.

Trots att vi försöker komma ifrån den hierarkiskt ordnade barnsynen i förskolan så har vi oerhört svårt att bryta oss loss ur den hierarkiskt ordnade kunskapssynen och jag tror att skolan brottas med samma problem. Är det inte så att eleverna i skolan först måste lära sig Sveriges alla landskap innan man kan lära sig om länder i världen? Detta trots att många elever har fler kroppsliga och sinnliga erfarenheter av Thailand och Turkiet än av Kiviks marknad. Vad händer om man inte kan namnen på de största sjöarna i Sverige? Är det värsta som kan hända att man förlorar en match i Quizkampen? Eller är det så att man faktiskt kan lära sig namnen på de största sjöarna i Sverige genom sin smartphone så att den pedagogledda undervisningen kan inriktas på att eleverna ska skaffa sig den fördjupade förståelsen för vad det innebär att leva sitt liv på olika platser i världen? Kan befrielsen från den faktaöverförande undervisningen vara det som ger pedagogen den tid som krävs för att lyckas stimulera eleverna till att beskriva och förklara, göra jämförelser, dra slutsatser och lösa problem, se och förstå sammanhang, delta aktivt i diskussioner, får möjlighet att undersöka något och dra egna slutsatser utifrån egnas och andras kunskaper och erfarenheter?

En stor svårighet med att arbeta som pedagog i dagens föränderliga samhälle är att våga vara i det man själv inte vet allt om. Det innebär inte att man ska abdikera från sitt pedagogiska ledarskap. Tvärtom så måste man var oerhört tydlig med sina syften och mål, sätta de pedagogiska ramarna man ska hålla sig inom, men våga låta barnen/eleverna vara med och måla själva tavlan. Låta dem sätta sin prägel utifrån sina unika perspektiv. För de barn/elever som saknar egna förstahandserfarenheter av lärandeobjektet måste vi tillföra sådana. Annars blir det slagsida och de redan marginaliserade eleverna hamnar ännu mer i utkanten än de redan är. Inom förskolan börjar allt fler hitta till denna undersökande form av undervisning. Det kräver modiga pedagoger och det krävs ett ledarskap som kan stötta och uppmuntra den pedagog som vågar. I förskolan finns vi pedagogistor och andra med utvecklaruppdrag för att stötta och synliggöra. Vi har den pedagogiska dokumentationen att utgå ifrån för att ta oss tid och stanna upp och fråga oss vad som är värdefullt och meningssfullt i de lärandesituationer vi skapar. De barn som lämnar dessa kunskapsskapande miljöer för att komma till skolan betraktas i en del sammanhang som besvärliga, just för att de inte inordnar sig i systemet. De är vana vid att, ivrigt påhejade av pedagogen, lägga till sitt perspektiv som kanske leder till att undervisningen hittar ett nytt spår att undersöka. Flera av dessa barn/elever har redan värdefulla förmågor när det gäller att kunna orientera sig i skolans kunskapsuppdrag. De har lärt sig att tänka stort och fritt och att någon annan vill veta hur de tänker. Men trots att det är just dessa förmågor som våra styrdokument anger att man ska få möjlighet att utveckla så krossas de ofta av ett standardiserat akademiskt system.

Att diskutera kunskapssyn är viktigt. Men att leta efter kunskapssynen i dokumentation av den pedagogiska praktiken är ännu viktigare. Det är först då vi kan upptäcka vilka synsätt vi faktiskt lever och påbörja ett förändringsarbete.

/Martina L

REFLEKTIONENS BETYDELSE

Begreppet reflektion är välanvänt när det gäller pedagogisk verksamhet. Välanvänt och ganska ofta missbrukat, skulle jag vilja säga. Det har blivit grumligt och naggat i kanten, som gammalt diskvatten och trasigt porslin. När jag är ute och föreläser om meningsskapande systematiskt kvalitetsarbete i förskolan så ger jag begreppet "reflektion" en egen plats. Jag försöker reparera och göra det klarare.

