KOLLEGIALT LÄRANDE ONLINE

För några veckor sedan så väcktes tanken på att ha en digital bokcirkel hos mig och några kollegor på Twitter. Om jag inte missminner mig uppstod tanken ur de boksamtal och det intresse för inspirerande litteratur som Stafettjulkalendern bidrog till. Det geografiska avståndet behöver inte spela någon roll om lusten och viljan finns där. Ganska snabbt beslutade vi oss om lämplig bok och forumet vi valde var Google Hangout. Vi satt alltså uppkopplade, ca sex personer spridda över hela landet, och chattade om en bok vi läst. Alla var entusiastiska och nyfikna på detta "nya" sätt att mötas och diskutera, vilket också märktes. Inläggen rasslade in i ett rasande tempo och man blev lite lätt stressad. Det kan behövas viss struktur på samtalet, t ex att var och en väljer ett citat ur boken som diskuteras i tur och ordning, men i stort är jag positiv till den här typen av mötesplatser för kollegialt lärande. Utan tvekan så är internet min största kompetensutvecklingskälla just nu, mycket tack vare engagerade och intresserade kollegor för vilka dela-kulturen är självklar.

Boken vi diskuterade var "En ny lärandekultur - att odla fantasin för en ständigt föränderlig värld" (2013)  och den berör just nutidens och framtidens lärande och vad det innebär för vår traditionella syn på lärandet: "Vad händer med lärandet när vi går från 1900-talets stabila infrastruktur till 2000-talets flytande infrastruktur, där ny teknologi hela tiden genererar, och förhåller sig till, förändring?" (s 9) 

Tanken är att vi ska återuppta vårt digitala samtal om boken och jag hoppas att fler kollegor hör av sig till mig och vill delta i den här typen av kompetensutveckling, även utifrån andra böcker. Är du intresserad? Hör av dig till mig via info@martinalundstrom.se eller via Twitter till @MartinaL71.

/Martina L

REFLEKTION - MOTORN I KVALITETSARBETET

I vårt förskoleområde håller vi på att bygga upp ett systematiskt kvalitetsarbete med pedagogisk dokumentation som grund. Det innebär att den kollegiala reflektionen är central för att verksamheten ska utvecklas. När jag kom till organisationen, för ca ett år sedan, svarade de flesta pedagoger att man reflekterade med någon kollega regelbundet men i princip ingen av dem skrev ner sin reflektion. Det fanns alltså ingen dokumentation som visade på vilket sätt reflektionen förde utvecklingen framåt. Reflektion är ett välanvänt begrepp, på gott och ont. För mig har det varit viktigt att dels ge den reflektion som äger rum i organisationen stöd och riktning, dels se till att den synliggörs d v s dokumenteras.

Att få ihop systematiskt kvalitetsarbete och pedagogisk dokumentation kan vara en utmaning. Det ena kan tolkas representera någon form av ordning och reda. Det andra representerar lite mer rhizomatiskt tänkande där lärandeprocesser inte äger rum linjärt utan i de möten som sker. Jag har sett det som en utmaning att förena dessa två och vi tycker oss vara på god väg att hitta en form för detta. Utgångspunkten är det ramverk som jag har byggt upp, i viss samverkan med andra naturligtvis och i en process som pågått i drygt två år. Ramverket illustreras i bilden nedan där varje färgat fält representerar ett led i det systematiska kvalitetsarbetet men navet är det som sker i mitten, i de gröna fälten.

De gröna fälten symboliserar det arbete som bedrivs dagligen ute på förskoleavdelningarna där planering/genomförande växelverkan och reflektionen (det gröna fältet i mitten) utgör "kittet" mellan dem. Medans ramverket som helhet försöker stödja någon form av ordning och reda så finns det i det gröna navet utrymme för rhizomatiska processer. 

