STAFETTJULKALENDER PÅ TWITTER

Jag har en skatt i form av en bok. När jag läste den boken fick alla mina tankar om barnet och förskolan ord och det var så befriande. Äntligen fanns det meningar som jag kunde använda för att få andra att förstå hur jag tänker om barn. Imorgon kommer jag att berätta vilken bok det är genom att starta en stafettjulkalender på Twitter.

 

Om du vill berätta vilken bok som betytt mest för dig i ditt arbete på förskolan så får du gärna delta. Hör av dig till mig via Twitter: @MartinaL71. Glöm inte att märka din tweet med #stafettjulkalendern #förskola.

 

Vill du läsa alla tips är det bara att söka på #stafettjulkalendern eller #förskola.

 

/Martina L



FÖRSKOLAN o SAMHÄLLET

Ikväll är det Förskolechatt på Twitter. Vill du följa/delta så är det #fskChatt som gäller.

 

Temat för kvällen har, efter omröstning, blivit
"Hur kan vi jobba för att förskolan ska integreras i samhället?".

 

Jag har själv lite problem med den frågan och anser att svaret finns i själva frågan - om man ser förskolan som något separat som ska integreras i något annat så måste man jobba för att motverka denna uppdelning.

 

För mig ÄR förskolan samhället,
en samhällsarena anpassad för samhällsmedborgare i åldern 1-5 år där deras röster ska få möjlighet att höras. Utifrån ett sådant synsätt behöver vi istället ställa oss frågan:
Hur får vi våra 1-5åriga medborgares röster att höras till övriga samhällsarenor och vad behöver vi göra för att ge dessa röster reellt inflytande?
För att detta ska ske krävs inte bara pedagoger som kan skapa goda förutsättningar för samhällsmedborgare 1-5 år att höras. Det krävs också en mottagare som vill lyssna och som är villig att låta det man hör påverka.

 

Vill du påverka temat i kommande #fskChatt? Läs mer på

 

http://forskolechatt.blogspot.se

 

 

/Martina L

HÅLLBAR UTVECKLING I FÖRSKOLAN - BÖRJAR HOS PEDAGOGEN SJÄLV

I det förskoleområde där jag arbetar som pedagogista fick vi i somras utmärkelsen "Skola för hållbar utveckling". Att få den utmärkelsen är en bekräftelse på att man är på rätt väg, men innebär absolut inte att man kan slå sig till ro och vara nöjd. Tvärtom, i ansökan för att få utmärkelsen sätter man upp nya mål för sitt hållbarhetsarbete. Vi arbetar med detta på flera plan.

Just nu håller jag på att förbereda en workshop för våra pedagoger där de ska lära sig mer om och reflektera över vilka ekologiska fotavtryck man lämnar. Vi brukar ju säga att barn inte gör som vi säger. De gör som vi gör. Ett framgångsrikt hållbarhetsarbete med barnen börjar därför med att man själv blir medveten över sin livsstil. Innehållet i workshopen är inte helt klart, men jag lovar att berätta mer om den när den är genomförd (25/11). 

Vi försöker arbeta varierat och brett med dessa frågor för att nå såväl ekologisk som social och ekonomisk hållbar utveckling. Som utgångspunkt använder vi "solen" från Den globala skolan.

I vår ansökan för att bli "Skola för hållbar utveckling" har vi satt upp nya mål bl a när det gäller samverkan med omvärlden, inköp och barns inflytande. Det påverkar vårt arbete dagligen. Bl a har vi utvecklat föräldrasamarbetet och tagit in dem mer i vårt systematiska kvalitetsarbete. Vi håller på att starta upp ett eTwinningprojekt och har utbyte med lokala företagare. Vi lagar och återbrukar grejer på förskolan och barnen har inflytande över mycket av det som sker. Det gäller att påminna sig varje dag om att lokala åtgärder ger globala resultat, att se de små stegen men alltid sträva efter att bli ännu bättre.

