söndag 29 december 2013

TRÖTT PÅ EN DIKOTOMISERAD SKOLDEBATT

Sedan PISA-resultaten presenterades för några veckor sedan så har skolfrågan dominerat den politiska debatten. Olika debattörer med mer eller mindre relevant bakgrund och motiv konkurrerar med såväl regionala som nationella skolpolitiker om utrymmet i media. Eftersom jag brinner för utbildningsfrågor så borde jag tycka detta är toppen. Äntligen! Men så är det inte. Jag blir besviken och frustrerad över allt detta tyckande som inte för skolans utveckling framåt. Jag blir besviken och frustrerad över att skolfrågan används för att vinna poäng, sälja böcker och slå varandra i skallen. Jag blir också besviken och frustrerad över den dikotomisering som debatten leder till.

När skolans bästa diskuteras i media så är det nästan alltid utifrån ett antingen/eller-perspektiv, s k katederundervisning ställs mot ett abdikerat ledarskap där eleverna regerar. Med ett sådant sätt att angripa skolfrågan kommer vi aldrig lyckas få någonting att hända. Jag skrev i november ett blogginlägg om pedagogiskt ledarskap i en förskolekontext, eftersom det är den pedagogiska myllan jag oftast befinner mig i. Som jag ser det så är förskolan på väg att lyckas hantera det komplexa pedagogiska uppdraget på ett sätt som skolan skulle behöva lära sig av. Därför vill jag uppmuntra även "skolfolk" att läsa mitt inlägg:

Jag pratar i flera sammanhang om pedagogens roll på förskolan i termer av att man äger ett pedagogiskt ledarskap och att man själv väljer vad man gör av det. Inte så sällan ser jag pedagogen rygga tillbaka lite. Ledarskap? Det är väl chefens jobb? Eller?
Sedan jag började arbeta med att utbilda blivande och varande förskollärare i universitets och Skolverkets regi så har det blivit allt mer tydligt för mig att vilka förutsättningar som skapas för lärande kopplat till läroplanen beror på i vilken utsträckning pedagogerna på avdelningen axlat sitt ledarskap.
Jag läser just nu Arne Malténs bok "Pedagogiskt ledarskap" (Studentlitteratur, 2000). Den belyser ledarskapet på ett sätt som identifierar en chefs ledarskap. Mycket av det han skriver ser jag även går att applicera på pedagogens roll i en förskolegrupp.
Att utöva ledarskap innebär, enligt Maltén, att man bedriver en påverkansprocess i syfte att få andra människor, indivier eller grupper att agera i riktning mot uppställda mål. Definitionen betonar inte bara måluppfyllelse utan även samspelet med andra människor.
"Ledaren har att intressera sig för uppgiften, men även för relationen till medarbetarna. Ledarskapet förutsätter såväl gruppdynamiska som problemlösande färdigheter. Ledaren kan uppnå resultat, men endast tillsammans med och genom andra människor. /---/ Ett gott ledarskap förmår att skapa mening med arbetet, står för utformningen av målen och strategierna samt förmedlar dessa till medarbetarna. Organisationen är dess människor." (s 8 o 15)
Jag ser flera paralleller till arbetet inom en förskolegrupp och jag gillar bilden av barnen som pedagogens medarbetare.
Att vara ledare på förskolan är inte detsamma som att man bestämmer allt. Däremot innebär det att man ser till att saker händer, att barnen börjar agera. Det räcker ofta med att man ställer fram ett
material så börjar barnen agera och när barnen börjar agera börjar de också interagera - samspela - med tingen och människorna. Interagerandet är det som är essensen i lärandet. Börjar man tänka i de banorna så klarnar också bilden av det pedagogiska ledarskapet som varje pedagog har. De flesta barn interagerar utan någon vuxens inblandning. Men genom vår påverkan så får vi barnen att agera i riktning mot uppställda mål. Med den vetskapen kan man analysera sin egen förskolas miljö. Med och om vad inbjuder den barnen till att interagera? Med och om vad inbjuder den inte barnen till att interagera? Vad behöver vi lägga till? Vad behöver vi ta bort?
Genom att observera och lyssna till barnens interaktion får vi reda på vad det är som skapar mening för barnen och på vis får vi också reda på vägar vidare för det fortsatta arbetet. Processen blir en växelverkan mellan vuxnas barnperspektiv, d v s vad de vuxna antar kommer att locka barnen till att agera i riktning mot målen, och barnens egna perspektiv, d v s hur barnen själva väljer att agera och interagera. I denna växelverkan föds den utforskande processen, där jag som pedagog gör antaganden som jag sedan undersöker genom att observera och lyssna på barnen. En ledare, d v s pedagog, som intresserar sig för uppgiften blir därmed en förskoleverksamhets viktigaste faktor för utveckling.

Som pedagog i förskola och skola måste vi klara av att sätta upp mål för vårt pedagogiska arbete. Vi måste klara av att kritiskt granska vår undervisning och vi måste klara av att både förverkliga kunskapsuppdrag och demokratiuppdrag. Dessa två hänger ihop. Det är inte antingen eller.

Slutligen skulle jag vänligt men bestämt vilja uppmana alla som debatterar skolans utveckling med andra motiv än att skolan verkligen ska utvecklas att tiga. Det brus dessa skapar hindrar de som verkligen vill tänka tillsammans för att utveckla svensk skola till världens bästa skola från att få plats och höras i debatten.

 
/Martina L

söndag 22 december 2013

#STAFETTJULKALENDERN LUCKA NR 22 - av @kossan62

Dagens lucka kommer ifrån @kossan62. Hon skriver såhär:

"Idag är det min tur att välja bok och jag väljer inte bara en bok utan en hel hög. Genom hela min karriär som förskollärare har jag med ojämna mellanrum återkommit till Torey Haydens böcker om utsatta barn och hennes arbete med dem. Våra förutsättningar ser helt olika ut men vad som har inspirerat mig är hennes barnsyn och hennes tro på att det i varje barn finns en utvecklingsmöjlighet och det är vår skyldighet att upptäcka och stötta den utvecklingen. Vad som också har gett mig mycket yrkesmässigt är hennes övertygelse om att vi måste skapa verksamheter runt barn med speciella behov som både hjälper och tillåter dem att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. God jul till er alla och förhoppningar om ett gott nytt år för ALLA barn i våra verksamheter."

lördag 21 december 2013

#STAFETTJULKALENDERN LUCKA NR 21 - av @kostassistenten

Dagens lucka kommer från @kostassistenten. Hon skriver såhär:

"Vill bara börja med att tacka för en jättekul idé och ett bra intiativ med denna kalender. Har redan hittat några böcker som ligger på köpa-hem-listan.
December har bara flugit fram och vi har kommit fram till den 21 december, lucka 21, min lucka.

Här kommer lite kort information om mig och en bok som betytt mycket för mig i mitt arbete på förskolan. Efter min utbildning till idrottsfysiolog med fokus på hälsa och barn började jag jobba på en förskola. Barn är nyfikna på livet och öppna för nya saker och här såg jag min chans att påverka deras livsstil tidigt. Ganska tidigt dök det upp flera nya funderingar i mitt huvud som jag inte hade haft innan. Även om barn är nyfikna och öppna för nya saker så kan de också vara ganska tydliga med vad de inte vill och faktiskt inte tänker göra. Hur ska jag få mina 1-3 åringar intresserade av ämnet mat? Hur väcker man nyfikenhet till mat? Hur motiverar man barn att smaka på nya saker? Kan man kanske leka med mat? Vad gör man med de som inte vill äta? Hur stor betydelse har pedagogiken kring mat?
Alla som finns i barns omgivning under deras uppväxt påverkar de till en rad olika saker och en av dessa är förhållandet till mat. I boken jag har valt lyfter man fram de personer som faktiskt bär ett stort ansvar på sina axlar. Nämligen alla de som runt om i landet tillagar och serverar mat till alla dessa barn.

Mitt bidrag till stafettkalendern är: Kökshjältarna av Karolina Sparring och Jens Linder.