För att kunna reflektera behövs någon att reflektera tillsammans med, pedagog och/eller barn. Hos oss äger reflektionen rum ute på avdelningarna, i barngrupp och vid s k PUT-tid (pedagogisk utvecklingstid som ersatt bl a det som tidigare kallats "planeringstid"). Reflektionen äger även rum i nätverk med pedagoger från andra avdelningar. Reflektionen dokumenteras i dokument där man förutom själva reflektionen skrivit ner syfte, vilka som deltog, vad som hände och hur man väljer att gå vidare. 

För att reflektionstiden verkligen ska användas till reflektion, d v s att man tittar bakåt för att ta sig framåt, så använder vi en R-figur, hämtad ur "Teaching and Learning through Reflective Practice" av professor Tony Ghaye. Figuren bygger på "uppskattningens kraft", skulle man kunna sammanfatta det med, d v s att man uppmärksammar det man ser som positivt och framgångsrikt i kollegans arbete.

                                           

Reflektionen sker i fyra steg:

1. Uppskattning

2. Föreställning om hur man skulle kunna gå vidare (brainstorm där man försöker tänka utanför "boxen")

3. Urval från steg 2 för att designa och konkretisera vägar vidare.

4. Genomförande av det man valt under steg 4.

/Martina L

HUR VET VI ATT BARNEN LÄRT SIG?

Frågan har jag fått av pedagoger oändligt många gånger. Ja, hur vet vi att barnen lärt sig? Det beror på, brukar jag svara. Det beror på vad du tänker att "att lära sig" är för någonting.

Som jag berättat om tidigare här så är matematik vårt utvecklings- eller fokusområde under 2013 och våren 2014. Flera gånger under den här resans gång så har vi hamnat i diskussioner om när man ska ge barnen det "rätta svaret". Återigen blir mitt svar: Det beror på...Det beror på syftet med att ge barnen de "rätta svaren". Är syftet att sätta en slags punkt, att ta dem "i mål" eller är syftet att fakta ibland behövs för att föra processen vidare? Fakta utgör nämligen en av våra kunskapsformer i förskolan, så vi kan inte helt bortse ifrån den. Däremot så har vi inga uppnåendemål för vad barnen ska kunna och då gäller det att inte betrakta faktakunskaperna som en slutstation i deras lärande.

Det står i förskolans läroplan att kunskap inte är något entydigt begrepp. "Kunskap kommer till uttryck i olika former - såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet - som förutsätter och samspelar med varandra." (s 6). Dessa kallas för de fyra F:n. Lägg dessa fyra F på minnet. Lär dig att rabbla dem och lär dig framför allt att urskilja deras egenskaper. Det märks så tydligt i våra reflektioner över dokumentationer att när pedagogerna lär sig identifiera dessa fyra typer av kunskaper så händer någonting. Vi får ett genombrott i försöken att hitta lärandet. Pedagogerna flyttar fokus från att leta efter "rätta svaren" till att leta efter utforskande och strategier.

Vill man arbeta fördjupat med sina pedagoger, som vi gör på våra nätverksträffar, så rekommenderar jag att pedagogerna tar med sig egna dokumentationer. Läs s 47-49 ur bakgrundstexten till läroplanen "Jord för växande"  tillsammans och öva er i att identifiera olika typer av lärande i dokumentationerna. Jag lova er både aha-upplevelser och Halleluja-moments.

/Martina L

TRÖTT PÅ EN DIKOTOMISERAD SKOLDEBATT

Sedan PISA-resultaten presenterades för några veckor sedan så har skolfrågan dominerat den politiska debatten. Olika debattörer med mer eller mindre relevant bakgrund och motiv konkurrerar med såväl regionala som nationella skolpolitiker om utrymmet i media. Eftersom jag brinner för utbildningsfrågor så borde jag tycka detta är toppen. Äntligen! Men så är det inte. Jag blir besviken och frustrerad över allt detta tyckande som inte för skolans utveckling framåt. Jag blir besviken och frustrerad över att skolfrågan används för att vinna poäng, sälja böcker och slå varandra i skallen. Jag blir också besviken och frustrerad över den dikotomisering som debatten leder till.