Har ni frågor om vårt hållbarhetsarbete så är det bara att höra av sig till mig info@martinalundstrom.se

/Martina L



PEDAGOGISKT LEDARSKAP PÅ FÖRSKOLAN

Jag pratar i flera sammanhang om pedagogens roll på förskolan i termer av att man äger ett pedagogiskt ledarskap och att man själv väljer vad man gör av det. Inte så sällan ser jag pedagogen rygga tillbaka lite. Ledarskap? Det är väl chefens jobb? Eller?

 

Sedan jag började arbeta med att utbilda blivande och varande förskollärare i universitets och Skolverkets regi så har det blivit allt mer tydligt för mig att vilka förutsättningar som skapas för lärande kopplat till läroplanen beror på i vilken utsträckning pedagogerna på avdelningen axlat sitt ledarskap.

 

Jag läser just nu Arne Malténs bok "Pedagogiskt ledarskap" (Studentlitteratur, 2000). Den belyser ledarskapet på ett sätt som identifierar en chefs ledarskap. Mycket av det han skriver ser jag även går att applicera på pedagogens roll i en förskolegrupp.

 

Att utöva ledarskap innebär, enligt Maltén, att man bedriver en påverkansprocess i syfte att få andra människor, indivier eller grupper att agera i riktning mot uppställda mål. Definitionen betonar inte bara måluppfyllelse utan även samspelet med andra människor.

 

"Ledaren har att intressera sig för uppgiften, men även för relationen till medarbetarna. Ledarskapet förutsätter såväl gruppdynamiska som problemlösande färdigheter. Ledaren kan uppnå resultat, men endast tillsammans med och genom andra människor. /---/ Ett gott ledarskap förmår att skapa mening med arbetet, står för utformningen av målen och strategierna samt förmedlar dessa till medarbetarna. Organisationen är dess människor." (s 8 o 15)

 

Jag ser flera paralleller till arbetet inom en förskolegrupp och jag gillar bilden av barnen som pedagogens medarbetare.

Att vara ledare på förskolan är inte detsamma som att man bestämmer allt. Däremot innebär det att man ser till att saker händer, att barnen börjar agera. Det räcker ofta med att man ställer fram ett
material så börjar barnen agera och när barnen börjar agera börjar de också interagera - samspela - med tingen och människorna. Interagerandet är det som är essensen i lärandet. Börjar man tänka i de banorna så klarnar också bilden av det pedagogiska ledarskapet som varje pedagog har. De flesta barn interagerar utan någon vuxens inblandning. Men genom vår påverkan så får vi barnen att agera i riktning mot uppställda mål. Med den vetskapen kan man analysera sin egen förskolas miljö. Med och om vad inbjuder den barnen till att interagera? Med och om vad inbjuder den inte barnen till att interagera? Vad behöver vi lägga till? Vad behöver vi ta bort?

 

Genom att observera och lyssna till barnens interaktion får vi reda på vad det är som skapar mening för barnen och på vis får vi också reda på vägar vidare för det fortsatta arbetet. Processen blir en växelverkan mellan vuxnas barnperspektiv, d v s vad de vuxna antar kommer att  locka barnen till att agera i riktning mot målen, och barnens egna perspektiv, d v s hur barnen själva väljer att agera och interagera. I denna växelverkan föds den utforskande processen, där jag som pedagog gör antaganden som jag sedan undersöker genom att observera och lyssna på barnen. En ledare, d v s pedagog, som intresserar sig för uppgiften blir därmed en förskoleverksamhets viktigaste faktor för utveckling.

 

/Martina L

 



BETYDELSEN AV FOKUSERAD REFLEKTION

"Vi vill att du kommer hit och hjälper oss att tänka kring vårt byggrum. Vi vet inte vad vi behöver lägga till för material för att vi ska kunna arbeta med temat därinne." Detta önskemål från ett arbetslag är ett ganska vanligt förekommande inslag i min inbox och de hör till mina favoriter. Mitt jobb handlar mycket om att tänka kreativt, "utanför boxen", men det handlar också väldigt mycket om att behålla fokus och fråga pedagogerna "Varför? Vad är syftet?".