Boken har en fin motivering till varför den heter som den gör och som jag valt att ha med här;
”vi har valt att döpa boken till Kökshjältar av den enkla anledningen att alla de kvinnor och män som står i köken och lagar mat till en massa barn är just hjältar i köket!”

Detta känns som viktiga rader då dessa kökshjältar tyvärr ofta hamnar i skymundan.
Det här är en bok som både hyllar och inspirerar till det viktiga arbetet som utförs i alla förskolekök och i verksamheten runt omkring.

Det som är bra med boken är att Karolina som varit med och skrivit boken faktiskt själv jobbar som kock på en förskola och vet vad hon pratar om. Boken varvar recept, bilder och matnyttig information på ett enkelt sätt som snabbt fångar upp ens intresse. Hon inspirerar till att laga mat från grunden och samtidigt utmana barnen med nya smaker och inte bara med sånt de vet att de gillar sen  innan.
De inspirerande bilderna ger bara de en lust att vilja jobba mer med detta ämne.

En för mig viktig del i boken är delen där man lyfter fram att även barnen kan och ska medverka i köket så mycket som möjligt. På många förskolor har man missuppfattat livsmedelsverkets rekommendationer att inte barn får vara med i tillagningsköken men detta är alltså inte korrekt. Tänk vad kul att få vara med och vara delaktig i det man sedan sen ska äta. Kanske väcker vi här en nyfikenhet till att smaka?

Ser fram emot att läsa de sista bidragen och önskar er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år

 Frida"

fredag 20 december 2013

#STAFETTJULKALENDERN LUCKA NR 20 av @StigsdotterAnna

Dagens lucka kommer från @StigsdotterAnna. Hon skriver såhär:                                       
"Härligt initiativ av @MartinaL71 att dra igång en julkalender på Twitter med ett boktips bakom varje lucka. Jag känner mig inspirerad av alla boktips jag fått hittills, några helt okända, några på att-läsa-listan och några mer kända. Och nu har vi alltså kommit till lucka nr. 20...min lucka.

Jag gillar att läsa. Både tyst och högt, för mig själv och för andra. Läser jag för andra krävs mycket inlevelse tycker jag. Jag läser både på mitt arbete i förskolan och hemma för mina barn. Därför lutade först min luckbok åt barnlitteraturhållet men för några dagar sedan ångrade jag mig.

För många år sedan ramlade jag över en bok som jag återkommer till då och då. Min svärfar, som under denna tiden var hälsocoach på sitt arbete hade sett till att alla kollegorna fick denna bok i julklapp. Vet ej varför även jag fick tipset...kanske han såg något som jag ej såg hos mig själv ;) Oavsett orsak så är jag väldigt glad att jag tog denna bok till mig, den har gjort att jag utvecklats positivt som människa. Kanske jag gjort det ändå, det får vi aldrig veta...

Jag vet ej så mycket om författaren, men förstått att antingen älskar man det han förespråkar eller förkastar man det. Välj själva.

Författaren heter Kay Pollak och boken som döljer sig bakom luckan idag är:

"ATT VÄLJA GLÄDJE"

 
Detta är ingen bok som man läser genom och sen är man klar. Den består av uppgifter eller utmaningar att ta sig an varvat med förklarande text, som en arbetsbok i livet. Det är en bok som jag återkommer till då och då beroende var mitt liv befinner sig med mig.

Starkaste minnet ur denna bok är från när det verkligen gick upp för mig hur jag fungerar...

På mitt dåvarande arbete fanns det en kvinna som ofta gjorde mig på dåligt humör. Jag störde mig på mycket som hon sa och gjorde. Jag kunde komma hem irriterad på grund av henne, fortsatta att gnälla mig genom kvällen och tycka att allt var hennes fel. Efter att jag läst boken så förstod jag två saker, jag kan ej skylla på någon annan att jag är irriterad och jag kan välja att vara fortsatt glad. Efter mycket möda och stort besvär (många prövningar där jag försökte utan att lyckas) så kom jag till punkten att jag tänkte/sa att så tycker inte jag och sedan lade jag inte mer energi på det. Jag slutade med att säga jag är så arg för hon sa/gjorde så här. Jag insåg att det var faktiskt inte hennes fel, hon var ju sådan som person... hon satt ju inte och bestämde att jag skulle ändra humör. Det var ju jag som valde att ändra humör och sedan skylla detta på henne. Vilken befrielse för mig och vilken mycket trevligare kollega jag blev när jag insåg detta.

Nu låter det kanske som att jag går runt och tycker om alla. Det gör jag inte. Jag lägger bara inte min energi på dem jag inte gillar. Jag jobbar fortfarande på det och beroende på hur jag mår i det stora hela så är det lättare eller svårare att välja glädje. Men välja gör vi och välja glädje bör vi.

Vidare lärde jag mig också en hel del om att positivt tänkande ger resultat. Lite som de stora sportstjärnorna som visualiserar sig genom tävlingen innan start, hur bra det känns, hur fint tekniken sitter, hur stark kroppen känns och slutligen hur de står där överst på prispallen. Tänk positivt - det ger resultat! Detta försöker jag förmedla till mina barn och hoppas att de kommer att fortsätta att tro på sig själva genom livet.

Denna bok borde finnas i alla personalrum på alla arbetsplatser. Jag tror att det är viktigt att vi alla fokuserar mer på hur vi själva fungerar än hur andra fungerar. Lite enkelt kan man säga: sköt dig själv och skit i andra och när vi ändå är inne på klyschor så avslutar jag med:

Det viktiga är inte hur vi har det utan hur vi tar det.

God jul med mycket glädje önskar jag er alla så här dan före dan före dan före dan före dopparedan!"

/Anna Stigsdotter

Förskollärare som gillar IKT i förskolan. Inspiratör som gillar IKT i förskolan. Finns på Twitter, @StigsdotterAnna, och där gillar jag att diskutera förskola ;)                                               131220

söndag 15 december 2013

#STAFETTJULKALENDERN LUCKA NR 15 - av @LWigerdal

Dagens lucka kommer från @LWigerdal. Hon skriver såhär:


”Var finns makten över den pedagogiska praktiken och vem har makten att förändra?

Jag läser och funderar kring pedagogiska frågor, vill utveckla, är intresserad av det mesta, hur skulle det vara om vi istället… ? Jag ställer frågor och försöker lägga ihop bitar till pussel utifrån styrdokument, barns, vårdnadshavares och pedagogers tankar men pusslet med pedagogisk dokumentation var svårt att lägga. Hur skulle det se ut?
Hur skulle den pedagogiska dokumentationen kunna vara ett förhållningssätt, ett arbetssätt utifrån diskussioner och dokumentationer kring barns kompetens, lärande organisation, portfolio, BUL, pärmar med läroplansflikar, Reggio Emilia, dokumentation, utvärdering, planeringstid, reflektionstid… och mycket annat.

På utbildningar fick jag lära mig att göra enligt den ena eller andra färdiga metoden vilket inte stämde med mitt sätt att tänka kring det pedagogiska uppdraget. Jag ville att dokumentationen skulle vara levande, utgå från varje barn, visa på lärande och synliggöra det pedagogiska arbetet.    Jag ville också att dokumentationen skulle sitta uppsatt så barn, pedagoger och vårdnadshavare kunde reflektera, kommentera och levandegöra processen för att det skulle bli ett arbetssätt utifrån våra förutsättningar.
När jag läste ”min” bok förstod jag hur jag skulle kunna lägga pusslet, författarens frågor och exempel satte ord på mina tankar om hur dokumentationen skulle kunna se ut och användas för att bli ett verktyg. Många gånger har jag sedan tänkt att arbetet med att få till den pedagogiska dokumentation troligtvis är det som mest av allt förändrat mitt sätt att förhålla mig till mitt uppdrag…och boken?"