 

Många försök till definition har gjorts. "Återkasta", "återspegla" är rent språkligt den korrekta definitionen. Med pedagoger pratar man ibland om att "ta ett steg tillbaka" för att se på det man har gjort. Tomas Emsheimer anser jag har formulerat en definition som fångar den systematiska reflektionen; den vi behöver lära oss att använda för att få struktur på våra tankar, för att ta reda på var vi befinner oss i en process och kunna synliggöra lärandet. Ordning och reda, struktur - begrepp som klingar illa för en del. Men för mig tillför det just det som varit bristen i förskolans dokumentationsarbete under många år. Det har skrivits och fotograferats i en omfattning som tar oss åtskilliga varv runt jorden. Till vilken nytta då? För vem? Om vad? Ingen ordning och reda alls, skulle jag vilja påstå. Det är inte bra för någon. Pedagogerna stressar ihjäl sig för att hinna ta reda på allting och barnen blir kränkta då det skrivs och fotograferas om dem utan några begränsningar. Administrationskontot sprängs varje år p g a inköp av skrivarbläck och pappersproduktionen belastar miljön i onödig usträckning. Genom att skapa ordning och reda i vad vi dokumenterar och hur vi dokumenterar kommer vi tillrätta med många av dessa problem. En strukturerad reflektion över vår dokumentation visar vägen och lär oss att avgöra vad som ska dokumenteras och hur.

 

"Reflektion skiljer sig från vanligt tänkande eller grubblande genom

    - att den är påtagligt målinriktad,

    - att den genomförs med någon form av systematik och  

    struktur där syftet är att distansera sig från gamla   

    tankemönster och utveckla nya samt söka lösningar på

    frågeställningar.”

T Emsheimer (2002)

 

Tomas Emsheimers ord vägleder mig när jag den här veckan konstruerar underlag för utvärderingen av det här arbetsåret. Reflektionen får aldrig bli stelbent, kall o cynisk. Den måste fyllas med själ, vilja o hjärta. Om detta får genomsyra våra uppföljningar, analyser och utvärderingar så har vi skapat ett systematiskt kvalitetsarbete som är meningsfullt för alla involverade.

 

/Martina L

 

FÖRSKOLA I UTVECKLING

Under de senaste veckorna har jag handlett pedagoger från Norr- och Västerbotten i kvalitetsarbete och tolkning av styrdokument, som en avslutning på mitt nuvarande uppdrag åt Skolverket. Det är spännande att möta pedagoger från andra förskolor för att det ger en möjlighet att betrakta även sitt eget sammanhang med andra ögon. Man upptäcker likheter och skillnader i både dilemman och lösningar.

Förskolan har gått från att vara ett ställföreträdande hem till att idag vara en målorienterad verksamhet. Det finns pedagoger kvar i förskolan som har jättesvårt att axla sitt "nya" uppdrag. Dagens arbete på förskolan kräver ett pedagogiskt ledarskap av var och en. Det räcker inte att se till att barnen är mätta, trygga, glada, torra och har roligt. Du ska också leda och driva verksamheten mot uppsatta mål. Det som framgår väldigt tydligt i mina möten med pedagoger från olika förskoleorganisationer är också chefens betydelse för organisationens utveckling. Ett tydligt ledarskap ger ofta en tydlig verksamhet, i alla fall när det gäller förskolan. Ett pådrivande ledarskap ger ofta en verksamhet i synlig utveckling. Att vara en förskola i utveckling kräver att både chefer och pedagoger vet vad de vill och hur de ska ta sig dit.

Hur ska barn och vuxna bli i den här organisationen?
Om tre år ska det se ut såhär...
Vad behöver göras för att nå dit?

Detta är några av de frågor som jag ställer när jag handleder förskolechefer och pedagoger i att formulera sin verksamhetsidé. Ett råd jag också brukar ge är att man sneglar på andra organisationer, d v s organisationer som inte är förskoleorganisationer. Räddningstjänsten Syd har t ex formulerat sig på följande sätt på sin hemsida:

"En definition av begreppet verksamhetsidé är att det är en övergripande beskrivning av vad verksamheten syftar till, och hur organisationen vill att den ska uppfattas av sina intressenter. Verksamhetsidén är inget mål, men ska utifrån uppdrag, vision och målbeskrivningar på ett kortfattat sätt beskriva hur förbundet vill uppnå visionen och lösa sina uppdrag. Verksamhetsidén ska vara enkel och tydligt formulerad och den ska kortfattat kunna beskriva förbundets ansvarsområde. Verksamhetsidén kan vara densamma även om målen byts ut och ändras allteftersom de uppnås eller blir inaktuella."
För mig blir det genast intressant att tänka; vad händer med förskolan när vi hämtar influenser utifrån? Om vi t ex anammar hur man tänker om verksamhetsidé inom Räddningstjänsten Syd; vad händer då? Hur vi tänker om kunskap och lärande är också något vi måste tydliggöra. Naturligtvis med stöd i våra styrdokument men fyllt med vår vilja och mening.

@EkbergM skickade för några dagar sedan ut en tweet som löd: vad är en vision och ett mål om vi inte vet hur vi ska ta oss dit. Det gav mig ytterligare stöd i min övertygelse om att förskolechefer och pedagoger i förskolan behöver formulera sig kring vad man vill uppnå med sin verksamhet. Förskolans roll i samhället behöver tydliggöras och förstärkas; både inåt och utåt. Inåt; för att det fortfarande, 15 år efter att vi fick vårt nuvarande uppdrag, är alldeles för många personer som arbetar inom förskolan men ändå inte lärt sig hur man kör den "nya maskinen" alt vägrar att köra den. Utåt; för att föräldrar ska veta vad de kan förvänta sig och för att journalister, politiker och andra "tyckare" som uttrycker sig om förskolan i olika medier ska veta vad de pratar om.

Många förskolor behöver hjälp med detta idag. Ni som hittat strategier; dela med er, antingen här i kommentarsfältet eller via min mail info@martinalundstrom.se så sprider vi det vidare. Tillsammans kan vi göra förskolan ännu bättre.


/Martina L

OM PEDAGOGISTANS ROLL I FÖRSKOLANS ORGANISATION

- Pedagogista, vad är det? Gissa hur många gånger jag behöver besvara den frågan. Ibland väljer jag medvetet att aldrig nämna ordet pedagogista när jag presenterar vad jag arbetar med. Istället säger jag: Jag arbetar med utvecklingsfrågor inom förskolan. Ur mitt perspektiv är det en ännu luddigare presentation, men den besparar mig tid då jag inte har lust att berätta vad jag arbetar med. Sådana dagar finns nämligen också. Men för det mesta brinner jag för att berätta om mitt arbete. Jag älskar det :-)

I veckan som gått har jag varit i Stockholm på utbildning. Parallellt med detta befinner jag mig i ett Twitter-flöde som har med utveckling inom förskola och skola att göra. Detta gör att jag just nu är överfull av mentala blogginlägg som på något vis behöver komma ut via tangentbordet för att också ni ska kunna bli delaktiga i all spännande och viktigt som händer just nu. Systematisk som jag är så vill jag gärna ta det som jag varit med om i kronologisk ordning när jag skriver mina inlägg, trots att det som hänt senast är det som känns som det hetaste spåret just nu. Men jag håller mig till min systematik, för att mitt skrivande också är en reflektionsform som hjälper mig att sortera tankarna och fånga upp essänsen, och börjar med föreläsningen jag var på i måndags.

Reggio Emilia-institutet erbjuder i sitt utbildningsprogram föreläsningar som riktar sig till förskolechefer och pedagogistor. Den här gången var det Maddalena Tedeschi som arbetar som pedagogista i Reggio Emilia som föreläste och rubriken som var satt för dagen var "Verksamhetsidé, styrdokument och organisation". Jag vet inte varför, men det förekommer att institutiets rubriker på sina föreläsningar inte stämmer överens med innehållet. Den här gången var det inte ens i närheten, men jag fick ändå ut någonting av vissa delar av dagen.