När skolans bästa diskuteras i media så är det nästan alltid utifrån ett antingen/eller-perspektiv, s k katederundervisning ställs mot ett abdikerat ledarskap där eleverna regerar. Med ett sådant sätt att angripa skolfrågan kommer vi aldrig lyckas få någonting att hända. Jag skrev i november ett blogginlägg om pedagogiskt ledarskap i en förskolekontext, eftersom det är den pedagogiska myllan jag oftast befinner mig i. Som jag ser det så är förskolan på väg att lyckas hantera det komplexa pedagogiska uppdraget på ett sätt som skolan skulle behöva lära sig av. Därför vill jag uppmuntra även "skolfolk" att läsa mitt inlägg:

Jag pratar i flera sammanhang om pedagogens roll på förskolan i termer av att man äger ett pedagogiskt ledarskap och att man själv väljer vad man gör av det. Inte så sällan ser jag pedagogen rygga tillbaka lite. Ledarskap? Det är väl chefens jobb? Eller?

Sedan jag började arbeta med att utbilda blivande och varande förskollärare i universitets och Skolverkets regi så har det blivit allt mer tydligt för mig att vilka förutsättningar som skapas för lärande kopplat till läroplanen beror på i vilken utsträckning pedagogerna på avdelningen axlat sitt ledarskap.

Jag läser just nu Arne Malténs bok "Pedagogiskt ledarskap" (Studentlitteratur, 2000). Den belyser ledarskapet på ett sätt som identifierar en chefs ledarskap. Mycket av det han skriver ser jag även går att applicera på pedagogens roll i en förskolegrupp.

Att utöva ledarskap innebär, enligt Maltén, att man bedriver en påverkansprocess i syfte att få andra människor, indivier eller grupper att agera i riktning mot uppställda mål. Definitionen betonar inte bara måluppfyllelse utan även samspelet med andra människor.

"Ledaren har att intressera sig för uppgiften, men även för relationen till medarbetarna. Ledarskapet förutsätter såväl gruppdynamiska som problemlösande färdigheter. Ledaren kan uppnå resultat, men endast tillsammans med och genom andra människor. /---/ Ett gott ledarskap förmår att skapa mening med arbetet, står för utformningen av målen och strategierna samt förmedlar dessa till medarbetarna. Organisationen är dess människor." (s 8 o 15)

Jag ser flera paralleller till arbetet inom en förskolegrupp och jag gillar bilden av barnen som pedagogens medarbetare.

Att vara ledare på förskolan är inte detsamma som att man bestämmer allt. Däremot innebär det att man ser till att saker händer, att barnen börjar agera. Det räcker ofta med att man ställer fram ett
material så börjar barnen agera och när barnen börjar agera börjar de också interagera - samspela - med tingen och människorna. Interagerandet är det som är essensen i lärandet. Börjar man tänka i de banorna så klarnar också bilden av det pedagogiska ledarskapet som varje pedagog har. De flesta barn interagerar utan någon vuxens inblandning. Men genom vår påverkan så får vi barnen att agera i riktning mot uppställda mål. Med den vetskapen kan man analysera sin egen förskolas miljö. Med och om vad inbjuder den barnen till att interagera? Med och om vad inbjuder den inte barnen till att interagera? Vad behöver vi lägga till? Vad behöver vi ta bort?

Genom att observera och lyssna till barnens interaktion får vi reda på vad det är som skapar mening för barnen och på vis får vi också reda på vägar vidare för det fortsatta arbetet. Processen blir en växelverkan mellan vuxnas barnperspektiv, d v s vad de vuxna antar kommer att locka barnen till att agera i riktning mot målen, och barnens egna perspektiv, d v s hur barnen själva väljer att agera och interagera. I denna växelverkan föds den utforskande processen, där jag som pedagog gör antaganden som jag sedan undersöker genom att observera och lyssna på barnen. En ledare, d v s pedagog, som intresserar sig för uppgiften blir därmed en förskoleverksamhets viktigaste faktor för utveckling.

