ATT BÖRJA I "RÄTT" ÄNDE...

Jag vill kroka tag i Pedagogiska kullerbyttans blogginlägg om polariseringen mellan omsorg och lärande utifrån mitt perspektiv och de erfarenheter jag har som pedagogista. 

Många av er står inför mötet med nya konstellationer av människor på era arbetsplatser i och med att ett nytt arbetsår börjar efter sommaren. Såväl nya som gamla arbetslag uttrycker ofta en önskan om att få tid till att "prata ihop sig". De flesta får också det samband med planeringsdagar i olika former, några timmar som ofta går i ett rasande tempo. Därför är det så oerhört viktigt att vi redan innan tänker igenom vad den dyrbara tiden ska användas till. 

Förskolans har en läroplan som ska vara vägledande. En del raljerar över att läroplaner är ok som läggs på våra axlar. För mig som ska samarbeta med arbetslag kring utveckling av förskoleverksamheten är den ett fantastiskt dokument. Det ger oss något gemensamt att utgå ifrån och arbeta i riktning mot, om vi betraktar den som ett verktyg och inte som ett hinder. Den blir lätt ett hinder om vi inte använder den till att skapa en gemensam förståelse för det som ska prägla vår verksamhet. 

Som pedagogista brukar jag förespråka att man ska börja att skapa sig en gemensam förståelse för uppdraget. Polariseringen mellan begreppen "omsorg" respektive "lärande" är lysande exempel på att vi gör detta alldeles för lite. Oavsett om ordet "lärande" nämns 49 gånger i läroplanen och ordet "omsorg" endast 5 (längesedan jag refererade till dessa siffror så rätta mig om jag har fel...) så vore att försöka skilja dessa två som att försöka skilja sött från salt eller ljus från mörker. De är varandras förutsättningar och att skilja på de två vore att försöka slita själen ur förskolepedagogiken. 

 Här några nyckelcitat i sammanhanget, hämtade ur förskolans läroplan: 

"Verksamheten ska präglas av omsorg om individens välbefinnande och utveckling./---/  

Omsorg om det enskilda barnets välbefinnande, trygg­het, utveckling och lärande ska prägla arbetet i förskolan. /---/

Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet."

----------------------------

Förslag på hur man kan arbeta fram en gemensam förståelse för dessa i sitt arbetslag samt skapa ett utvecklingsarbete i sin verksamhet inom området: 

1. Vad är omsorg kopplat till mitt uppdrag i förskolan för mig? 
2. Vad är lärande kopplat till mitt uppdrag i förskolan för mig? 
3. Hur tänker jag att dessa hänger dessa ihop med varandra?
4. Jämför varandras svar. Leta likheter. Filtrera ut det gemensamma och formulera er gemensamma utgångspunkt, en viktig del av er verksamhets identitet. 
5. Jämför varandras svar. Leta skillnader. Här hittar ni det intressanta "spänningsfält" där ni kommer kunna utmana och utveckla både varandra och er verksamhet under arbetsåret. Att sträva efter samsyn i ett arbetslag är som att en seglare skulle sträva efter stiltje. Ni får det väldigt lugnt och skönt, men ni kommer inte särskilt långt. Utvecklingsmöjligheterna är betydligt mycket större hos de arbetslag som vågar bejaka sina olikheter och det är enklare att bemöta varandras olikhet i vardagsarbetet om man vågat närma sig dem redan inför arbetsåret. Besluta er exempelvis för att leta situationer i vardagsarbetet då ni ser varandras olikheter. Använd dessa situationer som underlag för fortsatta samtal, för att utvecklas och lära sig om sitt uppdrag. Det är när vi väljer att parkera i ett sätt att se som varningsklockorna bör börja ringa...
6. Vilka vetenskapliga perspektiv finns det? Forskning? Går detta att tillämpa/pröva i vår verksamhet och använda för att ge vetenskaplig grund för hur vi arbetar vidare?

Det här tillvägagångssättet kan ni använda oavsett vilka begrepp ni står inför att behöva problematisera i just ert arbetslag. Läroplanen öppnar upp möjligheten för dessa diskussioner och skriver fram dem som en förutsättning för att vi ska kunna främja lärandet i en formulering som blivit en av mina käpphästar som pedagogista:

"Förskolan ska främja lärande, vilket förutsätter en aktiv diskussion i arbetslaget om innebörden i begreppen kunskap och lärande."