"VARFÖR PEDAGOGISK DOKUMENTATION?" av  Hillevi Lenz Taguchi (1997)
PS. Vill bara flika in att den här boken utkommer i ny reviderad utgåva inom kort. Läs mer om detta här: http://www.mynewsdesk.com/se/gleerups_utbildning_ab/pressreleases/varfoer-pedagogisk-dokumentation-933445 
                                                /Martina L

lördag 7 december 2013

#STAFETTJULKALENDERN LUCKA NR 7 - av @bmstegeryd

Dagens lucka, nr 7, kommer från @bmstegeryd. Hon skriver såhär:

"Min bok av Maria-Pia Gottberg, är "Social och emotionell träning för alla barn" (2009) om hur jag kan vara med att stärka och utveckla barns sociala och emotionella förmågor. Med på resan är också Friendy (sex könsneutrala dockor med olika känslouttryck) en vän för livet, som visar hur den kan användas för att öka barns insikt om sina känslor och sitt beteende. Det är viktigt att inse känslornas betydelse för inlärning. Det hela resulterade i att jag utbildade mig hos Maria-Pia och är en av hennes certifierade EQ-handledare.
Hur kan jag hjälpa barn hantera sina känslor? Hur engagerar jag mig i barnens emotionella utveckling? Hur bemöter och handskas jag med känslor och konflikter? Det är frågor som engagerar mig. Att få vara barnens redskap i det här arbetet är en stor uppgift. Lycka är att få vara med när ett barn som inte blivit sedd och/eller bekräftad börjar blomstra - det är stort."

 #stafettjulkalendern #forskola

fredag 6 december 2013

#STAFETTJULKALENDERN LUCKA NR 6 - av @EkbergM

Dagens lucka, nr 6, kommer från @EkbergM. Hon skriver såhär:

"För mig var det enkelt att välja en bok som gjort skillnad hos mig under min utbildning som förskollärare. Är kanske inte säker på att jag just under min utbildning 1997-2000 läste denna bok. Men eftersom jag tror på tanken att vi varje dag hela tiden i vårt arbete utvecklas och lär oss att bli förskollärare så blev det trots allt denna bok.

 Redan när jag läste och hörde om bokens titel visste jag att den var till mig. Hade någon frågat mig om vad som är det viktigaste i ditt arbete Malin så hade jag svarat att tända stjärnögon. Att få ett barns kreativitet att lysa, att med mina ord och glädje och spänning i varje stund av dagen och till mitt arbete med barnen få barnens ögon att lysa. Att tända barnens stjärnögon. Att gå in i varje situation tillsammans med barn och känna att barnen är våra lärare. Lättare än vi någonsin tror släcker vi snabbt och enkelt barnens ögon, via ord, handlingar och kanske till och med kroppsspråk. Genom att se på barnet som vår lärare, genom att utforska upplevelser tillsammans utan att begränsa oss tänder vi både våra egna och barnens stjärnögon. Att få lära och att utvecklas tror jag ligger i alla människors intresse och behov det måste vi använda oss av!

 Efter att åren promenerat iväg och jag idag inte har samma kontakt med barnen som innan upplever jag det lika viktigt i mitt arbete i dag som biträdande förskolechef att tända pedagogers stjärnögon. Att få pedagogernas ögon att lysa av hunger för sitt uppdrag. Att lyfta pedagogerna i alla situationer av dagen så att de finner sitt arbete lustfyllt och fullt av lärande tillsammans med barnen. När pedagogerna får arbeta med sina spetskompetenser, om de får inputs, utbildning och feedback, om jag är lyhörd över deras behov och intresse och om vi hjälps åt att lyfta deras arbete via feedback och inte begränsar eller använder oss av Jante lagen kommer även deras stjärnor att lysa STARKT. Jag är säker på att lyser pedagogernas ögon kommer de att få barnens ögon att också lysa.  Alla har stjärnögon, men ibland måste vi hjälpa dem som slocknat att tända dom igen och kanske igen. Det är mitt uppdrag och jag älskar det!" 

"Tänd dina stjärnögon: vad barn har lärt mig" av Lou Rossling (2009)

söndag 1 december 2013

LUCKA NR 1 #STAFETTJULKALENDERN 2013

Jag utbildade mig till förskollärare under åren 1993-1996. Det var Piagets, E H Ericsons och Mahlers teorier som dominerade. Jag fick lära mig i vilken ordning en människa utvecklas och att denna utveckling var lagbunden.
 
När jag kom ut på förskolan och mötte barnen kände jag i hela min kropp att något var fel. Som jag lärt mig att tänka stämde inte med hur jag ville vara tillsammans med barnen på förskolan. Jag ville inte utöva makt och kontroll. Vilken rätt hade jag att göra det? Jag ville möta barnen som en jämlike, som en som också kunde lära mig något av dem.
 
Hur jag tänkte och kände kring detta var inget jag lyckades förmedla till kollegor. Istället gjorde jag annorlunda mot hur de gjorde när jag var tillsammans med barnen, vilket naturligvis inte föll i god jord. Kollegorna visade det genom att styra upp situationer där jag i deras ögon givit alldeles för mycket inflytande till barnen. Det var en katotisk tid i min karriär, men magkänslan var att jag var på rätt väg. Så, för såväl barnens som min egen överlevnads skull fortsatte jag att vara den utmanande kollegan.
 
 
Gaile Sloan Canellas bok "Deconstructing Early Childhood Education" (Peter Lang Publishing, 2002)
 
kom som en räddningsplanka, något för mig att landa på. Mening efter mening fick poletten att trilla ner och den fick mig att känna att mina tankar och känslor -ja, mitt sätt att se på och bemöta barnen på förskolan - var ok. Det fanns en till som tänkte som jag och det räckte. Synen på barnets utveckling som lagbunden var ingen sanning, så som den presenterats för mig på högskolan. Först då förstod jag att teorier ständigt måste ses som just teorier.
 
 Tyvärr så är boken svår att få tag på. Den måste beställas ifrån England. Jag har alltid haft en dröm om att få skriva en egen bok. Den drömmen kanske aldrig infrias. Det kan jag leva med. Däremot hoppas jag att jag någon gång får möjlighet att översätta Canellas bok till svenska, för att dessa ord och meningar ska bli tillgängliga för fler. Här följer några utdrag ur boken:
 
"A Child in one context is not necessarily a Child in another." (s 42)
 
"Universalizing a particular group of people creates the conditions for social control." (s 59)
 
"Child developement places children att the lowest level of hierarcy, the most inferior." (s 62)
 
Kontentan av stora delar av boken blev för mig insikten att vi vuxna inte har rätt att betrakta barn som bristfälliga och ofullständiga så länge vi betraktar oss själva som färdigutvecklade. Det försätter oss i ett hierarkiskt system som automatiskt placerar barnen på botten och oss på toppen. Ingen människa är färdig. Vi är aldrig kompletta. "We have never arrived at what we will become" (s 62). Eller som jag själv skrivit längst ner på en av sidorna i boken:
 
Att räkna människans utveckling som lagbunden måste vara omöjligt, eftersom interaktion inte kan förutsägas.
 
