onsdag 23 juli 2014

SNIPP, SNAPP MEN INTE SLUT - OM SAGORS VÄRDE I EN FÖRÄNDERLIG TID

"Snipp, snapp, snut, så var sagan slut!" Hur många av oss har inte fått uppleva avslutningen på en riktigt bra och spännande bok? En sådan där bok fylld av en berättelse som griper tag i en och slutar i att man liksom kan andas ut...det var ju bara "hittipå"...Sida efter sida har vi följt med i en handling som tagit oss genom glädje och sorg, hopp och förtvivlan, njutning och rädsla. Är det inte just det som kännetecknar en riktigt bra berättelse?

Jag är en person som vurmar för barnens perspektiv. Det finns faktiskt stunder då jag upplever att det är mitt "mission" här på jorden - att få vuxna att lyssna och försöka förstå barnen och på så sätt stärka barnens plats i det demokratiska samhället. Därför blir jag så förb****t arg när jag läser att några vuxna experter på området fått för sig att den klassiska sagan om Rödluvan och vargen behöver skrivas om. Ännu argare blir jag när man påstår att det är "för barnens skull", som det så ofta heter. Till alla er som tänker att barn föds in i den här världen bräckliga och veka vill jag bara säga: Det är ett sätt att se på barn som inte säger någonting om hur barn är eller vad barn kan bli. Däremot så är det ett sätt att se på barn som kan förstärka deras bräcklighet. När jag började min karriär inom förskolan, för ca 20 år sedan, var det just detta synsätt på barn som dominerade. Idag pratar man istället om "det kompetenta barnet", vilket innebär att man ser barn som rika på förmågor och kompetenser. Jag har själv varit med om resan mellan dessa två synsätt. Ur den erfarenheten skulle jag kunna lyfta fram hundratals med exempel på vilken avsevärd skillnad det gör för barnet, beroende på vilket sätt det betraktas av de vuxna som omger henne/honom. Utifrån detta känns hela grejen med att klassiska sagor ska skrivas om för att skydda barnen som otidsenlig. Att det dessutom återigen är vuxna som ska in och söndra i något som kan betraktas som barnens sfär för mina tankar in på frågor som rör människovärde och demokrati.

Lek med tanken att några experter skulle lägga fram förslaget att sagan om Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige behöver revideras för att ingen nu levande människa på allvar ska få för sig att det faktiskt går att rida på en gås eller att Vilhelm Mobergs klassiker om Raskens behöver uppdateras för att inte motverka dagens jämställdhetsarbete; hur skulle reaktionen bli på detta? Skulle det kännas ok? Nä, jag tror faktiskt inte det. Jag tror att många, många fler inflytelserika röster skulle höjas än det gjorts när det gäller Rödluvan och vargen. Varför? Är det för att vi vill värna den svenska kulturskatten eller är det kanske för att vi vill skydda och bevara berättelserna som betytt och betyder mycket för oss vuxna? Berättelserna som tagit oss genom olika upplevelser och känslor...

Dagens samhälle präglas av hög förändringstakt på flera plan och barnen som växer upp idag är själva i hög grad producenter av berättelser som de dessutom själva dokumenterar. Vi kan idag inte säga hur stor andel av vår tids berättelser som kommer att leva kvar och sätta avtryck för kommande generationer. Var tid har sin prägel och varje tid bär spår av tider som har varit. Kan det vara så att experterna i sin iver att skydda och lägga tillrätta för dagens barn håller på att sopa igen spåren till vår historia? En tid då sagor och berättelser tog tid på sig att skapas och växa. En tid då den muntliga berättartraditionen dominerade och en penna var att betrakta som lyxvara. Kontrasten till dagens samhälle, där det mediala bruset överröstar var människas tänkta tanke och där de dagligen produceras och konsumeras miljontals med nya berättelser, blir påtaglig när man faktiskt försöker föreställa sig var, hur och när bröderna Grimms klassiska sagor växte fram.