Jag vill uppmuntra er till att våga pröva att "diskutera" i andra uttrycksformer än tal och skrift. Mina pedagoger brukar få måla, rita, forma i lera, bygga eller klippa och klistra när de ska sätta ord på sina tankar om läroplanen och sitt arbete i förskolan.

-----------------------------

Såväl lärande som omsorg är ett tillsammans-arbete. Lärande sker när vi är tillsammans och för att kunna vara tillsammans måste vi förhålla oss omsorgfullt till varandra. Med omsorg menar jag allt från bemötande till att blöjan ska sitta skönt så att man kan koncentrera sig på det som händer runtomkring. 

"Lärandet ska baseras såväl på samspelet mellan vuxna och barn som på att barnen lär av varandra. Barngruppen ska ses som en viktig och aktiv del i utveckling och lärande. "

/Martina L

FRÅN BLÅBÄRSSKOGEN I SVERIGE TILL VULKANERNA PÅ ISLAND - eTWINNING DEL 4

Ni som följt min blogg ett tag vet att vi har haft ett eTwinning-projekt på gång i vårt förskoleområde. Huvudsyftena var att utveckla hur IKT-verktygen integrerades i verksamheten. Dessutom hade arbetslaget identifierat att de behövde utveckla hur man arbetade med att synliggöra kulturell mångfald. När man gjorde sitt första försök med att starta upp ett eTwinningprojekt var det matematik som var fokusområde. Det försöket kom inte så långt i o med att den ansvariga pedagogen på Island inte svarade på kontakten. En liten parentes till detta är att barnen på vår förskola blev mycket oroade över att hon inte hörde av sig: "Ni måste åka dit och kolla så att hon inte har dött", sa de till pedagogerna.

I alla fall gjordes ett nytt försök, den här gången med en annan förskola på Island och med naturvetenskap och teknik som fokusområde. I hela vårt förskoleområde hade vi frågan "Vad finns under våra fötter?" som gemensam utgångspunkt. I Böle hittades mest mossor, svampar och blåbär. Vi fick in massor av intressanta saker, svar och bilder från barnen som vi tänkte skulle kunna leda till ett arbete om mossor och svampar. Detta uppehöll man sig ett tag kring.

Men så fort första bilderna och svaren från Island droppade in via eTwinningsajten bytte projektet spår helt. Barnen på Island berättade att det fanns lavastenar och barnen på vår förskola tyckte sig se en vulkan på en av bilderna (en jordhög intill ett hus). Intresset för detta blev större än vi kunna tro, med tanke på att våra barn inte hade några egna konkreta erfarenheter utan "bara" hade de isländska barnens bilder och ord att gå på. Pedagogerna har konkret fått uppleva hur mycket energi barnen bidrar med i ett projekt när man lyckas hitta vad som är angeläget för dem. 

Utvecklingsområdena utifrån läroplanen skulle vara naturvetenskap och teknik. Om det handlar om mossor och svampar eller om vulkaner spelar mindre roll. Huvudsaken är att det är barnens nyfikenhet och intresse som är det som driver projektet framåt. Och vad beträffar barnen på Island så blev de mest nyfikna på blåbär och myror, för det finns det tydligen inte hos dem har vi lärt oss...

Igår var det ett reportage om eTwinningprojektet i vår lokaltidning. Jag är så stolt över vad dessa pedagoger har åstadkommit. De har utvecklat många delar av sin verksamhet, via det här projektet tillsammans med barnen. Igår arbetade jag min sista dag i Infjärdens förskoleområde. Nu väntar nya utmaningar på mig i västra Göteborgs förskolor. Hoppas ni följer med mig dit.

/Martina L

"JAG TYCKER!" - OM FRIÅKNING I FÖRSKOLAN

Det verkar som att vår Skollag och vår läroplan är tolkningsbar in absurdum. Att mejsla så till den milda grad i läroplanen för att den ska passar in i ens egna åsikter om vad förskolan ska vara för en plats har lett oss fram till en förskola som håller på att bli väldigt grumlig och suddig i konturerna. "Jag tycker" har blivit synonymt med "så är det"...

Att arbeta i förskolan innebär att man är tjänsteman på uppdrag av Utbildningsdepartementet. Det här uppdraget kan komma att förändras under ens tid i yrket. Förändras uppdraget så att det strider mot min personliga grundsyn måste jag ompröva mitt yrkesval. För egen del har jag gjort ställningstagandet att om det blir så att det införs uppnåendemål för enskilda barn i förskolan, då slutar jag. Att arbeta kvar i ett uppdrag som strider mot min grundsyn drabbar både mig, barnen och förskolan som institution.

