torsdag 30 januari 2014

KOLLEGIALT LÄRANDE ONLINE

För några veckor sedan så väcktes tanken på att ha en digital bokcirkel hos mig och några kollegor på Twitter. Om jag inte missminner mig uppstod tanken ur de boksamtal och det intresse för inspirerande litteratur som Stafettjulkalendern bidrog till. Det geografiska avståndet behöver inte spela någon roll om lusten och viljan finns där. Ganska snabbt beslutade vi oss om lämplig bok och forumet vi valde var Google Hangout. Vi satt alltså uppkopplade, ca sex personer spridda över hela landet, och chattade om en bok vi läst. Alla var entusiastiska och nyfikna på detta "nya" sätt att mötas och diskutera, vilket också märktes. Inläggen rasslade in i ett rasande tempo och man blev lite lätt stressad. Det kan behövas viss struktur på samtalet, t ex att var och en väljer ett citat ur boken som diskuteras i tur och ordning, men i stort är jag positiv till den här typen av mötesplatser för kollegialt lärande. Utan tvekan så är internet min största kompetensutvecklingskälla just nu, mycket tack vare engagerade och intresserade kollegor för vilka dela-kulturen är självklar.

Boken vi diskuterade var "En ny lärandekultur - att odla fantasin för en ständigt föränderlig värld" (2013)  och den berör just nutidens och framtidens lärande och vad det innebär för vår traditionella syn på lärandet: "Vad händer med lärandet när vi går från 1900-talets stabila infrastruktur till 2000-talets flytande infrastruktur, där ny teknologi hela tiden genererar, och förhåller sig till, förändring?" (s 9) 
Tanken är att vi ska återuppta vårt digitala samtal om boken och jag hoppas att fler kollegor hör av sig till mig och vill delta i den här typen av kompetensutveckling, även utifrån andra böcker. Är du intresserad? Hör av dig till mig via info@martinalundstrom.se eller via Twitter till @MartinaL71.

/Martina L

onsdag 22 januari 2014

REFLEKTION - MOTORN I KVALITETSARBETET

I vårt förskoleområde håller vi på att bygga upp ett systematiskt kvalitetsarbete med pedagogisk dokumentation som grund. Det innebär att den kollegiala reflektionen är central för att verksamheten ska utvecklas. När jag kom till organisationen, för ca ett år sedan, svarade de flesta pedagoger att man reflekterade med någon kollega regelbundet men i princip ingen av dem skrev ner sin reflektion. Det fanns alltså ingen dokumentation som visade på vilket sätt reflektionen förde utvecklingen framåt. Reflektion är ett välanvänt begrepp, på gott och ont. För mig har det varit viktigt att dels ge den reflektion som äger rum i organisationen stöd och riktning, dels se till att den synliggörs d v s dokumenteras.

Att få ihop systematiskt kvalitetsarbete och pedagogisk dokumentation kan vara en utmaning. Det ena kan tolkas representera någon form av ordning och reda. Det andra representerar lite mer rhizomatiskt tänkande där lärandeprocesser inte äger rum linjärt utan i de möten som sker. Jag har sett det som en utmaning att förena dessa två och vi tycker oss vara på god väg att hitta en form för detta. Utgångspunkten är det ramverk som jag har byggt upp, i viss samverkan med andra naturligtvis och i en process som pågått i drygt två år. Ramverket illustreras i bilden nedan där varje färgat fält representerar ett led i det systematiska kvalitetsarbetet men navet är det som sker i mitten, i de gröna fälten.




De gröna fälten symboliserar det arbete som bedrivs dagligen ute på förskoleavdelningarna där planering/genomförande växelverkan och reflektionen (det gröna fältet i mitten) utgör "kittet" mellan dem. Medans ramverket som helhet försöker stödja någon form av ordning och reda så finns det i det gröna navet utrymme för rhizomatiska processer. 

För att kunna reflektera behövs någon att reflektera tillsammans med, pedagog och/eller barn. Hos oss äger reflektionen rum ute på avdelningarna, i barngrupp och vid s k PUT-tid (pedagogisk utvecklingstid som ersatt bl a det som tidigare kallats "planeringstid"). Reflektionen äger även rum i nätverk med pedagoger från andra avdelningar. Reflektionen dokumenteras i dokument där man förutom själva reflektionen skrivit ner syfte, vilka som deltog, vad som hände och hur man väljer att gå vidare. 
För att reflektionstiden verkligen ska användas till reflektion, d v s att man tittar bakåt för att ta sig framåt, så använder vi en R-figur, hämtad ur "Teaching and Learning through Reflective Practice" av professor Tony Ghaye. Figuren bygger på "uppskattningens kraft", skulle man kunna sammanfatta det med, d v s att man uppmärksammar det man ser som positivt och framgångsrikt i kollegans arbete.
                                           

Reflektionen sker i fyra steg:
1. Uppskattning
2. Föreställning om hur man skulle kunna gå vidare (brainstorm där man försöker tänka utanför "boxen")
3. Urval från steg 2 för att designa och konkretisera vägar vidare.
4. Genomförande av det man valt under steg 4.

/Martina L



måndag 20 januari 2014

HUR VET VI ATT BARNEN LÄRT SIG?

Frågan har jag fått av pedagoger oändligt många gånger. Ja, hur vet vi att barnen lärt sig? Det beror på, brukar jag svara. Det beror på vad du tänker att "att lära sig" är för någonting.

Som jag berättat om tidigare här så är matematik vårt utvecklings- eller fokusområde under 2013 och våren 2014. Flera gånger under den här resans gång så har vi hamnat i diskussioner om när man ska ge barnen det "rätta svaret". Återigen blir mitt svar: Det beror på...Det beror på syftet med att ge barnen de "rätta svaren". Är syftet att sätta en slags punkt, att ta dem "i mål" eller är syftet att fakta ibland behövs för att föra processen vidare? Fakta utgör nämligen en av våra kunskapsformer i förskolan, så vi kan inte helt bortse ifrån den. Däremot så har vi inga uppnåendemål för vad barnen ska kunna och då gäller det att inte betrakta faktakunskaperna som en slutstation i deras lärande.

Det står i förskolans läroplan att kunskap inte är något entydigt begrepp. "Kunskap kommer till uttryck i olika former - såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet - som förutsätter och samspelar med varandra." (s 6). Dessa kallas för de fyra F:n. Lägg dessa fyra F på minnet. Lär dig att rabbla dem och lär dig framför allt att urskilja deras egenskaper. Det märks så tydligt i våra reflektioner över dokumentationer att när pedagogerna lär sig identifiera dessa fyra typer av kunskaper så händer någonting. Vi får ett genombrott i försöken att hitta lärandet. Pedagogerna flyttar fokus från att leta efter "rätta svaren" till att leta efter utforskande och strategier.

Vill man arbeta fördjupat med sina pedagoger, som vi gör på våra nätverksträffar, så rekommenderar jag att pedagogerna tar med sig egna dokumentationer. Läs s 47-49 ur bakgrundstexten till läroplanen "Jord för växande"  tillsammans och öva er i att identifiera olika typer av lärande i dokumentationerna. Jag lova er både aha-upplevelser och Halleluja-moments.

/Martina L