Jag skulle vilja att vi för en stund bortser ifrån den kulturhistoriska aspekten och ser på sagors betydelse rent mänskligt. Finns det något värde för lyssnaren/läsaren i själva berättelsen, ett värde som raderas ut ifall man gör betydande ändringar i innehållet? Om vi gör en återkoppling till inledning och funderar en stund över varför vi överhuvudtaget läser skönlitterära böcker och vilka böcker vi helst väljer att läsa. Vem vill läsa en bok där man inte blir berörd och vem läser en bok bara för att få veta vad som händer i slutet? "Att läsa är att resa" lyder en slogan hos en av våra stora återförsäljare av böcker. Det är en resa i tanken men också en resa genom sina känslor. Oräkneliga gånger har jag suttit med ett barn i mitt knä och känt ett barn vid min sida som liksom kryper ihop eller klamrar sig fast när bokens handling blir som mest spännande. Alla dessa barn har lättade hjälpt mig att smälla igen boken sista pärm med orden "Snipp, snapp, snut, så var sagan slut!" Och i samma sekund som vindpusten från bokpärmarna som smäller igen når våra ansikten har jag kunnat känna hur deras kroppar liksom sjunkit ihop och slappnat av. Det som ur en vuxens perspektiv har sett ut som en vilostund i soffan har i själva verket varit en resa för barnen som har lyssnat. En resa där man fått möta faror och okända situationer samtidigt som man suttit tryggt i närhet med sina vänner. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att förbereda sig inför de faror som ett liv kan innehålla. Och precis när hårstråna lagt sig till rätta på våra huvuden igen och kropparna slappnat av händer det nio gånger av tio att något av barnen sträcker på sig, viftar ivrig med armarna och säger "Igen!" med glödande blick.

Är det något jag är rik på så är det läsupplevelser med små barn. Det skulle aldrig falla mig in att ändra i en berättelser för att skydda barnen. Tvärtom. Varje gång vi kommer till det absolut läskigaste stället...när kropparna är spända som fiolsträngar och en del griper tag i mina armar...då stannar vi kvar där extra länge - tillsammans. Vi känner på känslan - tillsammans. Vi smakar på känslan - tillsammans. Där törs vi vara för vi vet att vi tar oss igenom - tillsammans. Men i en tid där vuxna kanske inte har tid är det enklare att plocka bort och släta ut. Och har man ändå slätat ut det som är essensen i handlingen kan man lika gärna skippa både snipp, snapp och snut. För eftersom sagan aldrig riktigt började, behövs det ändå inget slut...

/Martina L

Läs gärna andras inlägg på samma ämne:

måndag 21 juli 2014

PEDAGOGISK DOKUMENTATION SOM EN DEL I ETT SAMMANHANG

Högsommar och semester ger tid åt nya tankar att vakna och växa. De senaste dagarna har jag använt till att läsa och förbereda en del av höstens föreläsningsuppdrag. Det kommer att handla mycket om pedagogisk dokumentation och systematiskt kvalitetsarbete i relation till bl a föräldrasamverkan. Jag dyker upp i flera sammanhang på orterna Stockholm, Göteborg, Malmö, Umeå och Skellefteå och jag kommer att återkomma till det här:

Pedagogisk dokumentation är en del i ett pedagogiskt och filosofiskt system, som bygger på en vision om förskolans plats i samhälle och som en del av barns rättigheter som medborgare i detta samhälle. Därför går det inte att beskriva hur man arbetar med pedagogisk dokumentation utan att beskriva hur hela sammanhanget ser ut... 

Fritt ur Elfström (2013)

En fortsatt skön sommar önskar jag dig.

/Martina L

tisdag 6 maj 2014

SOMMARFÖRSKOLA DEL 1

Här i Piteå kommun så har den kommunala förskolan öppet hela sommaren. Det finns barn vars föräldrar arbetar eller studerar sommartid och för dessa behöver förskolan vara tillgänglig. För många år sedan fick jag frågan av en förälder om vilka öppettider vi hade på midsommarafton. Båda föräldrarna arbetade i vården och man hade inga nära anhöriga som kunde vara barnvakt. Verkligheten ser olika ut från familj till familj.

I vårt förskoleområde så satsar vi fr o m i år på att koppla sommarförskolans verksamhet till det systematiska kvalitetsarbetet. Jag har frågar runt lite, via Twitter och olika Facebook-grupper, och det verkar som att vi har lyckats pricka in ett svart hål inom svensk förskola. Någon enstaka har hört av sig med exempel på kvalitetsdokument kopplat till sommarförskola. Enormt många har hört av sig och vill ta del av våra dokument. Många har också delat med sig av dåliga erfarenheter relaterat till sommarförskola. Därför känns det extra angeläget för mig att dela med mig av vår satsning. För barnens skull. Alla barn som vistas i förskolan har rätt till bra verksamhet, oavsett årstid.

Jag kommer här på bloggen dela med mig av de dokument jag formulerat. De följer i stort sett strukturen i vårt ordinarie systematiska kvalitetsarbete men i något förenklad form. Var är vi? Vart ska vi? Hur gör vi? Hur blev det? är frågorna som ligger till grund för dokumentet. Bakgrunden till det kan ni läsa här:



/Martina L





onsdag 16 april 2014

BYGG UPP TEKNISKT SJÄLVFÖRTROENDE

Just nu är jag över öronen upptagen med att avsluta förberedelsearbetet inom projektet "Smart & förnybart". Det är ett projekt finansierat av Energimyndigheten och det äger rum inom förskola och skola under 2014.