Förskolan är ingen skola, lik den institution som de flesta av oss associerar till när vi hör skol-begreppet. Förskolan är barnens samhällsarena där deras röster ska tas på allvar, höras och synas, där deras rätt till utveckling och lärande ska främjas. Undervisning i förskolan är inte detsamma som den undervisning vi själva fått då vi gått i skola. Undervisning i förskola handlar om att lära sig hur man är tillsammans och utforskar kunskapsinnehåll, i skapande och lek med sinnen och kropp, i processer som man själv har inflytande över och kan påverka. Bedrivs undervisning på det här sättet innebär det både lustfylldhet och frihet. Här behövs det många tydliga exempel som synliggör hur detta går till, eftersom så många förväxlar undervisning med avsaknad av rättigheter, inflytande och frihet. En förskola som enbart har som mål att dagen här och nu ska vara rolig fullgör inte sitt uppdrag. En förskola ska både vara lustfylld här och nu, samtidigt som den lägger grunden för barnens förmåga att inhämta kunskaper när de börjar skolan. Förskolan har ett stort ansvar för att så många stigar som möjligt trampas upp i barnens formbara hjärnor, annars bidrar vi till ökade klyftor mellan barns förutsättningar att klara sig bra i skolan.

Jag undrar: Hur har skollag och läroplan implementerats när det forfarande, 5 resp 16 år senare, verkar vara allmänhetens fria åkning beträffande hur man tolkar dem? Vem tar ansvar när tolkningarna av läroplanen börjar bli så slappa att barnen inte får det inflytande de har rätt till? Vem försvarar barns rätt till meningsfullhet, utmaning och stimulans när detta helt felaktigt tolkas som motsättning till lustfylldhet och frihet. Vem värnar om kvaliteten i förskolan för barnens skull?

/Martina L

LEGO ELLER INTE - OM MATERIALS VARA ELLER ICKE VARA PÅ FÖRSKOLAN

I torsdags föreläste jag vid Förskolans Rikskonferens i Göteborg. Huvudbudskapet i min föreläsning var att pedagoger i förskolan bär ett ledarskap som bl a innefattar att man har ansvar för att skapa flerstämmighet för att stödja barnens lärandeprocesser. 

Dialogicitet och flerstämmighet är begrepp jag hämtat från didaktiken som handlar om att läroplansinnehållet måste kommuniceras på så många sätt som möjligt, genom relationer till många uttrycksformer och genom relationer till många människor. Då först kan vi säga att vi har skapat goda förutsättningar för lärande.

Under min föreläsning tog jag ett exempel från en av avdelningarna i förskoleområdet där jag arbetar.  I det exemplet nämnde jag att vi bl a valt att ta bort legot. Under frågestunden efter föreläsningen förstod jag att detta fastnat hos flera av åhörarna. Varför ta bort legot om barnen tycker det är roligt? Är inte det att ta ifrån dem inflytande? Är inte det att tillämpa "lydig kreativitet", ett begrepp som en av föreläsarna innan mig hade använt. Det här är viktiga frågor. Det är precis sådana här frågor vi ska ställa oss innan vi väljer att lägga till eller ta bort något material i förskolan.

Vi som arbetar i förskolan gör val åt barnen hela tiden. Hur tiden används, vilka barn som ska vara tillsammans, vad de ska hålla på med och vilka material de ska använda. Att låta barnen hålla på med de material de tycker är roligt är helt ok - om vi vet varför vi gör det valet. Varför har vi t ex lego på förskolan? Vilket lärande är det vi tänker att legot ska skapa goda förutsättningar för? På förskolan i mitt exempel var det så att vi under hela förra året utvecklade byggmaterial som ska utmana och stimulera till matematiskt utforskande. Lång - kort, smal - tjock, mjuk - hård är kontraster vi har utgått ifrån för att skapa stor variation, konkret olikhet och flerstämmighet i materialet. I år hade man tillfört lego och tågbana. Det pedagogen hade observerat var att barnen slutat använda det övriga materialet, det vi jobbat med att utveckla under förra året. Det var genom våra reflektioner över dessa observationer som vi fattade beslutet att plocka bort legot. Varför? Var det inte  en styrning som tog ifrån barnen något? Låt oss vända på den frågan. Hade det inte varit precis samma styrning att välja att ha kvar legot? Om utgångspunkten är att vi ska skapa flerstämmighet och vi vet att legot inte alls skapar samma flerstämmighet som det övriga materialet - vad tar vi då ifrån barnen genom att låta legot var kvar? Att ha kvar legot bara för att "barnen tycker det är roligt" vore direkt tjänstefel av oss utifrån de observationer vi hade gjort och de erfarenheter vi hade med oss från föregående år. Barnen har precis lika "roligt" med det övriga byggmaterialet så lustfylldheten skulle fortfarande finnas kvar.