Inför förra veckan hade jag fått exakt ett sådant mail som jag skriver om i inledningen och i torsdags var det dags att besöka dem för några timmars gemensam reflektion kring temat "Lika-Olika" och deras byggrum. Det är sällan tal om att sitta och reflektera i slutna rum. Idag sker den oftast på stående fot, med fullt av barn runtomkring och dokumentationen i händerna. Så även denna gång. I vår iver att hitta nya vägar och lösningar gick vi direkt in i byggrummet och började spåna, utan att titta på några dokumentationer, utan att fokusera på temat. Det blev en massa spretiga tankar om allt möjligt som man skulle kunna stoppa in i byggrummet, helt ofokuserat. Ingen idé kändes särskilt het och jag började ställa frågan "Varför?" till mig själv. Stanna upp. Backa bandet. Gå tillbaka till syftet. Där finns svaret.

Vi lämnade byggrummet och tog istället fram dokumentationen från det temaarbete som redan var gjort. Vad är det för likheter och olikheter som barnen redan gett uttryck för att de kan och förstår? Vad är det för likheter och olikheter de redan börjat utforska? Sakta men säkert börjar det utkristallisera sig att "stor och liten" är en olikhet som barnen ofta uppmärksammar och ger uttryck för att förstå. Utifrån det har pedagogerna försökt ge dem möjlighet att undersöka detta i både lera och bygg. Stor och liten kan vara: lång-kort, högt-lågt, tung-lätt. Det är inom detta område man befunnit sig i sitt utforskande. När vi börjar få syn på detta så klarnar det också vad vi ska tillföra för material i byggrummet. Det ger oss nya tankar och ett nytt seende på materialet, som vi inte tidigare hade. Till att börja med blir det olika material i varierande längder: tygband, gummislangar och papprör i fyra olika längder (1 1/2 m, 1 m, 1/2 m och 1 dm). Vi vill skapa en tydlig variation mellan olika längderna och att samma längd ska finnas i olika material, för att barnen ska kunna leta lika och olika kopplat till längd och inte enbart till material. Som inspiration och vetenskaplig grund för hur vi förstår små barns matematiska undersökande har vi Camilla Björklunds forskning som man kan läsa om i böckerna "En, två, många" och "Bland bollar och klossar".

 

 

 

 

Begreppet "reflektion" är ett utslitet begrepp och ibland även missförstått. Reflektion skiljer sig från vanligt tänkande och jag brukar använda Tomas Emsheimers (2005) definition för att förklara hur jag använder mig av reflektion över förskolans vardagsarbete. Dels är den påtagligt målinritad (har ett fokus), dels genomförs den med någon form av systematik och struktur och syftet är att distansera sig från gamla tankemönster för att utveckla nya samt söka lösningar på olika frågeställningar. Man ser två olika sätt att förhålla sig till reflektion i mitt exempel ovan och med dessa vill jag synliggöra skillnaden på ofokuserad och fokuserad/målinriktad reflektion.

Vår organisations utvecklingsmodell och systematiska kvalitetsarbete bygger på reflektion. Reflektion över arbetet med barnen, vilka lärandeprocesser som sker och hur man skapar förutsättningar för lärandet att ske är det som gör oss till en förskola i utveckling.  Då är det extremt viktigt att man ger reflektionen struktur, utan att för den skull använda samma mallar för alla, så att den inte sker helt ofokuserat och planlöst. Våra arbetslag utvecklar sina egna mallar för hur de skriver ner sina reflektioner, men alla har samma vetenskapliga grund och ställer sig ungefär samma frågor vid samma faser under ett arbetsår.

/Martina L

TEMA - ETT VERKTYG FÖR HÅLLBAR UTVECKLING

De dagar då jag får möta barn och dokumentationer av pedagogernas arbete med barnen känner jag livet i mig :) Det är där jag hämtar näring och inspiration till stora delar av mitt övriga arbete. I mitt förskoleområde finns det tio avdelningar. Några av dessa träffar jag regelbundet för att tänka tillsammans med dem om arbetet med barnen.