Maddalena pratade framför allt om pedagogistans roll i en organisation. I de kommunala förskolorna i Reggio Emilia får man inte starta en förskola utan att man har en pedagogista. Det säger en hel del om hur man ser på sina pedagogistor. "Pedagogistan är en central figur för kvalitet och en skapare av kontinuitet", står det inskrivet i förskolans styrdokument i Emilia Romagna sedan år 2000. Spännande är att jag i den roll jag har i mitt förskoleområde här i Infjärden känner igen mig mycket väl i den beskrivningen. Det är så jag vill beskriva mitt uppdrag.  Maddalena gav följande bild av pedagogistans roll:

Här i Piteå kommun finns en pedagogista i varje förskoleområde och när Skolinspektionen gjorde sin granskning av kommunen skrev man såhär:
 
"Vid tillsynen av förskoleverksamheten i Piteå kommun framträder en tydlig och medveten koppling till förskolans läroplan. Såväl omsorg, fostran som lärande ses som självklara delar i den pedagogiska verksamhet som förskolorna erbjuder. Pedagogerna har ett professionellt förhållningssätt och inom varje skolområde finns en pedagogista med uppgift att tillsammans med rektorer och personal utveckla det pedagogiska arbetet. Att skapa stimulerande och utmanande lärmiljöer som ger barnen inflytande är centralt i utvecklingsarbetet."

Vi har en lång väg kvar här i Piteå, men förutsättningarna för utveckling är goda bl a tack var att vi pedagogistor finns i den kommunala organisationen och om vi används på ett klokt sätt så kan det bli riktigt bra.

Som pedagogista balanserar man hela tiden mellan att "stryka medhårs" och utmana, att bekräfta det som är gott och fungerar samtidigt som man tänker utanför boxen för att hitta ytterligare perspektiv och infallsvinklar. Man övar och utvecklar sin förmåga att öppna dörrar och bygga förtroenden gentemot alla personer i organisationen. Samtidigt ska man vara verksamhetsnära och involverad i det utforskande som barnen håller på med. Detta ger pedagogistan, som Maddalena beskrev det, "en dubbel identitet". Många gånger hamnar man därför som pedagogista i situationer där man måste ta ställning för något för att värna värden som finns inbyggda. Det kan gälla att värna om lärande processer som barnen är inne i när man hamnar i diskussioner som handlar mer om att värna de vuxnas intressen. Man kan också hamna i siutationer där man måste värna om kommundelens värden gentemot lokala politiker. Samtidigt ska man vara öppen för andra perspektiv och pluralism. Som ni hör så är det inte ett helt enkelt jobb att vara pedagogista, men jag älskar det :-)

Ha nu en go söndag!

/Martina L
 

ATT VARA I ETT FLÖDE AV INSPIRATON

De senaste veckorna har varit riktiga WOW!-veckor.
Dels så har jag börjat jobba i barngrupp igen, efter över två års uppehåll. Det är bara en dag i veckan men tillräckligt för att kittla nerven. Nerven som tangeras varje gång ett barn säger eller gör någonting som går rakt in i tankemaskineriet och som gör att man inte går därifrån oberörd.
Dels så har en vän dragit in mig i Twitter-världen. Jag hade ett konto sedan tidigare, men mest för att kunna följa personer som uttrycker intressanta saker i andra media. Nu har jag upptäckt pedagog-världen och en hel vårflod av inspiration och nya tankar bara sköljer över mig. Det roliga är att det finns en ömsesidighet hos alla dessa kloka människor. De vill veta vad jag tänker och hur jag ser på någonting och det känns som om jag har fått hundratals nya kollegor på bara några veckor :-)
Jag vill verkligen uppmuntra er till att skaffa ett Twitter-konto och börja följa #fskchatt på torsdagar kl 21-22. Veckans ämne är "Digitala lärmiljöer". Vi är många som behöver få oss en spark i baken när det gäller hur vi ser på digitala verktyg i förskolan. På torsdag har vi tillfälle att bli involverade. Man behöver inte skriva någonting. Det funkar bara att bara följa med i flödet.

Mitt Twitter-alias är @MartinaL71. Vi ses!

/Martina L

ETISKA ASPEKTER PÅ PEDAGOGISK DOKUMENTATION

#fskChatt på Twitter kommer nu på torsdag att handla om etiska aspekter på pedagogisk dokumentation. Inför detta har jag blivit ombedd att skriva ett blogginlägg där jag lyfter just detta.