Som pedagog i förskola och skola måste vi klara av att sätta upp mål för vårt pedagogiska arbete. Vi måste klara av att kritiskt granska vår undervisning och vi måste klara av att både förverkliga kunskapsuppdrag och demokratiuppdrag. Dessa två hänger ihop. Det är inte antingen eller.

Slutligen skulle jag vänligt men bestämt vilja uppmana alla som debatterar skolans utveckling med andra motiv än att skolan verkligen ska utvecklas att tiga. Det brus dessa skapar hindrar de som verkligen vill tänka tillsammans för att utveckla svensk skola till världens bästa skola från att få plats och höras i debatten.

 

/Martina L

#STAFETTJULKALENDERN LUCKA NR 22 - av @kossan62

Dagens lucka kommer ifrån @kossan62. Hon skriver såhär:

"Idag är det min tur att välja bok och jag väljer inte bara en bok utan en hel hög. Genom hela min karriär som förskollärare har jag med ojämna mellanrum återkommit till Torey Haydens böcker om utsatta barn och hennes arbete med dem. Våra förutsättningar ser helt olika ut men vad som har inspirerat mig är hennes barnsyn och hennes tro på att det i varje barn finns en utvecklingsmöjlighet och det är vår skyldighet att upptäcka och stötta den utvecklingen. Vad som också har gett mig mycket yrkesmässigt är hennes övertygelse om att vi måste skapa verksamheter runt barn med speciella behov som både hjälper och tillåter dem att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. God jul till er alla och förhoppningar om ett gott nytt år för ALLA barn i våra verksamheter."

#STAFETTJULKALENDERN LUCKA NR 21 - av @kostassistenten

Dagens lucka kommer från @kostassistenten. Hon skriver såhär:

"Vill bara börja med att tacka för en jättekul idé och ett bra intiativ med denna kalender. Har redan hittat några böcker som ligger på köpa-hem-listan.

December har bara flugit fram och vi har kommit fram till den 21 december, lucka 21, min lucka.

Här kommer lite kort information om mig och en bok som betytt mycket för mig i mitt arbete på förskolan. Efter min utbildning till idrottsfysiolog med fokus på hälsa och barn började jag jobba på en förskola. Barn är nyfikna på livet och öppna för nya saker och här såg jag min chans att påverka deras livsstil tidigt. Ganska tidigt dök det upp flera nya funderingar i mitt huvud som jag inte hade haft innan. Även om barn är nyfikna och öppna för nya saker så kan de också vara ganska tydliga med vad de inte vill och faktiskt inte tänker göra. Hur ska jag få mina 1-3 åringar intresserade av ämnet mat? Hur väcker man nyfikenhet till mat? Hur motiverar man barn att smaka på nya saker? Kan man kanske leka med mat? Vad gör man med de som inte vill äta? Hur stor betydelse har pedagogiken kring mat?

Alla som finns i barns omgivning under deras uppväxt påverkar de till en rad olika saker och en av dessa är förhållandet till mat. I boken jag har valt lyfter man fram de personer som faktiskt bär ett stort ansvar på sina axlar. Nämligen alla de som runt om i landet tillagar och serverar mat till alla dessa barn.

Mitt bidrag till stafettkalendern är: Kökshjältarna av Karolina Sparring och Jens Linder.

Boken har en fin motivering till varför den heter som den gör och som jag valt att ha med här;

”vi har valt att döpa boken till Kökshjältar av den enkla anledningen att alla de kvinnor och män som står i köken och lagar mat till en massa barn är just hjältar i köket!”