Förskolan har fått ett förtydligat och utökat uppdrag inom bl a naturvetenskap och teknik. Jag har väldigt lite kunskap inom teknikområdet och som ansvarig för "Smart & förnybart - förskola" så känner jag mig ute på svag is för första gången på väldigt länge. Min nyfikenhet inför att lära mig nya saker är till stor hjälp.

På onsdag smäller det. Då håller jag workshop nummer 1. Därefter blir det ytterligare 10-15 workshops fram t o m oktober. Totalt kommer ca 40 förskolor med tillsammans ca 100 avdelningar ha deltagit. Workshopen har jag gett namnet "Vad är det som gör att det rör sig?". Den kommer att innehålla en enkel teoridel om energi och en praktisk del där pedagogerna kommer att få arbeta tillsammans i grupper.




Det händer i vissa sammanhang att jag låtsas att jag kan och klarar av mer än jag gör. Jag tror flera känner igen sig i det. Det ger en lite självförtroende och gör prestationen lite bättre, är min erfarenhet. Den här gången tänker jag inte låtsas. Naturligtvis har jag skaffat mig en del grundläggande kunskaper om energi under förberedelsearbetet. Men jag tänker blotta min osäkerhet och försöka vara ett föredöme i att visa på att det går att bygga upp tekniskt självförtroende, för det är så vi många gånger måste jobba i förskolan. Vi kan inte tänka att vi ska kunna allt och vara bäst innan vi låter barnen börja utforska och undersöka. Då blir ingenting gjort och vi får problem med att vara medforskande pedagoger. Vi måste lära oss tillsammans. Jag ser fram emot att lära mig mer om energiteknik tillsammans med de flera hundratals pedagoger jag ska få möta under 2014.


torsdag 10 april 2014

VAD ÄR NI UPPFYLLDA AV PÅ ER FÖRSKOLA?

Är full av intryck efter dagens kurs. Jag har varit med på Lärarfortbildnings kurs "Fånga lärprocesser - med pedagogisk dokumentation" i Jönköping som ett led i att jag ska börja arbeta som externkonsult hos dem från och med hösten. I skrivande stund uttrycks mina intryck och tankar bäst i några frågor.

Vad är barnen uppfyllda av på din förskola?
Vad är pedagogerna uppfyllda av på din förskola?
Är det samma sak eller kör ni på olika spår?
Vad krävs för att ni ska mötas?

lördag 15 mars 2014

HAR BARNEN LÄRT DIG NÅT IDAG?

I torsdags var jag på högskolan i Jönköping för att träffa mina pedagogistakollegor från RE-institutets pedagogistautbildning 2008/09. Vi träffas varje år någonstans i Sverige och det är alltid ett kärt återseende. Dessa människor hjälpte mig igenom det tuffa utbildningsåret och arbetar nu  i olika sammanhang för att främja barnens perspektiv. Det gör mig varm i hela hjärtat bara att tänka på dem... Dagen inleddes med att vi fick träffa, lyssna till och samarbeta med en av våra lärare från utbildningen, Sara Hvit. Hon doktorerar och vi fick titta på en del av hennes insamlade material. Det var en film från en förskola där några barn interagerade med varandra, en pedagog, en smartboard, några pallar och ett gosedjur. Ett av barnen på filmen skulle hämta en pall.

Hur gör du om du ska hämta en pall? Fundera en stund... Fundera också över varför du gör på det sättet? Jag gissar att du går fram till pallen, lyfter upp den vänder dig om och går tillbaka, enklaste och snabbaste vägen. Så gjorde inte barnet på filmen. Barnet lyfte upp pallen, vände den uppochner och barn den på huvudet. Inte enklaste sättet - för barn väljer sällan enklaste sättet. Eller som Liselott Olsson säger: "Barn söker inte lösningen, de söker problem." Inte då problem = bekymmer utan mer problem = utmanande och stimulerande. De gör en vanligtvis enkel och ganska tråkig grej till något roligt. Det här är en så himla viktigt lärdom för oss vuxna. Hur många gånger ser vi inte att barnen är på väg att lösa ett problem på sitt sätt och så skyndar vi oss dit för att visa hur de kan fixa det på ett enklare sätt, på vårt sätt. Inte alls för att vara elaka. Tvärtom. Vi vill hjälpa och kanske också lära dem något... Men om man istället tänker på den handlingen som att vi tar ifrån barnen något när vi "hjälper" dem snarare än att vi ger... vad händer då med våra tankar och vad händer då med vårt agerande...