Behovet av en gemensam förståelse för vad pedagogisk dokumentation är

Debatten om pedagogisk dokumentation leder ofta till en polemik kring för eller emot pedagogisk dokumentation. Eftersom Skolverket redan har gjort ett ställningstagande i den frågan så lämnar vi den därhän. Den kritik som riktas mot pedagogisk dokumentation som fenomen är, enligt min uppfattning, oftast felriktad. Kritiken borde istället riktas mot hur pedagogisk dokumentation tillämpas. Det visar inte minst utvärderingen av Lpfö som gjordes 2008, där man kunde se att trots att 50% av kommunerna satsat på utbildningar i pedagogisk dokumentation så hade bedömningen av enskilda barn ökat. Så om vi överhuvudtaget ska kunna föra ett resonemang kring de etiska aspekterna av pedagogisk dokumentation måste vi utgå ifrån att vi pratar om samma sak, eftersom det verkar finnas en utbredd missuppfattning av vad pedagogisk dokumentation är och hur det ska tillämpas.

Den spretiga förståelse av vad pedagogisk dokumentation är leder debatten in på villospår som får dyrbara konsekvenser för de barn som passerar genom förskolan under tiden. Detta anser jag är alldeles för kostsam. Därför har jag skapat en förklaringsmodell av vad pedagogisk dokumentation är, utifrån den litteratur som skrivits inom området. Förklaringsmodellen är tänkt att bidra till att pedagoger får fatt i vad pedagogisk dokumentation är och kunna värdera sin tillämpning av det. Modellen ska förstås som en stegvis definition av pedagogisk dokumentation där man inte kan säga sig tillämpa pedagogisk dokumentation förrän man uppfyllt alla steg i modellen. Jag kommer här att presentera en förkortad version av modellen.



Förklaringsmodell - Vad är pedagogisk dokumentation?

Steg 1: Pedagogisk dokumentation är ett hantverk där man med hjälp av olika dokumentationsformer försöker fånga det som sker i verksamheten. I förskolan förekommer dokumentation med papper och penna, diktafon, digitalkamera och filmkamera. Numera används även lärplattor som dokumentationsverktyg i allt större utsträckning, vilken rymmer alla de tidigare nämna verktygen i ett. Man behöver ständigt utveckla sin skicklighet på hantverket och vilket verktyg man ska välja måste alltid relateras till vilket syfte man har när man gör dokumentationen. Barnen har också rätt till att få utveckla sin skicklighet på dokumentationsverktygen, eftersom de ska vara delaktiga i och ha inflytande över dokumenterandet enligt Lpfö.

Steg 2: Pedagogisk dokumentation är en kommunikation, d v s dokumentationerna innehåller information som kan säga oss någonting om barnen, om oss själva och om verksamheten. Tillämpningen bygger alltså på att man som pedagog inte redan anser sig veta allt om barn, sig själv och verksamheten, utan att man ständigt är nyfiken på att upptäcka och lära sig nytt.

Steg 3: Pedagogisk dokumentation är ett kollektivt arbetsverktyg. Det innebär att man behöver ha en grupp barn som kontinuerligt är med och reflekterar över dokumentationen och vars reflektioner är det som man bedriver det fortsatta arbetet utifrån. Det innebär också att man behöver minst en kollegial reflektionspartner och inplanerad tid för reflektion över dokumentation.

Steg 4: Pedagogisk dokumentation är en transformativ kraft/aktiv agent. Det man får syn på i reflektion ska därmed vara en utlösande faktor för förändring av verksamheten och mig själv. Dokumentationen i sig ska också vara tillgänglig för barnen så att den kan sätta igång lärandeprocesser hos barnen utan att det sker på pedagogens initiativ.

Har man förstått den här tillämpningen av pedagogisk dokumentation så har man också förstått dess demokratiska värde. Lärandet ska utgå ifrån det som är meningsfullt för barnen och inte utifrån det pedagogen anser att barnen behöver lära sig. Våra reflektioner över dokumentationerna ska ske utan värdering och bedömning av barnen, utan det vi ska värdera och bedöma är de förutsättningar för utveckling och lärande som vi pedagoger har skapat. Där har vi också fångat några av de grundläggande etiska aspekterna på pedagogisk dokumentation.