Detta känns som viktiga rader då dessa kökshjältar tyvärr ofta hamnar i skymundan.

Det här är en bok som både hyllar och inspirerar till det viktiga arbetet som utförs i alla förskolekök och i verksamheten runt omkring.

Det som är bra med boken är att Karolina som varit med och skrivit boken faktiskt själv jobbar som kock på en förskola och vet vad hon pratar om. Boken varvar recept, bilder och matnyttig information på ett enkelt sätt som snabbt fångar upp ens intresse. Hon inspirerar till att laga mat från grunden och samtidigt utmana barnen med nya smaker och inte bara med sånt de vet att de gillar sen  innan.

De inspirerande bilderna ger bara de en lust att vilja jobba mer med detta ämne.

En för mig viktig del i boken är delen där man lyfter fram att även barnen kan och ska medverka i köket så mycket som möjligt. På många förskolor har man missuppfattat livsmedelsverkets rekommendationer att inte barn får vara med i tillagningsköken men detta är alltså inte korrekt. Tänk vad kul att få vara med och vara delaktig i det man sedan sen ska äta. Kanske väcker vi här en nyfikenhet till att smaka?

Ser fram emot att läsa de sista bidragen och önskar er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år

 Frida"

#STAFETTJULKALENDERN LUCKA NR 20 av @StigsdotterAnna

Dagens lucka kommer från @StigsdotterAnna. Hon skriver såhär:                                       
"Härligt initiativ av @MartinaL71 att dra igång en julkalender på Twitter med ett boktips bakom varje lucka. Jag känner mig inspirerad av alla boktips jag fått hittills, några helt okända, några på att-läsa-listan och några mer kända. Och nu har vi alltså kommit till lucka nr. 20...min lucka.

Jag gillar att läsa. Både tyst och högt, för mig själv och för andra. Läser jag för andra krävs mycket inlevelse tycker jag. Jag läser både på mitt arbete i förskolan och hemma för mina barn. Därför lutade först min luckbok åt barnlitteraturhållet men för några dagar sedan ångrade jag mig.

För många år sedan ramlade jag över en bok som jag återkommer till då och då. Min svärfar, som under denna tiden var hälsocoach på sitt arbete hade sett till att alla kollegorna fick denna bok i julklapp. Vet ej varför även jag fick tipset...kanske han såg något som jag ej såg hos mig själv ;) Oavsett orsak så är jag väldigt glad att jag tog denna bok till mig, den har gjort att jag utvecklats positivt som människa. Kanske jag gjort det ändå, det får vi aldrig veta...

Jag vet ej så mycket om författaren, men förstått att antingen älskar man det han förespråkar eller förkastar man det. Välj själva.

Författaren heter Kay Pollak och boken som döljer sig bakom luckan idag är:

"ATT VÄLJA GLÄDJE"

 

Detta är ingen bok som man läser genom och sen är man klar. Den består av uppgifter eller utmaningar att ta sig an varvat med förklarande text, som en arbetsbok i livet. Det är en bok som jag återkommer till då och då beroende var mitt liv befinner sig med mig.

Starkaste minnet ur denna bok är från när det verkligen gick upp för mig hur jag fungerar...

På mitt dåvarande arbete fanns det en kvinna som ofta gjorde mig på dåligt humör. Jag störde mig på mycket som hon sa och gjorde. Jag kunde komma hem irriterad på grund av henne, fortsatta att gnälla mig genom kvällen och tycka att allt var hennes fel. Efter att jag läst boken så förstod jag två saker, jag kan ej skylla på någon annan att jag är irriterad och jag kan välja att vara fortsatt glad. Efter mycket möda och stort besvär (många prövningar där jag försökte utan att lyckas) så kom jag till punkten att jag tänkte/sa att så tycker inte jag och sedan lade jag inte mer energi på det. Jag slutade med att säga jag är så arg för hon sa/gjorde så här. Jag insåg att det var faktiskt inte hennes fel, hon var ju sådan som person... hon satt ju inte och bestämde att jag skulle ändra humör. Det var ju jag som valde att ändra humör och sedan skylla detta på henne. Vilken befrielse för mig och vilken mycket trevligare kollega jag blev när jag insåg detta.