I fredags var jag på en av våra avdelningar för att tillsammans med pedagogerna gå igenom temadokumentationen. Man tyckte att man hade kört fast. Då kommer jag och tillför ett utifrånperspektiv och försöker se helheten - Vad var det tänkt att detta skulle handla om från början? Hur gör ni det meningsfullt för barnen? Vilket kunnande uttrycker barnen redan nu? Vilka hypoteser uttrycker barnen? Hur utmanar ni detta på ett undersökningsbart sätt? Detta är en rad av de frågor vi samtalar om, utifrån dokumentationerna.

Ett temarbete är avsett för att göra lärandet sammanhängande och kan därför aldrig avgränsas till att handla om bara ett av läroplanens målområden. Hela Piteå kommun utvecklar under tre år framåt sitt arbete med och för hållbar utveckling. Inom ramen för hållbar utveckling ryms alla förskolans läroplansmål, och hållbar utveckling kommer i Infjärden att genomsyra det systematiska kvalitetsarbetet i både förskola och skola. På sikt handlar det om att nå ett hållbart socialt, ekologiskt och ekonomiskt förhållningssätt hos både vuxna och barn.

 

 

Den här bilden, hämtad från  http://www.programkontoret.se/sv/Program-och-stipendier/Program-A---O/Den-Globala-Skolan/ ger en bra översikt över allt som ryms inom begreppet "hållbar utveckling" och vi använder den regelbundet för att få syn på vilka delar vi får in ofta, sällan eller aldrig.

 



Arbetet tillsammans med barnen för hållbar utveckling är redan igång på flera av våra avdelningar. Arbetslaget som jag besökte i fredags har valt att ta maskar och deras liv som utgångspunkt för att väcka intressen och ge barnen erfarenheter som sätter igång tankar och lärandeprocesser. I fredags gick vi igenom dokumentationen från höstens arbete. Vi valde att gå vidare med tre spår:

1. Några barn försöker se masken på nära håll, för att ta reda på om den har ögon och mun precis som vi. Därför har vi skaffat ett usb-mikroskop. Nu kommer barnen kunna studera maskarna uppförstorat på datorskärmen.

2. Några barn har noterat att masken kan bli längre ibland och kortare ibland. Därför ska barnen själva få undersöka hur man kan göra sig längre och kortare, genom egen rörelse och genom att närstudera maskarna.

3. Några barn är rädda för maskarna. Därför kommer barnen få fundera över om de tror att maskarna är rädda för något.

/Martina L

BARN SOM KOMPETENTA ATT TÄNKA OM OCH UPPFATTA VÄRLDEN - EN SYNVÄNDA FÖR MÅNGA

Att utgå ifrån barn som bristfälliga eller att utgå ifrån barn som kompetenta ger helt olika konsekvenser för vad man ser och hör när man observerar barn. Låt mig ge er ett exempel. En förskola ska arbeta med att väcka barns tankar om kretslopp. Man har därför gjort iordning en maskkompost. Man har också gjort iordning några slutna kretslopp med växter. En treårig pojke var med och gjorde iordning maskkomposten. Han var däremot inte med och gjorde iordning de slutna kretsloppen. När han tittar på burken med växten och jorden säger han: "Det finns maskar där inne i jorden." Om man ser pojken som bristfällig fokuserar man på att han har fel. Det finns inga maskar där inne i jorden. Pedagogens didaktiska fokus blir då på att få pojken att förstå att det inte finns några maskar i det slutna kretsloppet. Om man istället ser pojken som kompetent så fascineras man av att han kopplar ihop det slutna kretsloppet med maskkomposten, trots att ingen hjälpt honom att se sambandet. Pedagogens didaktiska fokus blir då på att skapa förutsättningar för pojken att utveckla sin tanke och förståelse ytterligare och att dela med sig av denna till andra. Det blir en helt annan praktik än med ett bristperspektiv som utgångspunkt. Våra antaganden om vad ett barn är och vad ett barn kan bli påverkar direkt den pedagogiska praktiken. All praktik bygger på teori. Därför är det nödvändigt att alla pedagoger får verktyg som gör att de själva kan se och kritiskt granska sin syn på barn, sin syn på kunskap och sin syn på lärande.

