LUCKA NR 24 - #STAFETTJULKALENDERN2014

Så har vi nått nummer 24 i vår stafettjulkalender. Idag är det julafton. En dag som på många sätt har barnet i centrum. Vi lägger till rätta och ordnar, utifrån vad vi tror blir bäst för barnen. Vi lyssnar på deras önskningar och gör vad vi kan för att infria dem. I skenet av detta vill jag lyfta en liten bok med stora ord. Den är skriven av en polsk-judisk lärare som levde år 1878-1942 och som hade ett mycket modernt sätt att se på barn. Janusz Korczak var pionjär i det internationella arbetet för barns rätt. 

"Från vår tidiga barndom har vi lärt oss att det som är stort är mer värt än det som är litet..."

Den här boken får mig att haja till varje gång jag läser ur den. Den både utmanar och bekräftar. Den är skriven som en tankebok, med korta kärnfulla texter, och man läser med fördel en text i taget och begrundar. Jag skulle kunna skriva i det oändliga om barns rätt och barns perspektiv. Men det här är en bok som talar för sig själv. Den behöver inga tillägg. Därför bjuder jag er på två sidor ur den. Och med det vill jag önska er en GOD JUL och särskilt tacka alla er som gör #STAFETTJULKALENDERN till vad den har blivit. Ett alldeles alldeles särskilt tack till Maria Samrell. Utan din förtjänst hade jag aldrig hittat den här boken, "Barnets rätt till respekt". Det går redan nu att anmäla sig till nästa års kalender.

/Martina L

LUCKA NR 21 AV TOMAS LUNDSGAARD - #STAFETTJULKALENDERN2014

I 2001 fik jeg mulighed for at deltage i en uges studietur i Reggio Emilia - det blev starten til min interesse for deres  pædagogik og deres måde at forstå arbejdet med børn og børnehaver (förskole). Andre i Danmark havde besøgt RE instituttet i Stockholm, men det at fornemme den ægte stemning i Italien var helt speciel. Derfor er jeg blevet glad for at følge alle jer svenske bloggere med interesse for Reggio Emilias pædagogik og læringssyn - sådanne har jeg endnu ikke fundet i Danmark, så det er dejligt at mærke begejstringen og det faglige engagement.

Den bog der fik stor betydning for min pædagogiske karriere var "Myten om børns opdragelse" af den amerikanske psykolog Judith Rich Harris. I bogen præsenterer hun i lettilgængelig form, hendes videnskabelige opgør med de klassiske udviklingspsykologiske teoriers syn på, hvordan børns personlighed udvikles. I mange år skrev hun lærebøger i udviklingspsykologi, men tvivlede mere og mere på dem. Børns udvikling er nok baseret på arv og miljø, siger hun, men forestillingen om at det eneste væsentlige miljø omkring barnet er forældrene er en myte. At så få har udfordret myten videnskabelig sker fordi vi har en tendens til at give det vi kan se betydning, og overser det vi ikke giver betydning. Børns kammeratskabgrupper er for Harris barnets væsentligste miljø, det er de sociale relationer til barnets kammerater og venner der påvirker barnets dannelse af personlighed, siger hun, mens forældrenes betydning er langt mindre. Når forældre flytter hen til områder hvor der bor andre som de vil relatere sig til, fordi de ubevidst ønsker at deres børn så bliver præget af de andres børn, siger hun. Harris kalder dette for en gruppe-socialisationsteori, og det der gør bogen så overbevisende er, at Harris minutiøst gennemgår psykologisk forskning i blandt andet tvillingeforsøg og studier af indvandrerbørn. Invandrer børn lærer det nye sprog langt hurtigere end deres forældre, netop på grund af gruppesocialisationen, siger hun. Også forestillingen om at barnets nummer i søskendeflokken nærmest deterministisk bestemmer udviklingen af personlighed, tilbageviser hun på overbevisende vis. De teorier, siger hun, er mere baseret på det forældrene gerne vil se, end på videnskabelige fakta.

Bogen betød for mig blandt andet:

• Jeg blev optaget af det videnskabelige perspektiv. Den videnskabelige metode handler både om at være omhyggelig i sit eget arbejde, men også om at være metodisk kritisk til den teori man bliver præsenteret for. Noget af det jeg i Reggio Emilia opdagede var den betydning lærernes univeritetsuddannelse havde på deres metodik, og min drøm om at læse videre på universitetet blev vakt.
• Jeg blev opmærksom på hvordan børnene leger sammen i grupper i børnehaven, og hvilken betydning det har, både for børnegrupperne og for det enkelte barn. Det er denne empiriske
  konstatering Harriet Strandell henviser til når hun konkuderer, at pædagoger ikke møder
  børn en-til-en, men at personalet derimod møder et ”..,netværk af relationer mellem
  børnene..”(Strandell, 1994, p. 215). Jeg blev optaget af at undersøge det nærmere, og mere teoretisk, og derfor sluttede ringen med min thesis om børnehavebørns fællesskaber på Århus Universitet.