Nu låter det kanske som att jag går runt och tycker om alla. Det gör jag inte. Jag lägger bara inte min energi på dem jag inte gillar. Jag jobbar fortfarande på det och beroende på hur jag mår i det stora hela så är det lättare eller svårare att välja glädje. Men välja gör vi och välja glädje bör vi.

Vidare lärde jag mig också en hel del om att positivt tänkande ger resultat. Lite som de stora sportstjärnorna som visualiserar sig genom tävlingen innan start, hur bra det känns, hur fint tekniken sitter, hur stark kroppen känns och slutligen hur de står där överst på prispallen. Tänk positivt - det ger resultat! Detta försöker jag förmedla till mina barn och hoppas att de kommer att fortsätta att tro på sig själva genom livet.

Denna bok borde finnas i alla personalrum på alla arbetsplatser. Jag tror att det är viktigt att vi alla fokuserar mer på hur vi själva fungerar än hur andra fungerar. Lite enkelt kan man säga: sköt dig själv och skit i andra och när vi ändå är inne på klyschor så avslutar jag med:

Det viktiga är inte hur vi har det utan hur vi tar det.

God jul med mycket glädje önskar jag er alla så här dan före dan före dan före dan före dopparedan!"

/Anna Stigsdotter

Förskollärare som gillar IKT i förskolan. Inspiratör som gillar IKT i förskolan. Finns på Twitter, @StigsdotterAnna, och där gillar jag att diskutera förskola ;)                                               131220

#STAFETTJULKALENDERN LUCKA NR 15 - av @LWigerdal

Dagens lucka kommer från @LWigerdal. Hon skriver såhär:


”Var finns makten över den pedagogiska praktiken och vem har makten att förändra?

Jag läser och funderar kring pedagogiska frågor, vill utveckla, är intresserad av det mesta, hur skulle det vara om vi istället… ? Jag ställer frågor och försöker lägga ihop bitar till pussel utifrån styrdokument, barns, vårdnadshavares och pedagogers tankar men pusslet med pedagogisk dokumentation var svårt att lägga. Hur skulle det se ut?

Hur skulle den pedagogiska dokumentationen kunna vara ett förhållningssätt, ett arbetssätt utifrån diskussioner och dokumentationer kring barns kompetens, lärande organisation, portfolio, BUL, pärmar med läroplansflikar, Reggio Emilia, dokumentation, utvärdering, planeringstid, reflektionstid… och mycket annat.

På utbildningar fick jag lära mig att göra enligt den ena eller andra färdiga metoden vilket inte stämde med mitt sätt att tänka kring det pedagogiska uppdraget. Jag ville att dokumentationen skulle vara levande, utgå från varje barn, visa på lärande och synliggöra det pedagogiska arbetet.    Jag ville också att dokumentationen skulle sitta uppsatt så barn, pedagoger och vårdnadshavare kunde reflektera, kommentera och levandegöra processen för att det skulle bli ett arbetssätt utifrån våra förutsättningar.

När jag läste ”min” bok förstod jag hur jag skulle kunna lägga pusslet, författarens frågor och exempel satte ord på mina tankar om hur dokumentationen skulle kunna se ut och användas för att bli ett verktyg. Många gånger har jag sedan tänkt att arbetet med att få till den pedagogiska dokumentation troligtvis är det som mest av allt förändrat mitt sätt att förhålla mig till mitt uppdrag…och boken?"