Bild hämtad ur "Nasse hittar en stol" av Sven Nordqvist (1995)

Jag var nyss ute och träffade en av mina yngsta vänner. Han heter Johannes och fyller snart två år. Johannes vill ha ordning och reda omkring sig. Han hittade en stege som låg och skräpade på gräsmattan och visade tydligt att den behövde flyttas. Stegen var lite väl otymplig för honom, så jag erbjöd lite hjälp genom att ta ett tag i en av stegpinnarna. Tillsammans drog vi stegen i den riktning dit Johannes ville flytta den. Det kanske inte var enklaste sättet. Det kanske inte var kortaste vägen. Men det var roligt och det hände intressanta grejer efter vägen. Jag visste att det enklaste vore om stegen fick ligga kvar tills den använts klart och med den vetskapen hade jag kunna försöka avleda eller stoppa honom. Men då hade aldrig de roliga och intressanta sakerna hänt. Med lite eftertanke så vet jag också att nästa gång stegen ska användas så är det "a piece of cake" för personen som ska ha den att hämta den där den nu ligger.

Min tes är att detta handlar om så mycket mer än bara om att flytta en pall eller en stege. När man möter barn med inställningen "nu ska jag lära honom/henne det jag kan"  eller om man möter barn med inställningen "vad ska han/hon lära mig idag" så genererar det två helt olika miljöer med helt olika förutsättningar för lärande. Det blir en jämlikhet och en ömsesidighet i det mötet som gör det möjligt för saker att ske och tankar att tänkas som aldrig annars hade hänt. Det öppnar dörrar och nya stigar att gå. Det föder kreativitet. För mig är detta också en demokratifråga. Demokratifrågan när det gäller barn och unga har i många sammanhang kommit att handla främst om rättigheter, men demokrati handlar också om ansvar och handlingskraft. Vad händer med ansvarstagandet och handlingskraften hos barnet om det han/hon är på väg att göra alltid tas över av en vuxen som tänker sig veta bättre? Vilka människor växer det upp ur en sådan mylla?

Och du som möter ett barn; fråga dig inte vad du kan lära barnet utan vad barnet kan lära dig.
Där vi ser målet, ser barnet vägen.
Där vi ser en lösning, ser barnet tio.

/Martina L


onsdag 12 mars 2014

eTWINNING I FÖRSKOLAN DEL 3

Förskollärar-Karin håller, som jag berättat i tidigare blogginlägg, på att starta upp ett eTwinningprojekt med en förskola på Island. Projektet har hon gett namnet "Let us Compare", eftersom ett av syftena är att jämför vår miljö med en miljö i ett annat land. Jag har förmånen att vara pedagogista och Karins bollplank/kritiska vän i projektet.

Barnen i Karins barngrupp har beskrivit sin förskola och miljön runtomkring. När jag och Karin har tittat på dokumentationen av deras beskrivningar så består den till allra största delen av text. 

Informationen i en sådan dokumentation blir inte tillgänglig för barnen i o m att de inte kan läsa texten. När man arbetar med pedagogisk dokumentation så måste man ställa sig frågor som:

- Vad är syftet med den här dokumentationen?
- För vem görs den?
- Vad vill vi att dokumentationen ska hjälpa oss att minnas?
- Vilka lärandeprocesser vill vi att dokumentationen 
   ska hjälpa oss att sätta igång?
- Vilken dokumentationsform är lämpligast för           ändamålet?

Eftersom det här projektet syfte bl a är att sätta igång lärandeprocesser inom området "kommunikation" så blev det viktigt att involvera barnen i att tänka kring hur informationen om vår förskola ska nå fram till barnen på Island. Därför ställde Karin följande frågor till barnen, samtidigt som hon visade dem dokumentationen:




/Martina L

torsdag 27 februari 2014

eTWINNING I FÖRSKOLAN DEL 2

Pedagogen Karin på en av våra förskolor har startat ett eTwinningprojekt. Första utmaningen som Karin stötte på var att hon på http://www.etwinning.net/sv/pub/index.htm skulle beskriva syftet med sitt projekt på engelska. Det klarade hon med bravur. När det var gjort var det bara att vänta på att få någon pedagog från en förskola i Grindavik att nappa. Det kan ta lite tid innan man får tag i en kollega att samarbeta med.  Under tiden satte hon igång arbetet tillsammans med barnen. Här är ett utdrag ur dokumentationen av projektet:






Vad vill vi veta om förskolan på Island?
Vi har aldrig varit på Island
Vad gör ni på er förskola?
Vad leker ni med?
Vad äter ni?
Vad har ni för dörrar?
Hur många trappor har ni?
Hur många fönster har ni?
Vad heter ni?
Har ni en tågbana?
Har ni en rutschkana?
Har ni en buss?
Har ni en bil?
Har ni blommor på fönstren?
Har ni klistermärken?