Fler etiska aspekter på pedagogisk dokumentation

Om vi nu utgår ifrån att pedagogisk dokumentation tillämpas på ett sådant sätt att det inte är barnen som värderas och bedöms kan vi istället rikta blicken mot en annan viktig etisk aspekt av pedagogisk dokumentation, nämligen den att det man säger och gör dokumenteras av någon för att sparas. Hur känner vi själva inför att bli fotgraferade? Hur skulle vi känna det själva om någon klev in i rummet och började skriva/spela in/filma det vi säger och gör? Om detta dessutom spelas upp för både oss själva men även för andra; hur känner vi då? Om vi utöver detta tänker oss att några andra lyssnar av det jag sagt och gjort utan att jag själv är med och dessutom pratar om det jag sagt och gjort med någon annan; ja då kanske vi börjar fundera över hur vi själva handhar det vi dokumenterar i förskolan. Frågar vi barnet om lov innan vi dokumenterar? Har barnet någon chans att ändra sig då dokumentationen redan är gjord? Får barnen vara delaktiga i att dokumentera? Involverar vi barnen i dessa dilemman?



Avslutningsvis...

...så vill jag lyfta att vi ännu inte kan se och förutspå vad det blir för människor av de generationer vars person och prestation ständigt granskas och värderas. Därför kan vi inte strunta i att se till att alla som är med och dokumenterar i förskolan har en väl förankrad kunskap om vad det är man ska dokumentera, värdera och bedöma så att detta inte kränker och förminskar det enskilda barnet. Pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt som bygger på demokratiska värden och utgår ifrån att alla människor är kompetenta att tillföra något i det sammanhang där man ingår.


/Martina L

MISSADE SMASH-LÄGEN

En dag började några barn prata om lök vid lunchen. Det var en lökbit i maten som satte igång samtalet. Ett vardagligt samtal kring matbordet, som så många gånger förr. Matbordet har visat sig vara ett bra tillfälle för vardagliga samtal. Pedagogens närvaro, ansikten vända mot varandra och tid; avgörande aspekter för att kunna fånga och skapa förskolepedagogik.

Vi pedagoger gör hela tiden val när det gäller vad vi lyfter och väljer att göra förskolepedagogik av. Många gånger har jag sett vardagliga "smash-lägen", liknande det med samtalet om lök, som pedagoger har missat. Ämnen och tankar som barnen är uppfyllda av just där och just då som man kan arbeta vidare kring med läroplansmålen som vägledande. Ämnen och tankar som man kan göra både längre och kortare projekt av. Men pedagogen ser inte, hör inte, för denne är uppfylld av någonting annat. Uppfylld av vaddå? Ja, det kan vara mycket. Kanske av att planera att plantera in saker som man vill att barnen ska intressera sig för. Ett klockrent exempel är när vi i ett arbetslag där jag ingick hade planterat in "guldpåsen" för att uppmuntra barnen till att våga och vilja berätta för varandra. Guldpåsen var ett stående inslag i samlingen. En dag, innan samlingen, var två barn fullkomligt uppslukade av de A5-kuvert som en förälder skänkt till förskolan. Av dessa kuvert skapade barnen "sagokuvert"; d v s de tillverkade alla möjliga attribut typ korgar och filtar mm som de fyllde kuverten med. När samlingen började bubblade dessa barn av berättarlust och berättarmod. Energi och inspiration som hade kunnat få smitta av sig till andra och göra berättandet meningsfullt. Men nä, det var inte deras tur idag för ett annat barn satt med guldpåsen fylld med saker hemifrån att berätta om. En av de saker jag ser när jag blickar tillbaka på mina år i förskolan är pedagogen som försöker slå knut på sig själva för att få in så många moment i det vardagliga som möjligt. Samtidigt ser jag pedagogen som missar smash-lägena som barnen ger, bara man verkligen lyssnar på vad de säger och gör.

Kanske du känner igen dig i min berättelse. Kanske du också upptäcker missade smash-lägen nu i efterhand. Vad var det som gjorde att du inte såg, inte hörde? Vi kan aldrig göra gjorda misstag ogjorda. Men genom medveten reflektion så kan vi lära oss av gjorda misstag. Det tycker jag är underbart och befriande. Jag har många många exempel på när jag varit en pedagog som jag skulle kunna skämmas över. Jag har varit mer lojal mot mig själv och mina kollegor än mot barnen. Men jag väljer att inte skämmas. Jag väljer att lära mig och ta tag i min förändring.