"VARFÖR PEDAGOGISK DOKUMENTATION?" av  Hillevi Lenz Taguchi (1997)

PS. Vill bara flika in att den här boken utkommer i ny reviderad utgåva inom kort. Läs mer om detta här: http://www.mynewsdesk.com/se/gleerups_utbildning_ab/pressreleases/varfoer-pedagogisk-dokumentation-933445 

                                                /Martina L

#STAFETTJULKALENDERN LUCKA NR 7 - av @bmstegeryd

Dagens lucka, nr 7, kommer från @bmstegeryd. Hon skriver såhär:

"Min bok av Maria-Pia Gottberg, är "Social och emotionell träning för alla barn" (2009) om hur jag kan vara med att stärka och utveckla barns sociala och emotionella förmågor. Med på resan är också Friendy (sex könsneutrala dockor med olika känslouttryck) en vän för livet, som visar hur den kan användas för att öka barns insikt om sina känslor och sitt beteende. Det är viktigt att inse känslornas betydelse för inlärning. Det hela resulterade i att jag utbildade mig hos Maria-Pia och är en av hennes certifierade EQ-handledare.
Hur kan jag hjälpa barn hantera sina känslor? Hur engagerar jag mig i barnens emotionella utveckling? Hur bemöter och handskas jag med känslor och konflikter? Det är frågor som engagerar mig. Att få vara barnens redskap i det här arbetet är en stor uppgift. Lycka är att få vara med när ett barn som inte blivit sedd och/eller bekräftad börjar blomstra - det är stort."
 #stafettjulkalendern #forskola

#STAFETTJULKALENDERN LUCKA NR 6 - av @EkbergM

Dagens lucka, nr 6, kommer från @EkbergM. Hon skriver såhär:

"För mig var det enkelt att välja en bok som gjort skillnad hos mig under min utbildning som förskollärare. Är kanske inte säker på att jag just under min utbildning 1997-2000 läste denna bok. Men eftersom jag tror på tanken att vi varje dag hela tiden i vårt arbete utvecklas och lär oss att bli förskollärare så blev det trots allt denna bok.

 Redan när jag läste och hörde om bokens titel visste jag att den var till mig. Hade någon frågat mig om vad som är det viktigaste i ditt arbete Malin så hade jag svarat att tända stjärnögon. Att få ett barns kreativitet att lysa, att med mina ord och glädje och spänning i varje stund av dagen och till mitt arbete med barnen få barnens ögon att lysa. Att tända barnens stjärnögon. Att gå in i varje situation tillsammans med barn och känna att barnen är våra lärare. Lättare än vi någonsin tror släcker vi snabbt och enkelt barnens ögon, via ord, handlingar och kanske till och med kroppsspråk. Genom att se på barnet som vår lärare, genom att utforska upplevelser tillsammans utan att begränsa oss tänder vi både våra egna och barnens stjärnögon. Att få lära och att utvecklas tror jag ligger i alla människors intresse och behov det måste vi använda oss av!

 Efter att åren promenerat iväg och jag idag inte har samma kontakt med barnen som innan upplever jag det lika viktigt i mitt arbete i dag som biträdande förskolechef att tända pedagogers stjärnögon. Att få pedagogernas ögon att lysa av hunger för sitt uppdrag. Att lyfta pedagogerna i alla situationer av dagen så att de finner sitt arbete lustfyllt och fullt av lärande tillsammans med barnen. När pedagogerna får arbeta med sina spetskompetenser, om de får inputs, utbildning och feedback, om jag är lyhörd över deras behov och intresse och om vi hjälps åt att lyfta deras arbete via feedback och inte begränsar eller använder oss av Jante lagen kommer även deras stjärnor att lysa STARKT. Jag är säker på att lyser pedagogernas ögon kommer de att få barnens ögon att också lysa.  Alla har stjärnögon, men ibland måste vi hjälpa dem som slocknat att tända dom igen och kanske igen. Det är mitt uppdrag och jag älskar det!" 

"Tänd dina stjärnögon: vad barn har lärt mig" av Lou Rossling (2009)