På frågan om "lydig kreativitet" bör alla vi som har lego på våra förskolor fråga oss om inte legot i sig själv står för lydig kreativitet? (Den frågan behöver vi förresten ställa till alla material, regler, rutiner, gruppindelningar osv.) Färger och former är på förhand givna, det förekommer ritningar, många av legobitarna är utformade som färdiga ting osv. Vi utformar också gärna själva lärmiljön kring legot utifrån en form av lydig kreativietet; materialet är ofta placerat på bord med stolar där man måste sitta för att använda det. Inte sällan med begränsat antal platser. Hur mycket utrymme finns det för barnen att arbeta med hela kroppen och använda rörelse när de bygger med lego? Hur mycket utrymme finns det att samarbeta och bjuda in fler?

Barns inflytande då? Om vi låter barnen vara med och besluta om legot ska vara kvar eller ej - det är den självklara vägen att gå. Men då ska vi ha med oss att barnen inte är de som har god kännedom om läroplanens grundantaganden och helhet. Vi kan aldrig överföra ansvaret för att få in hela läroplanen i verksamheten på barnen. Genom att delge barnen dilemmat; "vi vill att ni ska använda alla material men nu ser vi att ni bara använder legot - gärna med stöd av bilddokumentation så att de själva kan få syn på det också - vi funderar därför över att plocka bort legot. Vad tänker ni om det?" Det är att ta ansvar för sitt pedagogiska ledarskap. Att släppa in barnen i de riktiga frågorna, i det verkliga beslutsfattandet kring deras vardag på förskolan, inte bara när det gäller materialval. Där kan jag erkänna att vi gjorde ett felval i mitt exempel och det blir därför något vi ska ta med oss till nästa gång, d v s något vi lärt oss genom våra reflektioner. Att däremot ha kvar legot bara för att det är "roligt" är inget argument som räcker i en pedagogisk verksamhet. Enbart "roligt" får aldrig styra våra materialval. Det är dialogicitet, flerstämmighet - mångfald av möjligheter till utveckling och lärande som är barns rättigheter när de är på förskolan. Naturligtvis fyllt av lustfylldhet. Hade "roligt" varit ett styrmedel, hade det inte behövts pedagogiskt utbildad personal i förskolan.

/Martina L

PS. Märk väl...det här handlar inte om ifall lego ska finnas eller inte finnas på förskolan. Det här handlar om val och ställningstaganden från pedagogerna. Om barnen involveras i dilemmat kanske de kommer med förslaget att legot kan få vara kvar, men användas tillsammans med det övriga materialet. Då blir plötsligt legot ett bidrag till flerstämmigheten. Som förälder älskar jag lego. Mina egna barn har byggt med lego i många, många år. Vi har minst sex flyttkartonger med lego uppe på vinden. Att vara förälder är dock någonting helt annat än att vara pedagog på förskolan...DS.

PEDAGOGISK DOKUMENTATION SOM EN DEL I ETT SAMMANHANG

Högsommar och semester ger tid åt nya tankar att vakna och växa. De senaste dagarna har jag använt till att läsa och förbereda en del av höstens föreläsningsuppdrag. Det kommer att handla mycket om pedagogisk dokumentation och systematiskt kvalitetsarbete i relation till bl a föräldrasamverkan. Jag dyker upp i flera sammanhang på orterna Stockholm, Göteborg, Malmö, Umeå och Skellefteå och jag kommer att återkomma till det här:

Pedagogisk dokumentation är en del i ett pedagogiskt och filosofiskt system, som bygger på en vision om förskolans plats i samhälle och som en del av barns rättigheter som medborgare i detta samhälle. Därför går det inte att beskriva hur man arbetar med pedagogisk dokumentation utan att beskriva hur hela sammanhanget ser ut... 

Fritt ur Elfström (2013)

En fortsatt skön sommar önskar jag dig.

/Martina L

SOMMARFÖRSKOLA DEL 1

Här i Piteå kommun så har den kommunala förskolan öppet hela sommaren. Det finns barn vars föräldrar arbetar eller studerar sommartid och för dessa behöver förskolan vara tillgänglig. För många år sedan fick jag frågan av en förälder om vilka öppettider vi hade på midsommarafton. Båda föräldrarna arbetade i vården och man hade inga nära anhöriga som kunde vara barnvakt. Verkligheten ser olika ut från familj till familj.