Idag har jag inte samma förutsättningar för att ta vara på smash-lägen, men då och då ser jag dem...

Om du har mod så får du gärna dela med dig av dina missade smash-lägen och hur du har gjort dem till lärdomar.

/Martina L

FRÅN BRISTFÄLLIG TILL KOMPETENT

Jag vill verkligen verkligen rekommendera alla er som tror på att nära relationer är viktiga för det lilla barnen att läsa Skolverkets kunskapsöversikt "Möten för lärande - pedagogisk verksamhet för de yngsta barnen i förskolan". Den finns att beställa eller hämta som pdf-fil via följande länk: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publicerat/publikationer?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FResultSet%3Fupp%3D0%26w%3DNATIVE%2528%2527title%2Bph%2Bwords%2B%2527%2527m%25F6ten*%2Bf%25F6r*%2Bl%25E4rande*%2527%2527%2527%2529%26order%3Dnative%2528%2527dateweb%252FDescend%2527%2529

 

Anknytningsteorierna väcks just nu till liv av människor som inte alls har förstått sig på hur förskolans uppdrag ser ut idag. Anknytningsteorierna tar sin teoretiska utgångspunkt i att barn föds svaga och bristfälliga och att förmågan att knyta an till andra människor är förprogrammerad. Vi som arbetar i förskolan vet idag bättre än så. Vi vet att barn föds kompetenta och att man kan bli relationsskapande om man får rätt förutsättningar för att kunna bli det. För att kunna utföra förskolans uppdrag måste pedagogen vara nära barnet för att stötta relationsbygge mellan både vuxna och barn. Inte för att barnen är bristfälliga, svaga och sårbara utan för att relationer är en rättighet och en nödvändighet för att utvecklas och lära sig. Vi vet också att det byggs viktiga relationer barn emellan på förskolan eftersom barn inte är passiva utan aktiva medaktörer, vilket gör att den vuxne inte alltid är den viktigaste personen för ett barns välbefinnande i en grupp.

 

Jag uppmanar alla till att läsa boken för att vi som arbetar i förskolan och förstår verksamheten "inifrån" börjar tala för förskolan som en viktig plats att vara på när man inte är med sina föräldrar.  I boken får ni också lära känna min "vän" Maurice Merleu-Pontys teori om livsvärlden. Den lyfter fram vikten av nära relationer utan att ta ifrån barnen deras kompetens och deras rättigheter.

 

 

/Martina L

DET HÄR MED DEMOKRATI I FÖRSKOLAN

Förskolan har, tillsammans med skolan, ett viktigt uppdrag när det gäller att värna om det demokratiska samhällets fortlevnad. Vi ska lägga grunden för att individer ska utveckla demokratisk kompetens. Skolverket har gett ut ett stödmaterial som riktar sig till både förskola och skola. Det har vidgat min förståelse av innebörden i uppdraget.

http://www.skolverket.se/om-skolverket/publicerat/publikationer?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FResultSet%3Fupp%3D0%26w%3DNATIVE%2528%2527multi%2Bph%2Bwords%2B%2527%2527f%25F6rskolans%2Boch%2Bskolans%2Bv%25E4rdegrund%2527%2527%2527%2529%26order%3Dnative%2528%2527dateweb%252FDescend%2527%2529

Jag inte bara tror, utan anser mig veta att det är nödvändigt att vi inom förskolan utvecklar en kultur där vi problematiserar ord som bara finns där; hur vi förstår dem och vad de innebär för vår pedagogiska praktik. "Demokrati" är sådant där ord som oftast bara finns där, som vi tar förgivet att vi alla förstår och tänker lika kring. Men tänk om det råder en tyst överenskommelse om att "demokrati" är när varje individ får bestämma själv vad den vill göra under så stor del av dagen som möjligt. Vad får det för konsekvenser - nu...och i framtiden?

Hur arbetar ni med demokrati i er verksamhet? Skriv och berätta. Det kanske kan bli ett inlägg som kan inspierara andra :-)

/Martina L