/Martina L
 
 


lördag 30 november 2013

DELTAGARNA I #STAFETTJULKALENDERN 2013

1/12  @MartinaL71 "Deconstructing Early Childhood Education" G S Canella (Peter Lange Publ, 2002)
2/12  @Thompotti "Sagan om den lilla farbrorn" B Lindgren (2010)
3/12  @Makkeberg "Teaching Digital Natives: Partnering for Real Lerning" Marc Prensky (2010)
                                                          http://digitalistan.wordpress.com/2013/12/03/lucka-3/
4/12  @Ateljeristan "Pedagogiska miljöer och barns subjektsskapande" E Nordin-Hultman (2004)
                                                 https://ateljeristansmummel.wordpress.com/2013/12/03/dilemmat-med-lucka-nr-fyra/
5/12  @LTLinder "Att göra lärandet synligt: barns lärande - indivduellt och i grupp" Project Zero  (2006)
                                 http://www.pedagogikframtid.blogspot.se/2013/12/stafettjulkalendern-2013-lucka-nr-5-att.html?m=1
6/12  @EkbergM "Tänd dina stjärneögon: Vad barn har lärt mig" Lou Rossling (2009)
                                                   http://martinasmotesplats.blogspot.se/2013/12/stafettjulkalendern-lucka-nr-6-av.html
7/12  @bmstegeryd "Social och emotionell träning för alla barn" Maria-Pia Gottberg (2009)
                                                           http://martinasmotesplats.blogspot.se/2013/12/stafettjulkalendern-lucka-nr-7-av.html
8/12  @MathiasKoeppen "Arbetsinriktning för Reggio Emilias kommunala förskolor"
                                                                         http://lilltrollsfar.blogspot.se/2013/12/lucka-8_8.html
9/12  @verarolo "Lyssnandets pedagogik" Ann Åberg o Hillevi Lenz Taguchi (2005)
10/12 @idaalnervik "Vad berättas om mig - barns rättigheter och möjligheter till    
                                                           inflytande i förskolans dokumentation" Bente Svenning (2011)
11/12 @asaimunka "Glasfåglar i molnen" Birgitta Kennedy
12/12 @skrattgnutten "Att arbeta med portfolio - teori, förhållningssätt och praktik" Roger o Birgitta  
                                                                 Ellmin (2003)
                            http://kajsamarias.blogspot.se/2013/12/stafettjulkalender-lucka-12.html?spref=tw
13/12 @Flobytjej "Lärande, skola, bildning - grundbok för lärare" Lundgren, Säljö, Liberg (red) (2012)
                                            http://forskoleliv.blogspot.se/2013/12/stafettjulkalendern-lucka-nr-13.html?
                                            utm_source=twitterfeed&utm_medium=twitter
14/12 @annklarsson "Om du inte rör mig så dör jag" Ylva Ellnerby (1994)
                                                             http://annkronberglarsson.blogspot.se/2013/12/stafettjulkalendern-lucka-nr-14.html
15/12 @LWigerdal "Varför pedagogisk dokumentation?" Hillevi Lenz Taguchi (1997)
                                                         http://martinasmotesplats.blogspot.se/2013/12/stafettjulkalendern-lucka-nr-15-av.html
16/12 @KessonJenny "Mångfald och medkänsla i förskolan" Annie Norell Beach (1995)
                                                                http://snurrornaihuvudet.wordpress.com/2013/12/15/lucka-16-stafettjulkalendern/
17/12 @tim_sweden "Montessori i hemmet - förskoleåldern" Elizabeth G Hainstock (1998)
                                                              http://tm78.blogspot.se/2013/12/lucka-17-montessori-i-hemmet.html
18/12 @Skaparn "Lära av sagan" Ingrid Pramling Samuelsson m fl (1993)
                                                  http://thoughtlessties.blogspot.se/2013/12/stafettjulkalendern-lucka-nr-18.html
19/12 @UllaKarinL "Lyssnandets pedagogik" Ann Åberg o Hillevi Lenz Taguchi (2005)
                                                            http://lekmit.wordpress.com/2013/12/19/staffettjulkalender-lucka-19/
20/12 @StigsdotterAnna "Att välja glädje" Kay Pollak (2007)
                                                http://martinasmotesplats.blogspot.se/2013/12/stafettjulkalendern-lucka-nr-20-av.html?spref
21/12 @kostassistenten "Kökshjältarna" Karolina Sparring o Jens Linder (2012)
                                                         http://martinasmotesplats.blogspot.se/2013/12/stafettjulkalendern-lucka-nr-21-av.html
22/12 @kossan62  "Andras ungar" m fl Torey Hayden
                                                     http://martinasmotesplats.blogspot.se/2013/12/stafettjulkalendern-lucka-nr-22-av.html
23/12 @CamSved "Möten för lärande" Skolverket 11:1249 (2011)
                                                      http://fangalyckan2.blogspot.se/2013/12/lucka-23-staffetjulkaledern-pa-twitter.html
24/12 @Thompotti "Glasfåglar i molnen" Birgitta Kennedy (1999, 2003)
                                                     http://thompotti.wordpress.com/
     

STAFETTJULKALENDER PÅ TWITTER

Jag har en skatt i form av en bok. När jag läste den boken fick alla mina tankar om barnet och förskolan ord och det var så befriande. Äntligen fanns det meningar som jag kunde använda för att få andra att förstå hur jag tänker om barn. Imorgon kommer jag att berätta vilken bok det är genom att starta en stafettjulkalender på Twitter.
 
Om du vill berätta vilken bok som betytt mest för dig i ditt arbete på förskolan så får du gärna delta. Hör av dig till mig via Twitter: @MartinaL71. Glöm inte att märka din tweet med #stafettjulkalendern #förskola.
 
Vill du läsa alla tips är det bara att söka på #stafettjulkalendern eller #förskola.
 
/Martina L


torsdag 28 november 2013

FÖRSKOLAN o SAMHÄLLET

Ikväll är det Förskolechatt på Twitter. Vill du följa/delta så är det #fskChatt som gäller.
 
Temat för kvällen har, efter omröstning, blivit
"Hur kan vi jobba för att förskolan ska integreras i samhället?".
 
Jag har själv lite problem med den frågan och anser att svaret finns i själva frågan - om man ser förskolan som något separat som ska integreras i något annat så måste man jobba för att motverka denna uppdelning.
 
För mig ÄR förskolan samhället,
en samhällsarena anpassad för samhällsmedborgare i åldern 1-5 år där deras röster ska få möjlighet att höras. Utifrån ett sådant synsätt behöver vi istället ställa oss frågan:
Hur får vi våra 1-5åriga medborgares röster att höras till övriga samhällsarenor och vad behöver vi göra för att ge dessa röster reellt inflytande?
För att detta ska ske krävs inte bara pedagoger som kan skapa goda förutsättningar för samhällsmedborgare 1-5 år att höras. Det krävs också en mottagare som vill lyssna och som är villig att låta det man hör påverka.
 
Vill du påverka temat i kommande #fskChatt? Läs mer på
 
 
 
/Martina L

onsdag 20 november 2013

HÅLLBAR UTVECKLING I FÖRSKOLAN - BÖRJAR HOS PEDAGOGEN SJÄLV

I det förskoleområde där jag arbetar som pedagogista fick vi i somras utmärkelsen "Skola för hållbar utveckling". Att få den utmärkelsen är en bekräftelse på att man är på rätt väg, men innebär absolut inte att man kan slå sig till ro och vara nöjd. Tvärtom, i ansökan för att få utmärkelsen sätter man upp nya mål för sitt hållbarhetsarbete. Vi arbetar med detta på flera plan.
Just nu håller jag på att förbereda en workshop för våra pedagoger där de ska lära sig mer om och reflektera över vilka ekologiska fotavtryck man lämnar. Vi brukar ju säga att barn inte gör som vi säger. De gör som vi gör. Ett framgångsrikt hållbarhetsarbete med barnen börjar därför med att man själv blir medveten över sin livsstil. Innehållet i workshopen är inte helt klart, men jag lovar att berätta mer om den när den är genomförd (25/11). 
Vi försöker arbeta varierat och brett med dessa frågor för att nå såväl ekologisk som social och ekonomisk hållbar utveckling. Som utgångspunkt använder vi "solen" från Den globala skolan.


I vår ansökan för att bli "Skola för hållbar utveckling" har vi satt upp nya mål bl a när det gäller samverkan med omvärlden, inköp och barns inflytande. Det påverkar vårt arbete dagligen. Bl a har vi utvecklat föräldrasamarbetet och tagit in dem mer i vårt systematiska kvalitetsarbete. Vi håller på att starta upp ett eTwinningprojekt och har utbyte med lokala företagare. Vi lagar och återbrukar grejer på förskolan och barnen har inflytande över mycket av det som sker. Det gäller att påminna sig varje dag om att lokala åtgärder ger globala resultat, att se de små stegen men alltid sträva efter att bli ännu bättre.
Har ni frågor om vårt hållbarhetsarbete så är det bara att höra av sig till mig info@martinalundstrom.se
/Martina L


tisdag 19 november 2013

PEDAGOGISKT LEDARSKAP PÅ FÖRSKOLAN

Jag pratar i flera sammanhang om pedagogens roll på förskolan i termer av att man äger ett pedagogiskt ledarskap och att man själv väljer vad man gör av det. Inte så sällan ser jag pedagogen rygga tillbaka lite. Ledarskap? Det är väl chefens jobb? Eller?
 