I vårt förskoleområde så satsar vi fr o m i år på att koppla sommarförskolans verksamhet till det systematiska kvalitetsarbetet. Jag har frågar runt lite, via Twitter och olika Facebook-grupper, och det verkar som att vi har lyckats pricka in ett svart hål inom svensk förskola. Någon enstaka har hört av sig med exempel på kvalitetsdokument kopplat till sommarförskola. Enormt många har hört av sig och vill ta del av våra dokument. Många har också delat med sig av dåliga erfarenheter relaterat till sommarförskola. Därför känns det extra angeläget för mig att dela med mig av vår satsning. För barnens skull. Alla barn som vistas i förskolan har rätt till bra verksamhet, oavsett årstid.

Jag kommer här på bloggen dela med mig av de dokument jag formulerat. De följer i stort sett strukturen i vårt ordinarie systematiska kvalitetsarbete men i något förenklad form. Var är vi? Vart ska vi? Hur gör vi? Hur blev det? är frågorna som ligger till grund för dokumentet. Bakgrunden till det kan ni läsa här:

/Martina L

REFLEKTION - MOTORN I KVALITETSARBETET

I vårt förskoleområde håller vi på att bygga upp ett systematiskt kvalitetsarbete med pedagogisk dokumentation som grund. Det innebär att den kollegiala reflektionen är central för att verksamheten ska utvecklas. När jag kom till organisationen, för ca ett år sedan, svarade de flesta pedagoger att man reflekterade med någon kollega regelbundet men i princip ingen av dem skrev ner sin reflektion. Det fanns alltså ingen dokumentation som visade på vilket sätt reflektionen förde utvecklingen framåt. Reflektion är ett välanvänt begrepp, på gott och ont. För mig har det varit viktigt att dels ge den reflektion som äger rum i organisationen stöd och riktning, dels se till att den synliggörs d v s dokumenteras.

Att få ihop systematiskt kvalitetsarbete och pedagogisk dokumentation kan vara en utmaning. Det ena kan tolkas representera någon form av ordning och reda. Det andra representerar lite mer rhizomatiskt tänkande där lärandeprocesser inte äger rum linjärt utan i de möten som sker. Jag har sett det som en utmaning att förena dessa två och vi tycker oss vara på god väg att hitta en form för detta. Utgångspunkten är det ramverk som jag har byggt upp, i viss samverkan med andra naturligtvis och i en process som pågått i drygt två år. Ramverket illustreras i bilden nedan där varje färgat fält representerar ett led i det systematiska kvalitetsarbetet men navet är det som sker i mitten, i de gröna fälten.

De gröna fälten symboliserar det arbete som bedrivs dagligen ute på förskoleavdelningarna där planering/genomförande växelverkan och reflektionen (det gröna fältet i mitten) utgör "kittet" mellan dem. Medans ramverket som helhet försöker stödja någon form av ordning och reda så finns det i det gröna navet utrymme för rhizomatiska processer. 

För att kunna reflektera behövs någon att reflektera tillsammans med, pedagog och/eller barn. Hos oss äger reflektionen rum ute på avdelningarna, i barngrupp och vid s k PUT-tid (pedagogisk utvecklingstid som ersatt bl a det som tidigare kallats "planeringstid"). Reflektionen äger även rum i nätverk med pedagoger från andra avdelningar. Reflektionen dokumenteras i dokument där man förutom själva reflektionen skrivit ner syfte, vilka som deltog, vad som hände och hur man väljer att gå vidare. 

För att reflektionstiden verkligen ska användas till reflektion, d v s att man tittar bakåt för att ta sig framåt, så använder vi en R-figur, hämtad ur "Teaching and Learning through Reflective Practice" av professor Tony Ghaye. Figuren bygger på "uppskattningens kraft", skulle man kunna sammanfatta det med, d v s att man uppmärksammar det man ser som positivt och framgångsrikt i kollegans arbete.

                                           

Reflektionen sker i fyra steg:

1. Uppskattning

2. Föreställning om hur man skulle kunna gå vidare (brainstorm där man försöker tänka utanför "boxen")

3. Urval från steg 2 för att designa och konkretisera vägar vidare.

4. Genomförande av det man valt under steg 4.

/Martina L

HÅLLBAR UTVECKLING I FÖRSKOLAN - BÖRJAR HOS PEDAGOGEN SJÄLV

I det förskoleområde där jag arbetar som pedagogista fick vi i somras utmärkelsen "Skola för hållbar utveckling". Att få den utmärkelsen är en bekräftelse på att man är på rätt väg, men innebär absolut inte att man kan slå sig till ro och vara nöjd. Tvärtom, i ansökan för att få utmärkelsen sätter man upp nya mål för sitt hållbarhetsarbete. Vi arbetar med detta på flera plan.

