Jag har mött Teo tidigare, för ungefär ett år sedan. Då ville han leka med en annan pojke som cyklade ute på gården. Då hade han inte så många ord, och gick ideligen fram för att försöka stoppa cykeln. När pojken på cykeln skrek kom en av pedagogerna springande och förmanade Teo att sluta störa pojken på cykeln. Pojken på cykeln klev av och gick till sandlådan för att gräva. Pedagogen hade nu vänt ryggen till. Teo följde efter till sandlådan och försökte sätta sig på samma grävskopa som pojken han ville leka med. Pojken på grävskopan skrek. Pedagogen kom springande och tog Teo därifrån med orden: "Man får inte slåss!" När pappan kom för att hämta Teo berättade pedagogen att Teo slagit sin kompis.
Många förbereder och genomför utvecklingssamtal nu. Föräldrar ska delges berättelsen om barnet och barnets utveckling. Men vad innebär det att vara ett förskolebarn och vad är det som påverkar hur barnet blir på förskolan? Vilket utrymme finns det för barnet att skapa sin berättelse i förskolan och vilka krav på anpassning till förskolan ställs redan från då barnet är ny i förskolan? Linda Palla skriver följande i sin avhandling Blicken på barnet; Om olikheter inom förskolan som diskursiv praktik (2011):
"Med blicken på vad det kan innebära att bli ett förskolebarn visar Gars studie (2002) om föräldraskap och förskolläraruppgift i
den offentliga barndomen, att då förskollärarna vill rusta barnet
inför framtida skolgång tenderar ”barnens problem” att ta stort
utrymme i samtal med barnens föräldrar. I Gars material synliggörs hur det inom den dominerande föreställningen om barnet fokuseras på barnets förmåga att anpassa sig till rådande mönster
och verksamhetens krav, även om föreställningar om barnet med
mer hänsyn till det individuella finns representerade. Lutz (2009)
studie beträffande styrning och administrativa processer pekar
bland annat på att inte heller i administrativa processer blir miljön
problematiserad. Istället är det barnets anpassning till verksamheten som blir det centrala. Problem och tillgångar kopplas till barnet
och verksamhetsperspektivet saknas, såväl i beskrivningar i ansökningsblanketter för extra resurser, som i de genomförda intervjuerna.
Studierna ovan visar hur och vilka kategoriseringar och konstruktioner av barn som kan skapas inom förskolans ramar. Studierna
visar också hur det oftast eller uteslutande, och måhända med en
något polariserande effekt, är barnet som ses som avvikare liksom
att tydligare fokus mot miljö- och omgivningsaspekter i diskussioner runt svårigheter behövs."
Vem barnet blir beror på ditt agerande och vad du väljer att se. Vem blir man på din förskola?
/Martina L