Sedan jag började arbeta med att utbilda blivande och varande förskollärare i universitets och Skolverkets regi så har det blivit allt mer tydligt för mig att vilka förutsättningar som skapas för lärande kopplat till läroplanen beror på i vilken utsträckning pedagogerna på avdelningen axlat sitt ledarskap.
 
Jag läser just nu Arne Malténs bok "Pedagogiskt ledarskap" (Studentlitteratur, 2000). Den belyser ledarskapet på ett sätt som identifierar en chefs ledarskap. Mycket av det han skriver ser jag även går att applicera på pedagogens roll i en förskolegrupp.
 
Att utöva ledarskap innebär, enligt Maltén, att man bedriver en påverkansprocess i syfte att få andra människor, indivier eller grupper att agera i riktning mot uppställda mål. Definitionen betonar inte bara måluppfyllelse utan även samspelet med andra människor.
 
"Ledaren har att intressera sig för uppgiften, men även för relationen till medarbetarna. Ledarskapet förutsätter såväl gruppdynamiska som problemlösande färdigheter. Ledaren kan uppnå resultat, men endast tillsammans med och genom andra människor. /---/ Ett gott ledarskap förmår att skapa mening med arbetet, står för utformningen av målen och strategierna samt förmedlar dessa till medarbetarna. Organisationen är dess människor." (s 8 o 15)
 
Jag ser flera paralleller till arbetet inom en förskolegrupp och jag gillar bilden av barnen som pedagogens medarbetare.
Att vara ledare på förskolan är inte detsamma som att man bestämmer allt. Däremot innebär det att man ser till att saker händer, att barnen börjar agera. Det räcker ofta med att man ställer fram ett
material så börjar barnen agera och när barnen börjar agera börjar de också interagera - samspela - med tingen och människorna. Interagerandet är det som är essensen i lärandet. Börjar man tänka i de banorna så klarnar också bilden av det pedagogiska ledarskapet som varje pedagog har. De flesta barn interagerar utan någon vuxens inblandning. Men genom vår påverkan så får vi barnen att agera i riktning mot uppställda mål. Med den vetskapen kan man analysera sin egen förskolas miljö. Med och om vad inbjuder den barnen till att interagera? Med och om vad inbjuder den inte barnen till att interagera? Vad behöver vi lägga till? Vad behöver vi ta bort?
 
Genom att observera och lyssna till barnens interaktion får vi reda på vad det är som skapar mening för barnen och på vis får vi också reda på vägar vidare för det fortsatta arbetet. Processen blir en växelverkan mellan vuxnas barnperspektiv, d v s vad de vuxna antar kommer att  locka barnen till att agera i riktning mot målen, och barnens egna perspektiv, d v s hur barnen själva väljer att agera och interagera. I denna växelverkan föds den utforskande processen, där jag som pedagog gör antaganden som jag sedan undersöker genom att observera och lyssna på barnen. En ledare, d v s pedagog, som intresserar sig för uppgiften blir därmed en förskoleverksamhets viktigaste faktor för utveckling.
 
/Martina L
 


tisdag 22 oktober 2013

BETYDELSEN AV FOKUSERAD REFLEKTION

"Vi vill att du kommer hit och hjälper oss att tänka kring vårt byggrum. Vi vet inte vad vi behöver lägga till för material för att vi ska kunna arbeta med temat därinne." Detta önskemål från ett arbetslag är ett ganska vanligt förekommande inslag i min inbox och de hör till mina favoriter. Mitt jobb handlar mycket om att tänka kreativt, "utanför boxen", men det handlar också väldigt mycket om att behålla fokus och fråga pedagogerna "Varför? Vad är syftet?".

Inför förra veckan hade jag fått exakt ett sådant mail som jag skriver om i inledningen och i torsdags var det dags att besöka dem för några timmars gemensam reflektion kring temat "Lika-Olika" och deras byggrum. Det är sällan tal om att sitta och reflektera i slutna rum. Idag sker den oftast på stående fot, med fullt av barn runtomkring och dokumentationen i händerna. Så även denna gång. I vår iver att hitta nya vägar och lösningar gick vi direkt in i byggrummet och började spåna, utan att titta på några dokumentationer, utan att fokusera på temat. Det blev en massa spretiga tankar om allt möjligt som man skulle kunna stoppa in i byggrummet, helt ofokuserat. Ingen idé kändes särskilt het och jag började ställa frågan "Varför?" till mig själv. Stanna upp. Backa bandet. Gå tillbaka till syftet. Där finns svaret.

Vi lämnade byggrummet och tog istället fram dokumentationen från det temaarbete som redan var gjort. Vad är det för likheter och olikheter som barnen redan gett uttryck för att de kan och förstår? Vad är det för likheter och olikheter de redan börjat utforska? Sakta men säkert börjar det utkristallisera sig att "stor och liten" är en olikhet som barnen ofta uppmärksammar och ger uttryck för att förstå. Utifrån det har pedagogerna försökt ge dem möjlighet att undersöka detta i både lera och bygg. Stor och liten kan vara: lång-kort, högt-lågt, tung-lätt. Det är inom detta område man befunnit sig i sitt utforskande. När vi börjar få syn på detta så klarnar det också vad vi ska tillföra för material i byggrummet. Det ger oss nya tankar och ett nytt seende på materialet, som vi inte tidigare hade. Till att börja med blir det olika material i varierande längder: tygband, gummislangar och papprör i fyra olika längder (1 1/2 m, 1 m, 1/2 m och 1 dm). Vi vill skapa en tydlig variation mellan olika längderna och att samma längd ska finnas i olika material, för att barnen ska kunna leta lika och olika kopplat till längd och inte enbart till material. Som inspiration och vetenskaplig grund för hur vi förstår små barns matematiska undersökande har vi Camilla Björklunds forskning som man kan läsa om i böckerna "En, två, många" och "Bland bollar och klossar".
 
 
 
 
Begreppet "reflektion" är ett utslitet begrepp och ibland även missförstått. Reflektion skiljer sig från vanligt tänkande och jag brukar använda Tomas Emsheimers (2005) definition för att förklara hur jag använder mig av reflektion över förskolans vardagsarbete. Dels är den påtagligt målinritad (har ett fokus), dels genomförs den med någon form av systematik och struktur och syftet är att distansera sig från gamla tankemönster för att utveckla nya samt söka lösningar på olika frågeställningar. Man ser två olika sätt att förhålla sig till reflektion i mitt exempel ovan och med dessa vill jag synliggöra skillnaden på ofokuserad och fokuserad/målinriktad reflektion.

Vår organisations utvecklingsmodell och systematiska kvalitetsarbete bygger på reflektion. Reflektion över arbetet med barnen, vilka lärandeprocesser som sker och hur man skapar förutsättningar för lärandet att ske är det som gör oss till en förskola i utveckling.  Då är det extremt viktigt att man ger reflektionen struktur, utan att för den skull använda samma mallar för alla, så att den inte sker helt ofokuserat och planlöst. Våra arbetslag utvecklar sina egna mallar för hur de skriver ner sina reflektioner, men alla har samma vetenskapliga grund och ställer sig ungefär samma frågor vid samma faser under ett arbetsår.

/Martina L

onsdag 16 oktober 2013

TEMA - ETT VERKTYG FÖR HÅLLBAR UTVECKLING

De dagar då jag får möta barn och dokumentationer av pedagogernas arbete med barnen känner jag livet i mig :) Det är där jag hämtar näring och inspiration till stora delar av mitt övriga arbete. I mitt förskoleområde finns det tio avdelningar. Några av dessa träffar jag regelbundet för att tänka tillsammans med dem om arbetet med barnen.