Just nu håller jag på att förbereda en workshop för våra pedagoger där de ska lära sig mer om och reflektera över vilka ekologiska fotavtryck man lämnar. Vi brukar ju säga att barn inte gör som vi säger. De gör som vi gör. Ett framgångsrikt hållbarhetsarbete med barnen börjar därför med att man själv blir medveten över sin livsstil. Innehållet i workshopen är inte helt klart, men jag lovar att berätta mer om den när den är genomförd (25/11). 

Vi försöker arbeta varierat och brett med dessa frågor för att nå såväl ekologisk som social och ekonomisk hållbar utveckling. Som utgångspunkt använder vi "solen" från Den globala skolan.

I vår ansökan för att bli "Skola för hållbar utveckling" har vi satt upp nya mål bl a när det gäller samverkan med omvärlden, inköp och barns inflytande. Det påverkar vårt arbete dagligen. Bl a har vi utvecklat föräldrasamarbetet och tagit in dem mer i vårt systematiska kvalitetsarbete. Vi håller på att starta upp ett eTwinningprojekt och har utbyte med lokala företagare. Vi lagar och återbrukar grejer på förskolan och barnen har inflytande över mycket av det som sker. Det gäller att påminna sig varje dag om att lokala åtgärder ger globala resultat, att se de små stegen men alltid sträva efter att bli ännu bättre.

Har ni frågor om vårt hållbarhetsarbete så är det bara att höra av sig till mig info@martinalundstrom.se

/Martina L



PEDAGOGISKT LEDARSKAP PÅ FÖRSKOLAN

Jag pratar i flera sammanhang om pedagogens roll på förskolan i termer av att man äger ett pedagogiskt ledarskap och att man själv väljer vad man gör av det. Inte så sällan ser jag pedagogen rygga tillbaka lite. Ledarskap? Det är väl chefens jobb? Eller?

 

Sedan jag började arbeta med att utbilda blivande och varande förskollärare i universitets och Skolverkets regi så har det blivit allt mer tydligt för mig att vilka förutsättningar som skapas för lärande kopplat till läroplanen beror på i vilken utsträckning pedagogerna på avdelningen axlat sitt ledarskap.

 

Jag läser just nu Arne Malténs bok "Pedagogiskt ledarskap" (Studentlitteratur, 2000). Den belyser ledarskapet på ett sätt som identifierar en chefs ledarskap. Mycket av det han skriver ser jag även går att applicera på pedagogens roll i en förskolegrupp.

 

Att utöva ledarskap innebär, enligt Maltén, att man bedriver en påverkansprocess i syfte att få andra människor, indivier eller grupper att agera i riktning mot uppställda mål. Definitionen betonar inte bara måluppfyllelse utan även samspelet med andra människor.

 

"Ledaren har att intressera sig för uppgiften, men även för relationen till medarbetarna. Ledarskapet förutsätter såväl gruppdynamiska som problemlösande färdigheter. Ledaren kan uppnå resultat, men endast tillsammans med och genom andra människor. /---/ Ett gott ledarskap förmår att skapa mening med arbetet, står för utformningen av målen och strategierna samt förmedlar dessa till medarbetarna. Organisationen är dess människor." (s 8 o 15)

 

Jag ser flera paralleller till arbetet inom en förskolegrupp och jag gillar bilden av barnen som pedagogens medarbetare.

Att vara ledare på förskolan är inte detsamma som att man bestämmer allt. Däremot innebär det att man ser till att saker händer, att barnen börjar agera. Det räcker ofta med att man ställer fram ett
material så börjar barnen agera och när barnen börjar agera börjar de också interagera - samspela - med tingen och människorna. Interagerandet är det som är essensen i lärandet. Börjar man tänka i de banorna så klarnar också bilden av det pedagogiska ledarskapet som varje pedagog har. De flesta barn interagerar utan någon vuxens inblandning. Men genom vår påverkan så får vi barnen att agera i riktning mot uppställda mål. Med den vetskapen kan man analysera sin egen förskolas miljö. Med och om vad inbjuder den barnen till att interagera? Med och om vad inbjuder den inte barnen till att interagera? Vad behöver vi lägga till? Vad behöver vi ta bort?