Harris bog er ikke en bibel for mig, men snarere et vidnesbyrd om, at man i sit arbejde med at skabe glæde, udvikling og skabende pædagogik i børnehaven, også bevarer en kritisk og rationel tilgang til sit arbejde.

God Jul

Thomas Lundsgaard

Harris, J. R. (2000). Myten om børns opdragelse. København: Gyldendal.

Strandell, H. (1994). Sociala mötesplatser för barn. Helsinki: Gaudeamus.

Lundsgaard, Thomas (2013). Børnehavekapital. Århus: Århus Universitet

LUCKA NR 20 AV ANNE-MAY FIEDLER - #STAFETTJULKALENDERN2014

Alla stora har en gång varit barn. (Men det är inte många av dem som kommer ihåg det.)

Så börjar boken “Lille Prinsen” av Antoine de Saint-Exupéry.

Det var där den fångade mina tankar om varför vi inte ser på saker ur andra perspektiv. Tillåter oss själva att vara i kreativiteten och fantasin tillsammans oavsett om vi är barn eller vuxna. Människors olika bilder ger livet något att förhålla oss till.

I mitt yrke som förskollärare använde jag ofta delar av boken för att diskutera och skapa inre bilder tillsammans med barnen. Jag märkte snabbt att de andra pedagogerna blev nyfikna och vi arbetade vidare med delar av boken både på personalmöten och föräldramöten. Värdegrundsarbetet fick fart genom skönlitteraturen.

Fantasi delas ofta in i barns och vuxnas fantasi. Där vuxnas fantasi värderas högre och kan tolkas som kreativitet.  Där det som är viktigt räknas i siffror. Statistik och betyg, men ingen frågar om vem man egentligen är och vad man tänker.

Alla stora älskar siffror. När du talar med dem om en ny vän, så frågar de aldrig om det som är viktigt. De säger aldrig: ”Hurdan klang har hans röst? Vad vill han helst leka? Samlar han fjärilar?” – De frågar: ”Hur gammal är han? Hur mänga bröder har han? Hur mycket väger han? Hur mycket förtjänar hans far?” Först efter att ha fått reda på allt det där tror de. Att de känner honom.”

Idag är jag förskolechef och använder mig fortfarande av citat ur boken som underlag för värdegrundsfrågor.

LUCKA NR 19 AV INGELA MARTINEZ LÖVGREN - #STAFETTJULKALENDERN2014

Claes Schmidt eller Sara Lund kom ut som transvestit 2003. I boken tar han upp normer och värderingar som styr våra liv. Jag tycker att jag är en fördomsfri människa men jag får den ena käftsmällen efter den andra när jag får ta del av hans sätt att se på livet och tillvaron. 

I vår profession som lärare i förskolan ser jag denna bok som viktig att ta del av utifrån arbetet med normer och värden. Jag ställer mig frågan "vill vi att våra barn ska vilja våga spela huvudrollen i sitt eget liv".

Titel: "Från man till människa"

Författare: Vesna Maldaner och Claes Schmidt/Sara Lund

LUCKA NR 17 AV IDA ALNERVIK - #STAFETTJULKALENDERN2014

Det är lätt att snöa in sig i sin egen verksamhet och sina egna projekt ute på förskolan. Jag tycker att det är viktigt att vi också tar del av varandras tankar för inspiration och reflektion. Tipsar därför om denna lilla bok om en förskolas projektarbete:

"Ge lite luft åt en kompis - barn utforskar fysik och aerodynamik på förskolan" 
av Åsa Hedberg

LUCKA NR 12 AV MARIE CARLSSON - #STAFETTJULKALENDERN2014

För mig har det varit svårt att välja vilken bok jag ska presentera i julkalendern. I förra årets kalender presenterades flera av de böcker jag har läst och inspirerats av och i år har det varit intressanta böcker som jag ser fram emot att läsa. Jag tar mig friheten att välja två böcker. 

Den första boken är Den meningsfulla högläsningen av Anne-Marie Körling, den läser jag just nu. I boken beskriver hon vinsterna med högläsning och hur vi kan göra läsningen meningsfull. En liten tunn bok som är mycket läsvärd. Jag känner att jag behöver läsa flera av sidorna mer än en gång, texten väcker så många tankar. 