I fredags var jag på en av våra avdelningar för att tillsammans med pedagogerna gå igenom temadokumentationen. Man tyckte att man hade kört fast. Då kommer jag och tillför ett utifrånperspektiv och försöker se helheten - Vad var det tänkt att detta skulle handla om från början? Hur gör ni det meningsfullt för barnen? Vilket kunnande uttrycker barnen redan nu? Vilka hypoteser uttrycker barnen? Hur utmanar ni detta på ett undersökningsbart sätt? Detta är en rad av de frågor vi samtalar om, utifrån dokumentationerna.

Ett temarbete är avsett för att göra lärandet sammanhängande och kan därför aldrig avgränsas till att handla om bara ett av läroplanens målområden. Hela Piteå kommun utvecklar under tre år framåt sitt arbete med och för hållbar utveckling. Inom ramen för hållbar utveckling ryms alla förskolans läroplansmål, och hållbar utveckling kommer i Infjärden att genomsyra det systematiska kvalitetsarbetet i både förskola och skola. På sikt handlar det om att nå ett hållbart socialt, ekologiskt och ekonomiskt förhållningssätt hos både vuxna och barn.
 
 
Den här bilden, hämtad från  http://www.programkontoret.se/sv/Program-och-stipendier/Program-A---O/Den-Globala-Skolan/ ger en bra översikt över allt som ryms inom begreppet "hållbar utveckling" och vi använder den regelbundet för att få syn på vilka delar vi får in ofta, sällan eller aldrig.
 

Arbetet tillsammans med barnen för hållbar utveckling är redan igång på flera av våra avdelningar. Arbetslaget som jag besökte i fredags har valt att ta maskar och deras liv som utgångspunkt för att väcka intressen och ge barnen erfarenheter som sätter igång tankar och lärandeprocesser. I fredags gick vi igenom dokumentationen från höstens arbete. Vi valde att gå vidare med tre spår:

1. Några barn försöker se masken på nära håll, för att ta reda på om den har ögon och mun precis som vi. Därför har vi skaffat ett usb-mikroskop. Nu kommer barnen kunna studera maskarna uppförstorat på datorskärmen.

2. Några barn har noterat att masken kan bli längre ibland och kortare ibland. Därför ska barnen själva få undersöka hur man kan göra sig längre och kortare, genom egen rörelse och genom att närstudera maskarna.

3. Några barn är rädda för maskarna. Därför kommer barnen få fundera över om de tror att maskarna är rädda för något.

/Martina L

onsdag 28 augusti 2013

BARN SOM KOMPETENTA ATT TÄNKA OM OCH UPPFATTA VÄRLDEN - EN SYNVÄNDA FÖR MÅNGA

Att utgå ifrån barn som bristfälliga eller att utgå ifrån barn som kompetenta ger helt olika konsekvenser för vad man ser och hör när man observerar barn. Låt mig ge er ett exempel. En förskola ska arbeta med att väcka barns tankar om kretslopp. Man har därför gjort iordning en maskkompost. Man har också gjort iordning några slutna kretslopp med växter. En treårig pojke var med och gjorde iordning maskkomposten. Han var däremot inte med och gjorde iordning de slutna kretsloppen. När han tittar på burken med växten och jorden säger han: "Det finns maskar där inne i jorden." Om man ser pojken som bristfällig fokuserar man på att han har fel. Det finns inga maskar där inne i jorden. Pedagogens didaktiska fokus blir då på att få pojken att förstå att det inte finns några maskar i det slutna kretsloppet. Om man istället ser pojken som kompetent så fascineras man av att han kopplar ihop det slutna kretsloppet med maskkomposten, trots att ingen hjälpt honom att se sambandet. Pedagogens didaktiska fokus blir då på att skapa förutsättningar för pojken att utveckla sin tanke och förståelse ytterligare och att dela med sig av denna till andra. Det blir en helt annan praktik än med ett bristperspektiv som utgångspunkt. Våra antaganden om vad ett barn är och vad ett barn kan bli påverkar direkt den pedagogiska praktiken. All praktik bygger på teori. Därför är det nödvändigt att alla pedagoger får verktyg som gör att de själva kan se och kritiskt granska sin syn på barn, sin syn på kunskap och sin syn på lärande.

/Martina L

måndag 26 augusti 2013

NULÄGESDOKUMENTATION - FÖR ATT FÅ SYN PÅ LÄRANDET

Vi börjar med att dokumentera nuläget hos verksamheten och pedagogerna. Hur arbetar vi med det här idag? Vilket material finns hos oss idag? Vad kan vi om det här idag?

Därefter behöver vi ta reda på nuläget hos barnen. Vilka kunskaper och erfarenheter har barnen om det här idag? Vilket intresse för det här finns hos barnen idag? Vilka frågor vill barnen veta mer om?

Nuläget hos barnen tar vi reda på på många olika sätt. Just nu pågår intervjuer av barn och föräldrar, observationer av barnens lekar samt dokumentation av iakttagelser som pedaogerna gör när barnen möter material med anknyting till det man ska lära sig om.

Därefter påbörjas reflektionen över det insamlade materialet. Vad ser vi? Sortera, kategorisera. Tolka, försök förstå. Vilka spår verkar meningsfulla att följa? Vad är undersökningsbart?

Vi vet var vi börjar men inte var vi slutar.

Detta oändliga lärande.

/Martina L

lördag 10 augusti 2013

OM 400 DAGAR...

...är det val till Sveriges riksdag. Vilken anser du är den viktigaste frågan att driva, gällande förskola och förskoleklass?

 /Martina L

onsdag 7 augusti 2013

VARFÖR FÖRSKOLA?

På torsdag är det dags för #fskChatt igen på Twitter och temat är "Varför förskola?" Jag kommer själv inte kunna delta, men hoppas kunna bidra till diskussionerna ändå genom den här bloggtexten. Min avsikt är att inte göra något eget ställningstagande i frågan, utan mer försöka beskriva och synliggöra.

Förskolan är en institution för barn, instiftad av politiker. Det har inte alltid varit så att institutionens främsta eller enda syfte varit att vara till för barnen. Ett syfte har varit att ge kvinnor möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden. Ett annat att ge en moralisk fostran av framtida samhällsmedborgare. På 1950-talet fick tanken om en stor offentlig sektor sitt genombrott och det man då kallade barnomsorg fick en viktig funktion för allmänheten. "Förändringen gick från liberal och borgerlig välgörenhet och filantropi i ett moraliskt och samhällsstabiliserande syfte till planmässigt tänkande i ett klassutjämnande syfte." Detta kan man läsa mer om i boken "De yngre barnens läroplanshistoria" av Ann-Christine Vallberg Roth (Studentlitteratur, 2002). 1998 fick förskolan sin första läroplan och blev en del av det svenska utbildningssystemet i o med att ansvaret för förskolan flyttades från Socialdepartementet till Utbildningsdepartementet och där står vi än idag.

När man analyserar pedagogisk verksamhet och vilken samhällssyn den representerar så behöver man känna till vilken syn på barn som dominerar och hur den kommer till uttryck. Här kommer jag föra in två begrepp som idag är förekommande inom forskning som rör barn. Historiskt så har barn betraktats som "becoming", d v s på väg att bli någonting. Barnet är på väg mot vuxenlivet som betraktas som en form av slutstation. Den pedagogiska konsekvensen har då blivit att man ska förbereda barnet inför kommande liv. Sedan slutet av 1990-talet så har det börjat ske en förändring när det gäller synen på barnet. Barnet har alltmer börjat betraktas som "being", en som är någonting. I forskningen syns det bl a genom att man idag i större utsträckning forskar med barn än om eller på barn. Man lyssnar på vad barnet själv har att säga, eftersom det betraktas som fullvärdigt och kompetent nog att ha en egen uppfattning.