 

Genom att observera och lyssna till barnens interaktion får vi reda på vad det är som skapar mening för barnen och på vis får vi också reda på vägar vidare för det fortsatta arbetet. Processen blir en växelverkan mellan vuxnas barnperspektiv, d v s vad de vuxna antar kommer att  locka barnen till att agera i riktning mot målen, och barnens egna perspektiv, d v s hur barnen själva väljer att agera och interagera. I denna växelverkan föds den utforskande processen, där jag som pedagog gör antaganden som jag sedan undersöker genom att observera och lyssna på barnen. En ledare, d v s pedagog, som intresserar sig för uppgiften blir därmed en förskoleverksamhets viktigaste faktor för utveckling.

 

/Martina L

 



BETYDELSEN AV FOKUSERAD REFLEKTION

"Vi vill att du kommer hit och hjälper oss att tänka kring vårt byggrum. Vi vet inte vad vi behöver lägga till för material för att vi ska kunna arbeta med temat därinne." Detta önskemål från ett arbetslag är ett ganska vanligt förekommande inslag i min inbox och de hör till mina favoriter. Mitt jobb handlar mycket om att tänka kreativt, "utanför boxen", men det handlar också väldigt mycket om att behålla fokus och fråga pedagogerna "Varför? Vad är syftet?".

Inför förra veckan hade jag fått exakt ett sådant mail som jag skriver om i inledningen och i torsdags var det dags att besöka dem för några timmars gemensam reflektion kring temat "Lika-Olika" och deras byggrum. Det är sällan tal om att sitta och reflektera i slutna rum. Idag sker den oftast på stående fot, med fullt av barn runtomkring och dokumentationen i händerna. Så även denna gång. I vår iver att hitta nya vägar och lösningar gick vi direkt in i byggrummet och började spåna, utan att titta på några dokumentationer, utan att fokusera på temat. Det blev en massa spretiga tankar om allt möjligt som man skulle kunna stoppa in i byggrummet, helt ofokuserat. Ingen idé kändes särskilt het och jag började ställa frågan "Varför?" till mig själv. Stanna upp. Backa bandet. Gå tillbaka till syftet. Där finns svaret.

Vi lämnade byggrummet och tog istället fram dokumentationen från det temaarbete som redan var gjort. Vad är det för likheter och olikheter som barnen redan gett uttryck för att de kan och förstår? Vad är det för likheter och olikheter de redan börjat utforska? Sakta men säkert börjar det utkristallisera sig att "stor och liten" är en olikhet som barnen ofta uppmärksammar och ger uttryck för att förstå. Utifrån det har pedagogerna försökt ge dem möjlighet att undersöka detta i både lera och bygg. Stor och liten kan vara: lång-kort, högt-lågt, tung-lätt. Det är inom detta område man befunnit sig i sitt utforskande. När vi börjar få syn på detta så klarnar det också vad vi ska tillföra för material i byggrummet. Det ger oss nya tankar och ett nytt seende på materialet, som vi inte tidigare hade. Till att börja med blir det olika material i varierande längder: tygband, gummislangar och papprör i fyra olika längder (1 1/2 m, 1 m, 1/2 m och 1 dm). Vi vill skapa en tydlig variation mellan olika längderna och att samma längd ska finnas i olika material, för att barnen ska kunna leta lika och olika kopplat till längd och inte enbart till material. Som inspiration och vetenskaplig grund för hur vi förstår små barns matematiska undersökande har vi Camilla Björklunds forskning som man kan läsa om i böckerna "En, två, många" och "Bland bollar och klossar".

 

 

 

 

Begreppet "reflektion" är ett utslitet begrepp och ibland även missförstått. Reflektion skiljer sig från vanligt tänkande och jag brukar använda Tomas Emsheimers (2005) definition för att förklara hur jag använder mig av reflektion över förskolans vardagsarbete. Dels är den påtagligt målinritad (har ett fokus), dels genomförs den med någon form av systematik och struktur och syftet är att distansera sig från gamla tankemönster för att utveckla nya samt söka lösningar på olika frågeställningar. Man ser två olika sätt att förhålla sig till reflektion i mitt exempel ovan och med dessa vill jag synliggöra skillnaden på ofokuserad och fokuserad/målinriktad reflektion.