Den andra boken jag rekommenderar är Vägen till språket av Monica Centerheim - Jogeroth. Hennes utgångspunkt i boken är att barn måste förstå ordens innebörd och betydelse för att de ska kunna få ett fungerande språk. Hon menar att hela barnet behöver stimulans för att de ska kunna utveckla sitt språk och att det kan ske med hjälp av språk-, sång-, rörelse- och dramalekar men även avspänningsövningar mm. Första kapitlet i boken innehåller fakta kring hur barnets språkutveckling ser ut men också vilka svårigheter som kan finnas och hur vi kan arbeta för att förebygga alternativt överbrygga svårigheterna. De övriga kapitlen innehåller bland annat finger- och rörelselekar, lekar som tränar kroppsmedvetenhet, balansövningar och avslappningsövningar och så vidare. Listan på ramsor, sånger, lekar och språkövningar är mycket lång och det känns som att det finns 

något för alla åldrar att glädjas över och lära sig av. 

LUCKA NR 4 AV GUDRUN ALDA HARDARDOTTIR - #STAFETTJULKALENDERN2014

Dagens lucka kommer från min isländska kollega och vän från pedagogogistautbildningen 2008/09, Gudrun Alda Hardardottir. Hon rekommenderar boken 

"The Ethics in Lori Malaguzzi´s Philosophy"

"The child needs love in order to feel safe, but that love should not 

suffocate the child´s rights to explore other relationships that may

also be meaningful to him or her." 

www.reggiobooks.com

LUCKA NR 3 AV MALIN EKBERG - #STAFETTJULKALENDERN2014

Jag funderade länge på vilken bok jag skulle skriva om som förändrat mig som pedagog eller pedagogisk ledare. Det finns ju en rad ledarskapsböcker om hur det är att vara ledare i förskola och skola idag. Många av böckerna handlar mest om komplexitet och strategier för att kunna hantera alla olika delar av ledarskapet som krävs inom förskola och skola idag. Jag vill titta på ledarskapet i förskolan då jag tillsammans med en hel del förskollärare diskuterat ledarskapet i förskolan idag. Vad är det egentligen en chef och ledare har för ansvar för förskolan idag. Vad är uppdraget och hur tar jag mig an uppdraget. Då blev valet av bok ganska enkelt. Denna tjocka kanske tråkiga, kanske inte ens öppnade bok av många SKOLLAGEN. Skollag (2010:800) är en lag i Sverige som styr skolväsendet, vissa särskilda utbildningsformer, och annan pedagogisk verksamhet som bedrivs istället för utbildning inom skolväsendet. Skolväsendet består av förskola, förskoleklass, grundskola, grundsärskola, specialskola, sameskola, gymnasieskola, gymnasiesärskola, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna, och utbildning i svenska för invandrare. Skollagen omfattar även fritidshem.

2010 blev förskolan en del av skollagen, en utbildningsform i lagen. Vad säger skollagen om förskolan som utbildningsform, Jo bland annat 1 kap paragraf 5 Förskolan skall vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Själva uppdraget att leda en förskola och tolka lagen är inte komplext. Det kanske mer komplexa arbetet handlar om de metoder som jag som ledare väljer att arbeta efter. Lagen är så tydlig som den kan vara.

Ord är alltid tolkningsbara, men för mig är det inte ok att 2014 ha verksamheter som styrs efter pedagogers lust och intresse, där rättvisetänk och normer satta av pedagogerna styr verksamheten. Där miljöer inte har förändrats sedan år tillbaka. Där inget av verksamheten grundar sig i varken forskning eller beprövad erfarenhet. Det är dags att vi ändrar på det nu.

Så min fråga till dig, som jag vill skicka med den 3:e december i min lucka som pedagogisk ledare vare sig du är förskolechef/rektor eller pedagogisk ledare: Hur vet du att din verksamhet vilar på en vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Och hur ser du till att den gör det?

SKOLLAGEN(2010:800)

/Malin Ekberg

LUCKA NR 2 - #STAFETTJULKALENDERN 2014

När jag började fundera över vilken bok jag skulle vilja gömma bakom denna lucka hade jag först tänkt bjuda på någon nyutgiven godbit. Det kommer så många intressanta böcker hela tiden. Tyvärr har jag bara haft tid att läsa delar ur böcker under hösten och därför har jag istället valt att börja gräva bland mina bokskatter som har några år på nacken. 

Den aktualitetsmässiga "livslängden" på en bok avgörs av flera faktorer. Den här är fortfarande hållbar eftersom den behandlar grundläggande filosofiska ställningstaganden. I tider som dessa, då de personliga åsikterna om vad en förskola ska vara tycks ta större utrymme än vad uppdraget i själva verket ålägger oss att göra av platsen förskolan, känns den mer aktuell än någonsin.

"Förskolans läroplan har en grundsyn på barn, kunskap och lärande som bygger på uppfattningen att varje barn måste bemötas av vuxna som ser dess möjligheter och som engagerar sig i det medmänskliga samspelet. I detta ligger också en värdering av vad dagens barn behöver för att kunna ta itu med morgondagens vuxenvärld."

Ur "Barn med rätt att lära - perspektiv på förskolans läroplan" av Tove Jonstoij (UR 2000, s 13)

/Martina L