Begreppen "being" och "becoming" kan hjälpa oss att få syn på förskolans dubbla uppgift i samhället idag. Förskolan ska förbereda barnet inför vad som komma ska, som en första länk i ett utbildningssystem. Men förskolan ska också se till att barnet har det bra här och nu, varje dag. Varje dag ska vara en bra dag för varje barn. Dagar fyllda av lustfylldhet och meningsfullhet där man känner sig tillräckligt bra och som en fullvärdig medborgare och medmänniska. Detta går att utveckla ytterligare då det i dagens forskning växer fram ytterligare begrepp som beskriver denna sammanblandning av being och becoming, vilket jag hoppas kunna återkomma till vid senare tillfälle.

/Martina L

måndag 22 juli 2013

KUNSKAPER OCH VÄRDEN, VÄRDEN OCH KUNSKAPER

Sommartid är semestertid för de flesta av oss. En tid då vi får möjlighet till återhämtning o vila och mer tid tillsammans med sin familj. Mer tid att få göra som man vill.
Med tre ganska stora barn i huset blir konkurrensen mellan individens rättigheter och de familjära plikterna väldigt påtaglig. Jag vill inte påstå att det bara är barnen som står för detta. Det är lika mycket jag själva som vill kunna utnyttja min lediga tid till det jag vill. Idag när jag vaknade hann jag tänka: "Vad vill jag göra idag?". Men innan idéerna började komma tog jag fast min tanke och gjorde om den till: "Härligt med en dag till tillsammans. Få se vad vi gör av den."
 
Idag tenderar kunskapsdebatten, med sin individfokusering, att få ta ett utrymme som inte ger så mycket plats över åt andra delar av vårt uppdrag.
Vi som arbetar i förskola och skola måste värna vårt demokratiska uppdrag. Den utgör en betydande del av vår gemensamma värdegrund.
Att få uppleva glädjen och välbefinnandet i:
att inte värna sina individuella rättigheter främst för sitt eget bästa,
att få var med och påverka för att utveckla ett större sammanhang än sitt eget liv,
att inse att någon annans aspekt eller idé faktiskt var viktigare eller bättre än min så därför gjorde det inget att jag inte fick min vilja igenom,
att tillsammans kan vi göra livet bättre för fler än oss själva,
 
det är kunskap för livet, kunskap som lyfter ett samhälle och inte enbart den enskilde.
 
Vi som arbetar i förskola och skola får aldrig glömma att just förskolan och skolan är barnets/elevens plats i samhället. Det vi lägger till familjens uppdrag är inte bara mer och ny kunskap utan också samhällsperspektivet. Jag sitter just och fördjupar mig i Skollagen igen, inför höstens föreläsningar. I lagens första kapitel, fjärde paragrafen, står det:
 
Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden.
 
Låt oss hjälpa åt att se till att dessa två inte utesluter varandra, utan kan fungera sida vid sida.
 
 
Läs gärna boken "Förskolans och skolans värdegrund och uppdrag" ´som finns att ladda ner eller beställa på Skolverkets hemsida.
 
/Martina L
 


tisdag 16 juli 2013

IPADs I FÖRSKOLAN - Såhär har vi börjat hos oss

Åtta grader o ösregn mitt i juli...då passar det bra att jobba lite mitt i semestern :)
Mina inlägg utgår ofta från teoretiska perspektiv och problematisering av olika områden inom förskolan. Den här gången tänker jag vara lite mer konkret och berätta om hur vi tänkt och gjort när det gäller att introducera Ipads, eller lärplattor som vi föredrar att kalla dem (för att undvika produktplacering), i våra förskolor.

Bruket av lärplattor i våra förskolor föddes egentligen ur tre frågor som vi ställde oss: Hur minimerar vi tidsåtgången när vi ska dokumentera lärandeprocesserna på förskolan? Hur gör vi barnen mer delaktiga i dokumentaterandet? Hur ökar vi barnens inflytande över vad som dokumenteras? Lärplattans främsta syfte i den här inledande fasen är alltså att vara ett dokumentationsverktyg byggt på våra antaganden om att den sparar tid och är användarvänlig för de flesta av barnen och pedagogerna. Ett hinder som vi sett är att flera av pedagogerna är obekanta med lärplattan. Därför har de fått ägna en termin åt att lära sig använda den själva. Nu i juni fick de använda den till att dokumentera en del av vår gemensamma planeringsdag med hjälp av appen



Jag ljuger inte om jag säger att flera av pedagogerna som aldrig rört en lärplatta var uppspelta som små barn på julafton efteråt, när de såg vad de klarat av att göra och ännu fler har nu laddat hem appen till sin privata mobiltelefon. Vill ni veta mer om upplägget på workshopen vi hade så kan ni gå in på min hemsida www.martinalundstrom.se. Där kan ni beställa en beskrivning av hur man på ett enkelt sätt gör detta på sin egen arbetsplats. Tidsåtgången är minimal. Man behöver eg bara ha en timme på sig beroende på hur många pedagoger man är per platta.

Vårt fokus nu är alltså på att, tillsammans med barnen, undersöka olika dokumentationsappar och vad dessa kan göra för tillägg i vårt kvalitetsarbete. Via det utökade kollegiet på Twitter har jag fått flera tips på appar som vi kommer att testa. Funkar de bra för att uppfylla våra syften så kommer jag att berätta mer om dem här.

/Martina L

tisdag 2 juli 2013

FÖRSKOLA + SKOLA = SANT

Vi befinner oss mitt i Almedalsveckan 2013. Jag är inte på plats men följer det som sker där via massmedia, Twitter och enstaka bloggar. Det är valår i år, vilket alltid ger lite extra skärpa hos såväl politiker som journalister. I utbildnings-Sverige har en "gräsrotsrörelse" kallad Skolvåren börjat sätta de akademiska systemet i gungning. Tack vare stöd från människor som vill se en förändring finns Skolvåren med på årets Almedalsvecka.

Även jag känner mig som en skolvårare och under juni månad publicerades min bloggtext om kunskapssyn på Skolvårens hemsida. Min förhoppning är att man i framtidens skola ska vara genuint nyfiken på och utgå ifrån de kunskaper och erfarenheter som barnen har med sig från sina år i förskolan. Först då får förskolan den status i utbildningssystemet som den förtjänar. Om du känner till något sammanhang där detta fungerar väl redan idag, så får du gärna tipsa mig om det.

/Martina L

fredag 14 juni 2013

NÅGRA ORD KAN RÄCKA LÅNGT...

Det här med att hinna läsa för att lära. Frågan dök upp på vår nätverksträff idag. Jag känner igen mig. Funderar själv på om jag ska läsa jobbrelaterad litteratur i sommar istället för deckarserien jag längtar efter att ta mig igenom. Kanske det blir en mix av båda. Det brukar vara en bra lösning.

Det är härligt att få grotta ner sig i något. Känslan när man läser något som får poletten att trilla ner eller kastar nytt ljus över något man redan trodde att man sett ur alla vinklar är underbar! Men när man är i perioder då detta inte hinner hända då är det bra att tänka på att det ibland räcker med några få ord. En fördel med få ord är att de lättare ryms i den egna hårddisken - minnet. I alla fall när det gäller mig. Kort o koncist erbjuder möjlighet att minnas.

Så idag vill jag slå ett slag för häftet Formulera (finns att beställa på www.reggioemilia.se). Några ögonkast i den nu på morgonen fick flera pusselbitar att falla på plats för mig.


Den gav mig orden som jag behöver just nu, för att känna tilltro och ge mig mod att våga. Jag skickar dem till dig också, ifall du behöver :)

 
 
 
 
/Martina L



måndag 27 maj 2013

LETA EFTER KUNSKAPSSYNEN

Under de senaste två åren har jag mött enormt många förskoleverksamheter, men också en del fritids- och förskoleklassverksamheter, via mina olika uppdrag. Det sägs att pedagoger inom förskolan är snabba på att ta till sig förändringar och nya direktiv och ett visst mått av sanning ligger det nog i det. Men det jag tycker mig se är att det man är snabb på är att börja "göra" annorlunda. Att börja "tänka" annorlunda är desto svårare. Jag ska ta matematiken som exempel.