Vår organisations utvecklingsmodell och systematiska kvalitetsarbete bygger på reflektion. Reflektion över arbetet med barnen, vilka lärandeprocesser som sker och hur man skapar förutsättningar för lärandet att ske är det som gör oss till en förskola i utveckling.  Då är det extremt viktigt att man ger reflektionen struktur, utan att för den skull använda samma mallar för alla, så att den inte sker helt ofokuserat och planlöst. Våra arbetslag utvecklar sina egna mallar för hur de skriver ner sina reflektioner, men alla har samma vetenskapliga grund och ställer sig ungefär samma frågor vid samma faser under ett arbetsår.

/Martina L

BARN SOM KOMPETENTA ATT TÄNKA OM OCH UPPFATTA VÄRLDEN - EN SYNVÄNDA FÖR MÅNGA

Att utgå ifrån barn som bristfälliga eller att utgå ifrån barn som kompetenta ger helt olika konsekvenser för vad man ser och hör när man observerar barn. Låt mig ge er ett exempel. En förskola ska arbeta med att väcka barns tankar om kretslopp. Man har därför gjort iordning en maskkompost. Man har också gjort iordning några slutna kretslopp med växter. En treårig pojke var med och gjorde iordning maskkomposten. Han var däremot inte med och gjorde iordning de slutna kretsloppen. När han tittar på burken med växten och jorden säger han: "Det finns maskar där inne i jorden." Om man ser pojken som bristfällig fokuserar man på att han har fel. Det finns inga maskar där inne i jorden. Pedagogens didaktiska fokus blir då på att få pojken att förstå att det inte finns några maskar i det slutna kretsloppet. Om man istället ser pojken som kompetent så fascineras man av att han kopplar ihop det slutna kretsloppet med maskkomposten, trots att ingen hjälpt honom att se sambandet. Pedagogens didaktiska fokus blir då på att skapa förutsättningar för pojken att utveckla sin tanke och förståelse ytterligare och att dela med sig av denna till andra. Det blir en helt annan praktik än med ett bristperspektiv som utgångspunkt. Våra antaganden om vad ett barn är och vad ett barn kan bli påverkar direkt den pedagogiska praktiken. All praktik bygger på teori. Därför är det nödvändigt att alla pedagoger får verktyg som gör att de själva kan se och kritiskt granska sin syn på barn, sin syn på kunskap och sin syn på lärande.

/Martina L

IPADs I FÖRSKOLAN - Såhär har vi börjat hos oss

Åtta grader o ösregn mitt i juli...då passar det bra att jobba lite mitt i semestern :)
Mina inlägg utgår ofta från teoretiska perspektiv och problematisering av olika områden inom förskolan. Den här gången tänker jag vara lite mer konkret och berätta om hur vi tänkt och gjort när det gäller att introducera Ipads, eller lärplattor som vi föredrar att kalla dem (för att undvika produktplacering), i våra förskolor.

Bruket av lärplattor i våra förskolor föddes egentligen ur tre frågor som vi ställde oss: Hur minimerar vi tidsåtgången när vi ska dokumentera lärandeprocesserna på förskolan? Hur gör vi barnen mer delaktiga i dokumentaterandet? Hur ökar vi barnens inflytande över vad som dokumenteras? Lärplattans främsta syfte i den här inledande fasen är alltså att vara ett dokumentationsverktyg byggt på våra antaganden om att den sparar tid och är användarvänlig för de flesta av barnen och pedagogerna. Ett hinder som vi sett är att flera av pedagogerna är obekanta med lärplattan. Därför har de fått ägna en termin åt att lära sig använda den själva. Nu i juni fick de använda den till att dokumentera en del av vår gemensamma planeringsdag med hjälp av appen



Jag ljuger inte om jag säger att flera av pedagogerna som aldrig rört en lärplatta var uppspelta som små barn på julafton efteråt, när de såg vad de klarat av att göra och ännu fler har nu laddat hem appen till sin privata mobiltelefon. Vill ni veta mer om upplägget på workshopen vi hade så kan ni gå in på min hemsida www.martinalundstrom.se. Där kan ni beställa en beskrivning av hur man på ett enkelt sätt gör detta på sin egen arbetsplats. Tidsåtgången är minimal. Man behöver eg bara ha en timme på sig beroende på hur många pedagoger man är per platta.

Vårt fokus nu är alltså på att, tillsammans med barnen, undersöka olika dokumentationsappar och vad dessa kan göra för tillägg i vårt kvalitetsarbete. Via det utökade kollegiet på Twitter har jag fått flera tips på appar som vi kommer att testa. Funkar de bra för att uppfylla våra syften så kommer jag att berätta mer om dem här.

/Martina L