PITEÅ KUNSKAPSFESTIVAL

På måndag och tisdag ska jag vara med på Piteå kunskapsfestival. Jag kommer att stå i Lektionsbankens monter och dessutom hinna lyssna på och äta lunch med intressanta föreläsare. Ska försöka hinna med att både blogga och twittra.

/Martina L

BARN OCH ELEVER SOM HUVUDPERSONER I DEN PEDAGOGISKA VERKSAMHETEN

Jag arbetar inom förskolan men befinner mig ofta i gränslandet mellan förskola och skola rent tankemässigt. Därför lyssnar jag gärna på Daniel Barker när han berättar om hur han flippar sitt klassrum, för att "eleverna ska bli huvudpersoner på lektionerna och inte läraren"... Daniel undervisar gymnasieelever i fysik. Ändå möts våra tankar i just den formuleringen... Det är en kittlande tanke att vi kanske någonstans kan börja bygga ett "tillsammans" kring hur vi ser på och arbetar kring våra barn som sedan ska bli skolans elever. Jag hade ett samtal med min 16-årige son om detta i förra veckan. Han fick läsa en text jag skrivit till boken "Mediepedagogik på barnens villkor" som utkommer på Lärarförlaget i början av december. "Det här med att man får vara så kreativ i förskolan och tänka hur man vill...det blir problem när man kommer till skolan. Där finns ingen plats alls för sådant. Där vill lärarna att vi tänker lika..." Jag blir så stolt över att han kan uttrycka sig på det viset. Jag blir bestört över hans självupplevda berättelse. Men jag blir också taggad, taggad till tusen för att göra allt jag kan för att inga fler elever ska behöva uppleva samma sak.

Men det finns saker som förbryllar mig även när det gäller förskolan. Hela hösten har jag i olika förskoleforum på sociala medier sett pedagoger ställa frågor som: Vi ska ha tema höst - har ni några tips och idéer på vad vi kan hitta på med barnen? Vi ska jobba med Barbapapa - vad kan man göra av det? Ännu mer förbryllad blir jag när några faktiskt svarar med just "tips och idéer"...Att delakulturen växer och frodas tycker jag är underbart, men vart tog barnen vägen? Den egna barngruppens nyfikenhet, intresse, tidigare kunskaper och erfarenheter, frågor och undersökande - där finns svaret på frågorna. De svaren kan man inte få någon annanstans än att rikta blicken inåt, genom att vara nyfiken och lyssnade på sin egen barngrupp.  Låt oss aldrig tappa den utgångspunkten för vårt förskolepedagogiska arbete. Annars riskerar vi att även barnen i förskolan börjar uppleva att de måste tänka och göra lika och blir bifigurer i en pedagogisk verksamhet som styrs och bestäms av pedagogernas val...

/Martina L

PS. Däremot går det alldeles utmärkt att ta hjälp utifrån när man vill komma på ingångar för det fortsatta undersökandet, fördjupningen i barnens frågor. I den fasen blir det oftast bara bättre ju fler man bjuder in i reflektionen och tänkandet. I våra förskolor använder vi oss av ett ramverk för våra reflektioner där man kan säga att observationen av vilka frågor barnen ställer sig i sitt undersökande föregår själva reflektionen. Att be kollegor om hjälp att tänka vidare kommer i steg två. Där blir det också tydligt att sociala medier kan fungera som ett utvidgat kollegium. DS.

#STAFETTJULKALENDERN 2014

Ja. Det blir en stafettjulkalender även 2014. Det känns oerhört glädjande. I år behövde jag inte ens skicka ut någon förfrågan om deltagande innan de första anmälningarna började strömma in. På bara ett par timmar fyllde jag nästan halva kalendern med namn, men det finns fortfarande platser kvar...

Vad är stafettjulkalendern kanske någon undrar? Det var en grej jag drog igång via Twitter förra året för att ge möjlighet att dela med sig av betydelsefulla böcker kopplade till sitt arbete inom förskolan Upplägget är detsamma i år men förhoppningsvis får vi en del nya människor och, framför allt, nya boktitlar bakom de 24 luckorna. Vill du ta del av förra årets kalender hittar du den här. 

Jag hoppas att fler av er nu är sugna på att dela med er genom att anmäla er till #STAFETTJULKALENDERN2014. Meddela mig via Facebook eller Twitter @MartinaL71. Först till kvarn...

/Martina L