Ingen inom branschen lär ha missat att vi fått ett förtydligat och förstärkt uppdrag när det gäller matematik. I grund och botten handlar det om att man vill komma till rätta med elevers sjunkande resultat när det gäller matematik, vilket med dagens utbildningssystem spiller över även på förskolan. Det som ofta händer i förskolan och som jag har sett otaliga exempel på är att pedagogerna genast börjar göra matematik snarare än att man först börjar tänka och tala matematik inom kollegiet. Vad är matematik? Vilken matematisk kunskap är värdefull? Hur tillägnar man sig denna kunskap om man är 1 år? Om man är 5 år?

När det gäller matematik börjar man t ex genast hålla på med siffror, almanackor, cirklar, kvadrater, rektanglar och trianglar - d v s väldigt abstrakt matematik. Trots att vår erfarenhet säger oss att små barn lär sig genom upplevelser och erfarenheter, med sina kroppar och sina sinnen, så börjar vi i en helt annan ände så fort det handlar om mer mer faktabaserade lärandeområden än de mer socialt orienterade som vi traditionellt är vana vid att ägna oss åt. Varför blir det så? Varför antar vi att det är enklare för små barn att börja lära sig om cirklar och kvadrater innan de lär sig om klot och kuber, trots att de omges av bollar och klossar? Eller för att ta ett annat klassiskt förskoleexempel: Varför antar vi att det är enklare för små barn att lära sig att använda grundfärgerna först, trots att de lever i en lika nyanserad värld som oss vuxna? Jo, för att allt pedagogisk praktik bottnar i vilken kunskapssyn man har och om man aldrig medvetandegörs om detta så kommer man heller aldrig att kunna börja göra annorlunda i sin pedagogiska praktik.

Trots att vi försöker komma ifrån den hierarkiskt ordnade barnsynen i förskolan så har vi oerhört svårt att bryta oss loss ur den hierarkiskt ordnade kunskapssynen och jag tror att skolan brottas med samma problem. Är det inte så att eleverna i skolan först måste lära sig Sveriges alla landskap innan man kan lära sig om länder i världen? Detta trots att många elever har fler kroppsliga och sinnliga erfarenheter av Thailand och Turkiet än av Kiviks marknad. Vad händer om man inte kan namnen på de största sjöarna i Sverige? Är det värsta som kan hända att man förlorar en match i Quizkampen? Eller är det så att man faktiskt kan lära sig namnen på de största sjöarna i Sverige genom sin smartphone så att den pedagogledda undervisningen kan inriktas på att eleverna ska skaffa sig den fördjupade förståelsen för vad det innebär att leva sitt liv på olika platser i världen? Kan befrielsen från den faktaöverförande undervisningen vara det som ger pedagogen den tid som krävs för att lyckas stimulera eleverna till att beskriva och förklara, göra jämförelser, dra slutsatser och lösa problem, se och förstå sammanhang, delta aktivt i diskussioner, får möjlighet att undersöka något och dra egna slutsatser utifrån egnas och andras kunskaper och erfarenheter?

En stor svårighet med att arbeta som pedagog i dagens föränderliga samhälle är att våga vara i det man själv inte vet allt om. Det innebär inte att man ska abdikera från sitt pedagogiska ledarskap. Tvärtom så måste man var oerhört tydlig med sina syften och mål, sätta de pedagogiska ramarna man ska hålla sig inom, men våga låta barnen/eleverna vara med och måla själva tavlan. Låta dem sätta sin prägel utifrån sina unika perspektiv. För de barn/elever som saknar egna förstahandserfarenheter av lärandeobjektet måste vi tillföra sådana. Annars blir det slagsida och de redan marginaliserade eleverna hamnar ännu mer i utkanten än de redan är. Inom förskolan börjar allt fler hitta till denna undersökande form av undervisning. Det kräver modiga pedagoger och det krävs ett ledarskap som kan stötta och uppmuntra den pedagog som vågar. I förskolan finns vi pedagogistor och andra med utvecklaruppdrag för att stötta och synliggöra. Vi har den pedagogiska dokumentationen att utgå ifrån för att ta oss tid och stanna upp och fråga oss vad som är värdefullt och meningssfullt i de lärandesituationer vi skapar. De barn som lämnar dessa kunskapsskapande miljöer för att komma till skolan betraktas i en del sammanhang som besvärliga, just för att de inte inordnar sig i systemet. De är vana vid att, ivrigt påhejade av pedagogen, lägga till sitt perspektiv som kanske leder till att undervisningen hittar ett nytt spår att undersöka. Flera av dessa barn/elever har redan värdefulla förmågor när det gäller att kunna orientera sig i skolans kunskapsuppdrag. De har lärt sig att tänka stort och fritt och att någon annan vill veta hur de tänker. Men trots att det är just dessa förmågor som våra styrdokument anger att man ska få möjlighet att utveckla så krossas de ofta av ett standardiserat akademiskt system.

Att diskutera kunskapssyn är viktigt. Men att leta efter kunskapssynen i dokumentation av den pedagogiska praktiken är ännu viktigare. Det är först då vi kan upptäcka vilka synsätt vi faktiskt lever och påbörja ett förändringsarbete.

/Martina L

måndag 20 maj 2013

REFLEKTIONENS BETYDELSE

Begreppet reflektion är välanvänt när det gäller pedagogisk verksamhet. Välanvänt och ganska ofta missbrukat, skulle jag vilja säga. Det har blivit grumligt och naggat i kanten, som gammalt diskvatten och trasigt porslin. När jag är ute och föreläser om meningsskapande systematiskt kvalitetsarbete i förskolan så ger jag begreppet "reflektion" en egen plats. Jag försöker reparera och göra det klarare.
 
Många försök till definition har gjorts. "Återkasta", "återspegla" är rent språkligt den korrekta definitionen. Med pedagoger pratar man ibland om att "ta ett steg tillbaka" för att se på det man har gjort. Tomas Emsheimer anser jag har formulerat en definition som fångar den systematiska reflektionen; den vi behöver lära oss att använda för att få struktur på våra tankar, för att ta reda på var vi befinner oss i en process och kunna synliggöra lärandet. Ordning och reda, struktur - begrepp som klingar illa för en del. Men för mig tillför det just det som varit bristen i förskolans dokumentationsarbete under många år. Det har skrivits och fotograferats i en omfattning som tar oss åtskilliga varv runt jorden. Till vilken nytta då? För vem? Om vad? Ingen ordning och reda alls, skulle jag vilja påstå. Det är inte bra för någon. Pedagogerna stressar ihjäl sig för att hinna ta reda på allting och barnen blir kränkta då det skrivs och fotograferas om dem utan några begränsningar. Administrationskontot sprängs varje år p g a inköp av skrivarbläck och pappersproduktionen belastar miljön i onödig usträckning. Genom att skapa ordning och reda i vad vi dokumenterar och hur vi dokumenterar kommer vi tillrätta med många av dessa problem. En strukturerad reflektion över vår dokumentation visar vägen och lär oss att avgöra vad som ska dokumenteras och hur.
 
"Reflektion skiljer sig från vanligt tänkande eller grubblande genom
    - att den är påtagligt målinriktad,
    - att den genomförs med någon form av systematik och  
    struktur där syftet är att distansera sig från gamla   
    tankemönster och utveckla nya samt söka lösningar på
    frågeställningar.”
T Emsheimer (2002)
 
Tomas Emsheimers ord vägleder mig när jag den här veckan konstruerar underlag för utvärderingen av det här arbetsåret. Reflektionen får aldrig bli stelbent, kall o cynisk. Den måste fyllas med själ, vilja o hjärta. Om detta får genomsyra våra uppföljningar, analyser och utvärderingar så har vi skapat ett systematiskt kvalitetsarbete som är meningsfullt för alla involverade.
 
/Martina L