/Martina L

NULÄGESDOKUMENTATION - FÖR ATT FÅ SYN PÅ LÄRANDET

Vi börjar med att dokumentera nuläget hos verksamheten och pedagogerna. Hur arbetar vi med det här idag? Vilket material finns hos oss idag? Vad kan vi om det här idag?

Därefter behöver vi ta reda på nuläget hos barnen. Vilka kunskaper och erfarenheter har barnen om det här idag? Vilket intresse för det här finns hos barnen idag? Vilka frågor vill barnen veta mer om?

Nuläget hos barnen tar vi reda på på många olika sätt. Just nu pågår intervjuer av barn och föräldrar, observationer av barnens lekar samt dokumentation av iakttagelser som pedaogerna gör när barnen möter material med anknyting till det man ska lära sig om.

Därefter påbörjas reflektionen över det insamlade materialet. Vad ser vi? Sortera, kategorisera. Tolka, försök förstå. Vilka spår verkar meningsfulla att följa? Vad är undersökningsbart?

Vi vet var vi börjar men inte var vi slutar.

Detta oändliga lärande.

/Martina L

OM 400 DAGAR...

...är det val till Sveriges riksdag. Vilken anser du är den viktigaste frågan att driva, gällande förskola och förskoleklass?

 /Martina L

VARFÖR FÖRSKOLA?

På torsdag är det dags för #fskChatt igen på Twitter och temat är "Varför förskola?" Jag kommer själv inte kunna delta, men hoppas kunna bidra till diskussionerna ändå genom den här bloggtexten. Min avsikt är att inte göra något eget ställningstagande i frågan, utan mer försöka beskriva och synliggöra.

Förskolan är en institution för barn, instiftad av politiker. Det har inte alltid varit så att institutionens främsta eller enda syfte varit att vara till för barnen. Ett syfte har varit att ge kvinnor möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden. Ett annat att ge en moralisk fostran av framtida samhällsmedborgare. På 1950-talet fick tanken om en stor offentlig sektor sitt genombrott och det man då kallade barnomsorg fick en viktig funktion för allmänheten. "Förändringen gick från liberal och borgerlig välgörenhet och filantropi i ett moraliskt och samhällsstabiliserande syfte till planmässigt tänkande i ett klassutjämnande syfte." Detta kan man läsa mer om i boken "De yngre barnens läroplanshistoria" av Ann-Christine Vallberg Roth (Studentlitteratur, 2002). 1998 fick förskolan sin första läroplan och blev en del av det svenska utbildningssystemet i o med att ansvaret för förskolan flyttades från Socialdepartementet till Utbildningsdepartementet och där står vi än idag.

När man analyserar pedagogisk verksamhet och vilken samhällssyn den representerar så behöver man känna till vilken syn på barn som dominerar och hur den kommer till uttryck. Här kommer jag föra in två begrepp som idag är förekommande inom forskning som rör barn. Historiskt så har barn betraktats som "becoming", d v s på väg att bli någonting. Barnet är på väg mot vuxenlivet som betraktas som en form av slutstation. Den pedagogiska konsekvensen har då blivit att man ska förbereda barnet inför kommande liv. Sedan slutet av 1990-talet så har det börjat ske en förändring när det gäller synen på barnet. Barnet har alltmer börjat betraktas som "being", en som är någonting. I forskningen syns det bl a genom att man idag i större utsträckning forskar med barn än om eller på barn. Man lyssnar på vad barnet själv har att säga, eftersom det betraktas som fullvärdigt och kompetent nog att ha en egen uppfattning.

Begreppen "being" och "becoming" kan hjälpa oss att få syn på förskolans dubbla uppgift i samhället idag. Förskolan ska förbereda barnet inför vad som komma ska, som en första länk i ett utbildningssystem. Men förskolan ska också se till att barnet har det bra här och nu, varje dag. Varje dag ska vara en bra dag för varje barn. Dagar fyllda av lustfylldhet och meningsfullhet där man känner sig tillräckligt bra och som en fullvärdig medborgare och medmänniska. Detta går att utveckla ytterligare då det i dagens forskning växer fram ytterligare begrepp som beskriver denna sammanblandning av being och becoming, vilket jag hoppas kunna återkomma till vid senare tillfälle.

/Martina L