För Karin tog det ca två månader innan hon fick kontakt med en isländsk kollega. Det var en pedagog i Arkanes (inte Grindavik) som hörde av sig och Karin beslutade sig för att inleda ett samarbete med henne eftersom deras projekt stämde väl överens.

/Martina L


onsdag 26 februari 2014

eTWINNING I FÖRSKOLAN DEL 1

I vårt förskoleområde har vi under några års tid arbetat med att lära oss mer om vad hållbar utveckling är och vad det innebär för oss. När man arbetar med lärande för hållbar utveckling innebär det att man börjar tänka både lokalt och globalt. Det börjar oftast med en ökad medvetenhet hos pedagogerna men behöver även komma barnen till del, eftersom det är de som ska sköta om det här jordklotet i framtiden.

När jag och vår förskolechef hörde talas om eTwinning första gången så var det i samband med att vi fick en inbjudan till Norrlär. eTwinning är en digital plattform som gör det möjligt för pedagoger inom Europa att utbyta erfarenheter.Vi tyckte båda att det lät spännande. Dessutom kom vi fram till att det kanske var något vi skulle kunna använda oss av för att göra barnen medvetna om att det finns människor som lever på andra platser, under andra förutsättningar och på så vis tillföra något i vårt hållbarhetsarbete. Som tur var så hade vi en pedagog i området som såg samma möjligheter. Hon har under slutet av hösten startat upp ett eTwinningprojekt som ni kommer att kunna följa här på bloggen.



Det första man gör är att man registrerar sig på http://www.etwinning.net/sv/pub/index.htm. Där beskriver man bl a syftet med projektet och om det är inom några specifika områden som man söker samarbete. Karin, som vår pedagog heter, var fast beslutsam om att söka samarbete med en förskola i Grindavik på Island eftersom det är en av vår kommuns vänorter. Hur ser det ut här? Hur ser det ut där? Ute? Inne? Vilka likheter och skillnader ser vi? Hur kan man berätta för någon som aldrig varit på vår förskola hur det ser ut här? Som dessutom inte kan läsa och talar ett annat språk? Dessa frågor har varit utgångspunkten och vi har målområdena matematik och kommunikation kommer i inledningsfasen att vara vägledande.

/Martina L

torsdag 30 januari 2014

KOLLEGIALT LÄRANDE ONLINE

För några veckor sedan så väcktes tanken på att ha en digital bokcirkel hos mig och några kollegor på Twitter. Om jag inte missminner mig uppstod tanken ur de boksamtal och det intresse för inspirerande litteratur som Stafettjulkalendern bidrog till. Det geografiska avståndet behöver inte spela någon roll om lusten och viljan finns där. Ganska snabbt beslutade vi oss om lämplig bok och forumet vi valde var Google Hangout. Vi satt alltså uppkopplade, ca sex personer spridda över hela landet, och chattade om en bok vi läst. Alla var entusiastiska och nyfikna på detta "nya" sätt att mötas och diskutera, vilket också märktes. Inläggen rasslade in i ett rasande tempo och man blev lite lätt stressad. Det kan behövas viss struktur på samtalet, t ex att var och en väljer ett citat ur boken som diskuteras i tur och ordning, men i stort är jag positiv till den här typen av mötesplatser för kollegialt lärande. Utan tvekan så är internet min största kompetensutvecklingskälla just nu, mycket tack vare engagerade och intresserade kollegor för vilka dela-kulturen är självklar.

Boken vi diskuterade var "En ny lärandekultur - att odla fantasin för en ständigt föränderlig värld" (2013)  och den berör just nutidens och framtidens lärande och vad det innebär för vår traditionella syn på lärandet: "Vad händer med lärandet när vi går från 1900-talets stabila infrastruktur till 2000-talets flytande infrastruktur, där ny teknologi hela tiden genererar, och förhåller sig till, förändring?" (s 9) 
Tanken är att vi ska återuppta vårt digitala samtal om boken och jag hoppas att fler kollegor hör av sig till mig och vill delta i den här typen av kompetensutveckling, även utifrån andra böcker. Är du intresserad? Hör av dig till mig via info@martinalundstrom.se eller via Twitter till @MartinaL71.

/Martina L